Jag måste vila ögonen lite mer för att inte se dubbelt 4 december har jag äntligen tid hos specialist. Men eftersom jag inte orkar läsa och skriva så mycket blir bloggen lite nerprioriterad. Varannandagsuppdatering blir det dock minst.

Och här kommer en god musselsoppa, bara så där.

Musselsoppa med fisk, cider och bacon

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 40 minuter

Jag har drygat ut musselsoppan med lite fisk så att ni inte faller ur så här före jul. Om jag ska vara ärlig är det snarare en gryta. Jag får mina musslor från Årstiderna, de brukar vara oerhört välmatade och fina. Sist behövde jag bara slänga en enda mussla i kassen på 1 kilo och set var för att den var knäckt.

Använd en fransk cider eller en engelsk av syrligare typ. De där svenska läskeblasken funkar inte alls i sammanhanget.

• 1 kg musslor
• 1 gul lök, gärna en spansk rosaskimrande
• 1 stånd (ca 175 g) fänkål
• 1 stor (ca 100g) morot
• 2 små (ca 150 g) potatisar
• 1 medelstor (ca 125 g) palsternacka
• 1/2 pkt (ca 70 g) bacon
• 1/2 dl mild olivolja
• 1 msk tomatpuré
• 2 1/2 dl torr cider, fransk eller engelsk
• 1 stor kvist rosmarin, ca 12 cm
• 1 stort lagerblad
• 3 dl vispgrädde
• 3 dl god fiskbuljong på koncentrat eller hemlagad
• 300 g filé av t ex kolja
• 100 g skärbönor eller frysta gröna bönor

1. Skölj musslorna under kallt rinnande vatten. Plocka bort alla som är spräcka eller som inte sluter sig vid en lätt påknackning.
2. Halvera löken, skala och skiva tunt. Skär fänkålen i kvartar på längden. Skär bort den träiga mittstocken och ansa bort torra bitar från blasten. Skiva resten av fänkålen tunt. Skala och tärna potatisen fint. Skala, ansa och tärna morot och palsternacka. Finstrimla baconet.
3. Fräs rotsaker, fänkål och bacon i olivoljan i en stor tjockbottnad kastrull tills de är mjuka och en liten aning gyllene. Rör om då och då. Ha tålamod, det här steget får man inte fuska sig genom. Rör ner tomatpuré och fräs ytterligare en minut under omrörning. Tillsätt cider, rosmarin och lagerblad och låt sjuda upp.
4. Lägg ner musslorna och sätt på locket. Sjud tills alla musslor öppnat sig, ca 5 minuter. Skaka runt musslorna i grytan ett par gånger under tiden så att de tillagas jämnt.
5. Fiska upp musslorna  och lägg i en skål. Slå grädden i spadet och låt puttra utan lock i minst 10, gärna 20 minuter. Späd med vatten om det behövs. Skär fisken i stora munsbitar och bönorna i småbitar.
6. Späd med fiskbuljong och lägg ner bönbitarna de sista 5 minuterna. Koka upp och lägg ner fiskbitarna. Sjud försiktigt upp, lägg musslorna ovanpå soppan, sätt på locket och dra av värmen. Låt stå 5 minuter. Smaka av med salt och nymald svartpeppar.

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 12-18 som del av en buffé

Tid: 30 minuter+tining av musslor över natten

Det här är en variant på de cashewgratinerade musslor som finns i min kokbok Ditt nya skafferi. De här är minst lika goda, men det krävs att du gör dig omaket att få tag på fryst späd kokos som finns i asiatiska affärer. Möjligen kan de ersättas av ungefär 175 g torkade kokosflingor som får ligga i blöt med drygt 2 dl mjölk över natten. Men jag har faktiskt inte provat det själv. Mixa ner en liten röd thaichili eller två om du älskar riktigt tuff hetta. Men röran blir stark nog av den röda curryn och ingefäran.

I förhållande till lyxfaktorn är det en billig rätt, i synnerhet om du letar upp musslorna i asiatiska affärer där de är mycket billiga (du ska ju ändå dit för kokosens skull …) .

Fyllningen kan förberedas i god tid och rent av klickas på musslorna om du har plats för klabbet i kylen. Musslorna är supergoda kalla också. Kokostäcket är dessutom gott på vanliga musslor eller på ugnsbakad fisk.

