Citron och ingefära är ett radarpar. Igår sammanförde jag dem med miso och tycke uppstod. Jag använde inte mison på bilden nedan utan en snordyr variant från Clearspring, som gör riktigt, riktigt bra grejor. Inte minst deras nudlar är förbluffande bra. Mison var ochså utmärkt men i mildaste laget för just dressingar. Återkommer med utförligare rapport när jag använt den mer. Den finns bland annat på Matdistriktet.

Även om jag tjatar om att man ska hålla sig till råvaror från samma världsdel i en och samma rätt tvangs jag att blanda olivolja i dressingen, Eftersom olivoljan var dyr, mild och fruktig funkade det utmärkt. Med en billigare mer dominerande olja kan det nog bli katastrof. Hade jag haft mitt stadsbatteri av oljor hade jag använt mandelolja eller neutral rapsolja av hög kvalitet.

Igår fick vi en flundra med två svarta ovansidor i fångsten i nätet. En intresant mutation, dock hade bara ena sidan ögomn till vår besvikelse, men märklig var den. Möjligen hade den kunnat föra forskningen framåt på oanade vis. Kanske var den här dubbelflundran just den öppningen som behövs i kampen för att få fram ett cancervaccin. Nåja, den var i alla fall god.

Johan har vilda planer på att bygga en rök på vår lilla ö. Förmodligen kombinerat med en liten spis så att ungarna kan leka restaurang.

Dippsås med miso till broccoli

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Tid: 10 minuter

Portioner: 4

Citronskalet hyvlas av med en osthyvel och hackas fint, det ger bättre smak än riven i det här receptet. Det enklaste sättet att få skalet av ganska ung inefära är att skrapa av det med en liten sked. Grovhackad lätt rostad mandel är nog suveränt i såsen om den serveras till broccoli.

• 2 msk ljus mild miso (shiro)
• 1 1/2 msk pressad citron
• 1/2 msk finhackad citronskal, enbart det gula
• 1 msk finhackad skalad ingefära
• 1-2 tsk chilibönsås eller sambal oelek
• 1 1/2 dl olja av mild typ
• ca 1 dl vatten

1. Se till att alla ingredienser har rumstemperatur. Blanda alla ingredienser utom olja och vatten i en liten skål.
2. Rör ner oljan lite i taget till en jämn sås. Späd med vatten till önskad konsistens.

Varje morgon dricker vi svart kaffe på klipporna. I morse var havet blankt och inte ett moln syntes på himlen, bara en vitblek skugga av halvmånen.

Kaffet heter Reko, ön heter Västra skarvörarna. Känslan kallas lycka.

Just när vi lagt till och fått i land packningen såg vi hur stormen kom svepande, tog ett vansinnessprång över udden  och piskade upp vattnet i den lilla viken. Inom ett par sekunder hade himlen öppnat sig och martallarna kved och hukade sig. Dagens hjälte är svärfar som hämtade oss i Ingå. Tålmodigt väntade han ut det första åskvädret och sedan, djärv som en mumminpappa, med en bister blick mot den rökgrå molnfronten förde han familjen i hamn precis innan nästa stormrusk hunnit i kapp.

Nu är det stilla igen och havet låtsas som inget hänt. Som hav gör. Kylen är full med späd zucchini, färska lökar, stora stycken kött, och potatis så tunnskalig att den skimrar som siden. Jag har ljust ätit sommarens bästa tomat som exploderade i ljuv sötma i munnen.

Jag har laddat upp med böcker om gruvliga bristsjukdomar aftersom jag ska skriva ett material näringslärans historia. Vem behöver deckare när verkligheten är så rafflande? ( Eh, jag har ju sejfat lite med skönlitteratur förstås. )

Det blir en fin tid på Holmen. Nu ska jag marinera kött till middagen. På bilden ser ni en finsk korvgryta vi lagade förra året, recept i morgon!

Ja, jag vet det där lät lite snobbigt. Men faktum är att en enkel riesling är (möjligen näst en oekad chardonnay) det bästa vinet att laga mat med.

Du behöver en liten rustik emaljgryta för att få ett riktigt lyckat resultat. Om du inte vill investera i en sprillans ny kan du säkert fynda på loppisar. Använd inte gjutjärnsgryta som ger dålig smak eftersom järn löses ut av det syrliga vinet.

