Så här brukar det vara mot slutet av sommaren när vi varit mycket på Holmen. Näsan är lite röd, jag sover bättre om nätterna. Råttorna i magen har dragit in klorna och kommit till ro. Nu ligger de på rygg, visslar milda melodier och viftar sakta på svansarna. Allt är precis som det ska. Då börjar längtan till mitt kaotiska skafferi hemma i stan göra sig påmind.

Visst är det gott med busenkel sommarmat. Men sirensången från sichuanpeppar, svart spiskummin och myskokryddpastor har växt sig så stark att jag kan höra den över hela finska viken. Jag känner i andanom den nötsöta fylliga doften av nystekta kikärtspannkakor. Det är sådant som gör att jag kan åka härifrån utan att lipa. I alla fall inte så värst mycket.

Min man har hotat med att han vill lära sig laga asiatiskt på allvar i höst. Själv ser jag fram mot att på allvar etablera filosofin fegvego i vårt kök. Mindre köttportioner och mer kryddor. Jag ska utveckla mitt panirmakande och Johan hotar med att prova på att göra tofu.

Och så ska vi ju få igång en massa nya spännande funktioner på Taffel.se och ha en liten nypremiär för den förbättrade designen. Fler burkbyten och andra hyss blir det också under hösten.  Kom gärna med förslag på roliga träffar!