Egentligen sitter jag och förbereder ett recept på lammgryta. Men de dumheter Internationella kvinnodagen frammanar gör mig så frustrerad att jag twittrade något i stil med: ”Om en person till gratulerar mig på kvinnodagen skriker jag könsord genom köksfönstret. Väl valda manliga kroppsdelar dagen till ära.”

Internationella kvinnodagen är instiftad för att uppmärksamma kvinnors utsatta situation. Det är ingen jävla mors dag. Anna Ardin säger det bäst på Twitter när hon svarar Nya Moderaterna som gratulerar alla kvinnor på deras dag: ”Säger ni grattis till alla med HIV på internationella AIDS-dagen också?”

Jag vill inte ha en blombukett och hejarop ”för att ni kvinnor är så bra, ja egentligen bättre än män (på ert lilla vis)”. Kvinnor är för övrigt inte ”bättre” än män, kanske tvärtom. Tvärtom? Ja, för trots att allt fler vetenskapliga undersökningar visar att kvinnor och män har i stort sett identiska förutsättningar (förutom att männen har andra onanivanor och mer  muskelstyrka) har kvinnor inte samma möjligheter. Man blir inte en bättre och lite finare människa av att tystas, könsstympas, förminskas, förvägras undervisning. Man blir en dummare, räddare och mindre vältalig person. Man förhindras att uppnå sin potential. Men man är inte mindre värd som människa.

Jag är överhuvudtaget i min ytterst privilegierade ställning som vit välutbildad överklass (medelklass i Sverige, överklass globalt sett) tveksam till att använda ordet vi, och prata om att ”vi” är förtryckta. Globalt sett är jag oändligt mycket mer förtryckare än förtryckt. Varje gång jag aningslöst dricker en kopp vanligt kaffe, äter en bit choklad producerad av slavar eller underlåter att protestera mot orättvisa handelshinder och omänsklig flyktingpolitik  är jag en del av det globala ekonomiska förtrycket.

Min skuld innebär givetvis inte att jag tänker sluta påpeka orättvisor mellan könen även bland oss privilegierade. De orättvisor som jag utsätts för. De stora orättvisorna rättfärdigar inte de mindre. Men en viss självinsikt är nödvändig för förståelsen. Samma aningslöshet, samma blinda  bekvämlighet, samma snålhet och obetänksamma egoism som präglar mitt dagliga liv styr de män som inte låter kvinnor komma till tals, som inte tar ut pappadagar, som så ofta väljer män före lika eller mer kompetenta kvinnor. OK, att min diskriminering oftast sker på distans och är mer abstrakt men medvetandet gör mig lite ödmjuk och får mig att fundera på vad som får mig att ändra mitt beteende.

Min vän Edit tillägger: Men herregud, Lisa! Lite länkkärlek till Anna Ardin nu va?
Lisa: Okejrå!