Just nu känner jag mig, trots ovanstående resonemang, mycket osnobbig. Jag sippar ett rödvin av en kvalitet som gör att namnet inte är värt att lägga på minnet i en soffa Myrorna skulle vägra ta emot och känner dofterna från den kryddiga tonfisksåsen min man lagar till pastan. (ja, det här skrevs på kvällen fast jag glömde publicera …)

Steely Dan levererar på kackig bilstereo. Vi är nybastade hela bunten och jag har rumpan full av skärsår från elaka havstulpaner efter att i desperation kravlat mig upp från det niogradiga vattnet. Äldste bonussonen ser också ut som om han gosat med ett rivjärn men är glad ändå.

Det här med smör: vi använder Juustoportti-smör från ett ganska litet mejeri som ändå finns på många butiker i Finland. Det smakar gudomligt och när man steker med det smakar det sanslöst mycket mer.

Rieslingbräserad färsk lök som på Holmen

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid:  15 minuter

Enkelt och vansinnigt gott. Det krävs riktigt bra färsk lök för det här receptet. Komihåg: Spara lökblasten i en plastpåse i kylen till annan matlagning.

• 1 knippe lök (helst avlånga lökar)
• 2-3 msk smör (gärna extra saltat)
• 1 dl riesling

1. Halvera lökarna på längden om de är mycket stora. Skär det mesta av blasten av lökarna, låt ungefär 5 cm sitta kvar (så mycket som är vitt).
2. Lägg lökar och smör i en tjockbottnad kastrull, helst en emaljerad. Sätt på locket. Hetta upp och stek på medelvärme ca 10 minuter tills lökarna fått färg och mjuknat (Ja! Du får glutta då och då. Skaka runt lökarna ett par gånger under tiden. Tiden beror helt på lökarnas storlek.
3. Slå på vinet lite i taget. Låt puttra på låg värme tills vinet nästan kokat in. Vänd runt lökarna ett par gånger under tiden. Peppra inte. Nej faktiskt inte, lita på mig. Servera.

Priset för de öppna landskapen betalas av haven. Absurt med tanke på överproduktionen och hur vi missbrukar det som produceras. Att vi alla accpeterar den förryckta jordbrukspolitiken förvånar mig mer och mer.

Just nu sitter jag i en noppig gul  kofta  och tittar ut över grått, vattrat vatten från huset på vår lilla finska holme. Borta vid horisonten syns en segelbåt. Internet finns även om det är passande sommarsävligt.

Vi har planerat mat för fyra dagar, här på Holmen lever vi lite enklare. Kryddorna blir färre, genvägarna fler. Varmrökt lax en dag, korv en annan, griskarré en tredje och vegetarisk böngryta en fjärde. Viili till frukost, mycket rågbröd. Vita bönor och ägg till en och  lunch, tortilla på ägg och potatis en annan. I båten mumsade vi i oss lillfingerstora friterade mujkor, karelska piroger och  små mosiga solsöta jordgubbar. Nästa tur till affären ska vi ska planera fler vegorätter som barnen accepterar.

Vi har redan upplevt, regn, strålande sol och solregn på bara några timmar. Nu väntar vi bara på att snokarna ska titta fram och presnetera sig som de brukar i början av säsongen.

Första gången min man tog mig till den lilla finska skärgårdsö som kallas Holmen var han nervös. Riktigt nervös. Flera veckor i förväg hade han börjat sänka mina förväntningar, livrädd att göra mig besviken. ” Det är ju inget märkvärdigt, inget flott. Ganska primitivt. Och vi kommer att vara ensamma, vi har ju inga grannar.”

Ensam i två veckor med sin nyblivne man på en svindlande vacker, karg skärgårdsö. Med kaffe på mossmakande vatten, havet runt knuten, groddyngel, vedbastu och alldeles egna silverskimrande snokar. Låter det jobbigt? Jag blev lika djupt förälskad i ön som i mannen. Mer än så, det var den där känslan av att ha hittat hem. Som om jag lekt på Holmen som barn och hade klipporna i benen på samma sätt som hans ungar som djärvt skuttar på klipporna.

Vi är på tillfälligt besök i Finland på grund av min förtjusande svärfarfars 90-årsdag som avfirats på Savoy. Min man är klädsamt kräftfärgad efter en dag i solen. Svärfar kokar soppa på magbiten av en laxsläkting. Stjärten ska grillas över sakta glöd.

Vi kommer att blogga mycket från Holmen i sommar. Jo, internet har nått hit också. Maten kommer att vara annorlunda. De kulinariska anspråken är inte lägre, men ni kommer att finna dem mer anspråkslösa eftersom begränsade kylutrymmena, obefintliga frysutrymmen och sortimentet i lanthandeln avgör vad vi äter.

Nu ska vi äta!