En av de märkligaste sakerna i den nya matdebatten är att den absolut farligaste livsmedelstillsatsen vanligt strösocker (sackaros), helgonförklarats. Det är gubevars naturligt och äkta numera. Istället är det olika industriella sockerblandningar som är farliga. En typ av socker som ansetts vara särskilt farlig är HFCS (högfruktosmajssirap). Beteckningen är på sätt och vis missvisande, den här sirapen innehåller ungefär samma balans mellan glukos och fruktos som sackaros (vanligt strösocker) och honung. Däremot har den processats för att få just den balansen, vanlig majssirap innehåller mest glukos. Det är dock inte denna sirap HFCS kommit att ersätta utan främst sackaros. I den amerikanska debatten framställs HFCS som antikrist som i stort sett på egen hand gjort amerikanerna trinda och nu hotar att ta över resten av världen. Resten av världen har dock klarat att bli trind ganska fint utan hjälp av HFCS, som bara utgör en mycket liten del av vårt sockerintag.

Skälet till att HFCS anses vara farligt är att den började användas samtidigt som fetmaepidemin tog fart på allvar i USA. Sirapen kom att ersätta sackaros (vanligt socker) som har ungefär samma kolhydratsammansättning. Men som jag försöker tjata om är ett samband inte samma sak som ett orsakssamband. Under samma period har det totala kaloriintaget ökat med nästan en fjärdedel  från olika mjölsorter, flingor och fett.

Här finns en bra översiktsartikel om HFCS, det finns dock mer intressant kritik på annat håll. Detta är nämligen inget försvar för HFCS, tvärtom undviker jag den förmodligen eftersom det oftast finns i onyttiga, dåliga, tråkiga produkter. Det är nämligen otroligt billigt, tack vare Amerikas huvudlösa jordbrukssubventioner,  vilka är ett problem i sig. Det är till och med möjligt att det verkligen är lite sämre för kroppen än sackaros.

Det jag vill säga är att vi hela tiden oroar oss för fel saker. Silar mygg och sväljer kameler. Läsk blir inte nyttigare för att den tillverkas med sackaros, vi borde inte dricka sockerlösningar alls. Det är där det stora problemet ligger. Inte i att skräpmat genom konspiration försämrats. Inte ens farmors ”tillsatsfria” rabarbersaft bör drickas mer än vid särskilda tillfällen. Vårt vanliga socker sackaros är en hårdprocessad livsmedelstillsats med dokumenterat negativa effekter på hälsan. Ungefär lika naturligt eller onaturligt som den ursprungliga majssirapen (som i den här krönikan framställs som ett ”kraftfullt konstgjort sötningsmedel framställt ur majs”.) Råsocker är inget bättre alternativ. Honung kan ha vissa medicinska fördelar i små mängder, men socker är socker var det än kommer ifrån. Om det ställdes samma säkerhetskrav på socker som på övriga livsmedelstillsatser skulle det knappast godkännas i de doser vi sätter i oss. (Och nej, det innebär inte att jag är okritisk till alla godkända tillsatser.)

Att använda socker som krydda eller som njutning vid enstaka tillfällen innebär inte något hälsohot. Du behöver inte lusläsa innehållsdeklarationer och rata senapen som ger dig ett gram socker per portion. Det är i form av saft, läsk, kakor , krämer och de där sjutton kilona lösgodis vi sätter i oss som är det stora problemen. Samt det faktum att snabba kolhydrater utan särskilt mycket näring i princip inte är mycket bättre än socker. Även juice och supersöt frukt bör njutas i små doser.

Våra kroppar är inte gjorda för stora mängder socker, oavsett var det kommer från. Det är bara att tugga i sig.