Så här i början på det nya året brukar jag bli tillfrågad om mattrender. År ut och år in har man varit tvungen att lägga pannan i veck och kläcka ur sig något smart. Det blev mycket lättare när jag insåg att det var lättare att komma med en önskelista på grejor man gillade men ville att fler skulle bli intersserade av. Och sen för att verka intressant har jag ofta lagt till: Gorgonzola.

Lite är det på allvar för jag tycker att det är synd och skam att en så bra ost (precis som avokadon) förlöjligats.

I år är det mycket möjligt att min profetia slår in för har du en gång smakat Arrigonis ekologiska gorgonzola undrar du varför gorgonzola fallit i onåd. Krämig behöver jag kanske inte skriva. Men om jag skriver att den är krämig utan att vara seg eller gummiaktig förstår du säkert att det här inte är någon dussingorgonzola. Dessutom är den söt, med frisk syrlighet och en doft som måste betraktas som fräsch i gorgonzolasammanhang.

Du hittar den hos Sven Eriksson på Österqvist i Hötorgshallen. Österqvist har klarat ägarbytet galant och numera är det här ett av de ställen där jag helst köper mina delikatesser.

Tack vare intensiv research (3 minuter på Google) har jag insett att Arrigoni gör en ekologisk tallegio också, en ost jag utvecklade en viss överkänslighet mot under mina år i cateringsvängen. Men jag vill inget hellre än att frälsas med en riktigt ypperlig talllegio, så nu ska jag ge den en chans.

Edit: Efter ytterligare en strävsam minut på Google insåg jag att jag stavat fel till taleggio. Den gamla stavningen får stå kvar som ett monument över min enfald.