Till Holmen från Helsinki: Getfudge, Obama-bröd, havtornsolja, blåbärscider, grytbitar av fjällko, ost av finsk skogsko, porokorv, badmjölk,kallrökt forellrom osv.

Den som utan att googla vad badmjölk är blir nästa Veckans Matnörd. Nå? Det behöver inte vara rätt om det är tillräckligt kreativt.

Vojne! Felstavningarna haglade i gårdagens nyhetsbrev. Blanda annat stavade jag fel till vår nye favoritfinne Antto Melasniemi. Men dubbelkonsonanternas mysterium undflyr mig.

Antto står för allt jag gillar med det nyenkla finska köket. Det krävs ett ohemult gott självförtroende att laga mat på det sätt som görs på Ateljé Finne (Läs min vän Kenneths kloka recension). Antto själv påstår att han bara är lat. Det är i sådana fall en lättja som gynnar gästerna eftersom de slipper en massa skröfs på tallrikarna och störande smaker.Fler kockar borde spara på stegen.

Antto skulle tillexempel knappast fördärva en soppa på fina jordärtskockor genom att dopa den med artificiell tryffelolja. Det vill jag i alla fall inte tro. Mjölk, grädde, salt och peppar är allt han använder för att få fram smaken. Sen serverar han den utan ens en urskuldrande persiljekvist.

Efter middagen kikade sällskapet ut i köket och frågade om den gudomliga kaninen (som serverades med lite timjan och rotfrukter, hur annars?) var färsk. Antto svarade genom att raskt hiva upp kaninhuvudet ur soporna. I hans kök lagas maten från grunden.

För dig som gillar att se din middag stint i ögonen, ja rent av konversera den rekommenderas mujka nicoice. Hela silverglänsande småfirrar i mild vinäger ger dig förebrående ögonkast innan du slukar dem. Säg: Hej, lilla fisk! Snart är du i min mage!

En av de bästa och vackraste rätter jag ätit i år.

Nu en sista frukost med yoghurt från skogsko med mylta, poro och rökt vild fisk .

Hejdå Helsingfors, vi ses väl snart igen?

Igår upplevde jag en av mina roligaste och nyktraste barrundor. Allt från heavymetalbarer på köpcentrum till supersofistikerade skandinaviska bärdrinkar. Helsinki är på kommande, det bara är så! Läs mer i nyhetsbrevet som kommer (något försenat) ikväll. Större guide är på gång. Promise!

Huvudet är sprängfullt av hett stoff till artiklar men just nu är jag lite för snurrig för att reda ut begreppen och de nya finska matglosorna surrar i öronen.  Kyyttö, kyyttö, kyyttö! Det jag gillar bäst med maten här är att så många kockar vågar göra det enkelt för sig. Mindre fjös på tallrikarna och mer råvarufetischism.

Jag har just nu landat på hotell Klaus K. Hotellet som inretts av någon konceptuell inredningsarkitekt som inte tycks ha normala kroppsfunktioner eller -proportioner och aldrig tillbringat en natt på hotell. Men allt är förlåtet eftersom Klaus K har den trevligaste personal jag stött på i hotellsvängen. Samt världens förmodligen bästa hotellfrukost som jag kommer att rapportera mer om senare.

Ingen bokmässa för mig i år, däremot en djupdykning i den finska folksjälen som den manifesteras på Helsinkis tallrikar. Och om ni kommer med ironiska kommentarer om hur man kan göra en djupdykning i en plan tallrik så säger jag bara: Just watch me!

Härförleden samlades ett antal stjärnprydda kockar på en liten restaurang i Helsingfors. Ja, man kunde räkna till sex stjärnor sammanlagt vid det lilla bordet på den skumma restaurangen. I slutet av måltiden hyllades de rodnande kockarna på krogen med applåder av de berömda matgästerna med René Redzepi från danska tvåstjärniga Noma i i spetsen. Kuggfrågan är nu: Vilken krog?

Svaret är Salve, ett favorittillhåll för hamnarbetare och de som blir sugna på en lonkero mitt på blanka dagen. För er oinvigda måste jag berätta att lonkero är finska för långdrink, färdigblandad ginåtonic (fast på finsk grapefruktssoda)på flaska. Salve är den typen av krog där salladsbuffén består av ett stort tråg sillsallad med potatis och inlagda rödbetor samt ett pliktskyldigt tråg strimlad isbergssallad.

Varför gå dit? Jo, Salve serverar vad många anser vara den bästa stekta strömmingen i Helsingfors. För en dryg hundring får du ett tiotal små stekta strömmingar och ett berg grov potatismos krönt av en klick smör som smälter ner över hela härligheten. Är du karl eller kvinna för din hatt äter du hela strömmingen rakt av med hull och hår … nej, förlåt ryggrad och stjärt. Det är sagolikt gott. Därför blandas publiken upp av konstnärer, affärsman och en och annan lysten matnörd. Igår var vi där och förtjustes.

Enligt en ögonvittnesskildring belv René Redzepi så upphetsad över de knuspriga strömmingsstjärtarna att han plnerar att servera enbart den yttersta stärtbiten med den fantastiska knapriga fenan som tilltugg till champagne.

Kom ihåg var ni läste det först!