• 1 kg nya zeeländska musslor, tinade i kyl över natten
• Fyllning:
• 300 g fryst kokos, tinad
• 1 stor saftig stjälk citrongräs (eller 2 små)
• 2 stora klyftor färsk vitlök
• 1 msk röd currypasta
• 2 msk grovhackad koriander
• 2 msk grovhackad skalad ingefära
• (1 msk grovhackad galangal)
• 1-2 msk fisksås (gärna Tiparos)
• 2 dl kokosgrädde (gärna Savoy)
• en gnutta vatten
• Till servering:
• Asiatiska örter
• Limeklyftor

1. Grovhacka kokosen. Skär bort torra och träiga bitar av citrongräset och skiva tunt. Skala och skiva vitlöken.
2. Kör alla ingredienser till fint mos i matberedare. Du kommer att behöva öppna ett par gånger och peta ner blandningen så att den hackas jämnt.
3. Blanda ner kokosgrädden och kör till fint men inte helt slätt mos. Smaka av med salt. Låt gärna fyllningen stå och samla smak i kyl ett par timmar.
4. Mura fast en rejäl klick kokosgucka på varje mussla. Kör under grillelementet tills fyllningen fått lätt gyllene ton 5-10 minuter. Servera ljumma eller avsvalnade med limklyftor och örter.

Hmm, dålig ordvits men det är tidigt på morgonen. Idag får vi långa av Årstiderna igen. Burfångad vilket gör att den är rätt OK, ur ekosynpunkt. Långa är en svår fisk, det ska inte hymlas om det. Barrig och grov i konsistensen. Eftersom ni som också prenumererar på Årstiderna kommer att få deras recept av mycket varierande kvalitet med vill jag komma med ett sanningens ord: Du skall icke baka den. Du må icke steka den. Ni skola stuva den, och det med besked och gärna grädde.

Det finns bara ett bra sätt att servera långa och det är bitar i en krämig sås eller en klassisk stuvning. Då är den å andra sidan riktigt bra. Till och med så bra att man inte vill byta den mot någon annan fisk.

Här får du ett recept med långa i kaviarsås.

Och ett annat på vår favoritfisksoppa.

Förra veckan lagade vi långan med den kokoslena currysåsen som barnen älskar. Men äldsta bonussonen kände sig lite lurad eftersom han var van vid kyckling i. Ikväll ska jag göra den i en klassisk citronsås med lite muskotblomma.

TILLÄGG: Så har veckans lådor kommit och det var ju så klart flundra och inte långa. Då är saken enkel. Rulla ihop till små rulader. Rulla i mjöl, doppa i ägg och rulla i panko. Sallad och kokt potatis till. De vuxna får en chilihet salsa också.

DN tar i en artikelserie och krönikor upp Europas hänsynslösa rovfiske.  Först länsades våra egna hav. Nu stjäl vi av dem som redan lever i armod. Ja, jag säger ”vi” för varje gång vi beställer in jätteräkor, marulk, tonfisk och andra råvaror som odlats eller fångats på ett sätt som är oetiskt är vi medskyldiga. Jag tror inte att hela ansvaret ska ligga på individen, men det är bara våra ilskna röster, vår självrannsakan och beredskap att avstå som kan få politikerna att förstå att det måste, måste tas obekväma beslut. Och vi måste komma ihåg att hylla dem som vågar göra det rätta.

För någon vecka sedan läste jag ut den omtalade storsäljande boken Bitterfittan av Maria Sveland. Om man är snäll kan man säga att boken handlar om krav på rättvisa. Det gäller förstås bara rättvisa när det gäller förhållandet mellan en själv och en mer priviligierad grupp. Global rättvisa diskuteras överhuvudtaget inte.

Jag tror nu inte att kampen för rättvisa i hemmet och på ett globalt plan utesluter varandra. Tvärtom. Men jag önskar bara att vårt förtryck av utvecklingsländerna, främst genom omänskliga skyddstullar, skulle få lika många engagerade spaltkilometrar, lika många bästsäljare.

Det finns i vårt priviligierade samhälle en oerhörd önskan att utmåla sig som offer och en mycket liten insikt om att vi är förtryckare. ”Vaddå, rättvisemärkt kaffe? Jag köper ju bara det alla andra köper. Det viktigaste är att det smakar bra. Var inte sådär jobbigt politiskt korrekt!” Men när man har sett dokumentärer med de koncentrationslägerliknande förhållandena på kaffeplantagerna säger de mentala smaklökarna ifrån. I alla fall mina.

Jätteräkorna slutade smaka när jag läste på SNF om den systematiska terrorn av lokala fiskare och våldtäkterna av kvinnorna. Jag sörjer jätteräkorna. Innerligt. Lardolindade, pankopanerade, bräserade med basilika, grädde och pastis. Men de smakar mig inte längre. Från och med nu kommer jag att vara ännu hårdare vad gäller exotiska fiskar.

Lösningen? Drastiska åtgärder nu. Idag. En framtid med mer odlad fisk som livnär sig på vegetabilier, fiskar som karp och kattfisk. Nej, de är inte lättlagade. Men vi är ju matproffs: vilken utmaning! Vi lovar att komma med mycket fler recept på sådana fiskar här på Taffel.se i framtiden. Redan nu är recepten i vår fina receptsamling befriade från fula fiskar.

— Är det inte tråkigt att vara fiskhandlare idag?

Jag frågar naturligtvis fel person om jag vill ha ett uppgivet svar. Pär-Anders är den gladaste fiskhandlaren i Stockholm. Det även efter Isabella Lövins bokbomb briserat i fiskdisken. Du hittar honom på Hav i Hötorgshallen. (Det är för övrigt något visst med fiskhandlare. Far och son Hamberg i Uppsala är också pangkillar.)

— Nej, vi har massor av grejor. Ekologisk lax och räkor. Musslor. Och makrillen är alldeles fantastisk.

Pär-Anders sänker rösten och blir lite konspiratorisk:

— Du vet det mesta av makrillen fångas på sommaren. Men det är precis nu den är som bäst.

Den blicken går inte att motstå. Inte makrillens blanka friska ögon heller, för den delen. Jag bestämmer mig för att köpa makrill till helgen.

Fisken ska lagas på sydindiskt vis. Kryddstekt med en tomatsås med ingefära, rostade senapsfrön, gurkmeja och de fina aromatiska currybladen jag hittade på Taj Mahal på Kammakargatan häromdagen. Fiskdiskar kan fortfarande innebära lyckorus. Och den här sortens shopping sanktioneras nog även av kutursidorna.

Recept kommer!

Den här kalasgoda soppan kom till i desperation när jag skulle laga långa, en fisk jag aldrig kommer att kila stadigt med. Men soppan blir god, faktiskt så god att jag inte önskade någon annan fisk i långans ställe. Bacon och palsternacka räddade alltså dagen som de gjort så många gånger förr i andra sammanhang. Rätten är lite vagt inspirerad av den gravt underskattade skotska soppan Cullen skink.

Du kan ersätta ölet med lika delar oekat vitt vin och vatten om du är lagd åt det hållet. Egentligen gillar jag inte grädde i soppor eftersom jag tycker att det blir jolmigt. (Jens har däremot inga som helst spärrar och öser ner skamlösa mängder.) Lustigt nog funkar det dock med grädde så fort det är en palsternacka eller två med i bilden.

Mustig soppa på långa, bacon och palsternacka

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Antal portioner: 4

Tid: 40 minuter

• 500 g fiskfilé gärna långa
• 1/2 tsk socker
• 2/3 tsk salt
• 1 gul lök
• 1 stor palsternacka
• 1 stor morot
• 3 potatisar, fast typ
• 1/2 pkt bacon
• 1 msk smör
• 4 dl matlagningsgrädde
• 1 msk konc fiskfond
• (1/2 tsk asiatisk fisksås)
• 1 msk finhackad färsk kraftig timjan (eller 2/3 tsk torkad)
• 1+1 lagerblad
• 2 dl öl med låg beska, gärna veteöl
• (1 msk akvavit med mycket kumminsmak)
• dubbelt så mycket nymald svartpeppar som du tror
• Till servering:
• 1 dl finskuren salladslök (eller det gröna på en purjo)

1. Tärna fisken i bitar dubbelt så stora som sockerbitar. Blanda med salt och socker. Ställ i kyl, gärna ett par timmar.
2. Skala och tärna palsternacka, morot, lök och potatis i knappt centimeterstora bitar. Strimla baconet fint med vass kniv eller sax. Fräs rotsaker och bacon i smöret i en tjockbottnad kastrull tills löken blivit genomskinlig, ca 5-10 minuter.
3. Slå på grädde, fiskfond och ev fisksås och låt puttra 5 minuter. Tillsätt 1 lagerblad, timjan och öl. Låt sjuda sakta under lock tills rotsakerna är helt mjuka, ca 15 minuter.
4. Smaksätt med lite akvavit om du vill. Krossa lagerbladet fint och vänd ner det. Rör ner fisken 1/3 i taget i den sjudande soppan. Vänta tills det kokar upp mellan. Låt fisken gå färdigt på låg värme, några minuter. Smaka av med mer timjan, svartpeppar och kanske salt.