I serien irrelevanta inlägg ber jag att få presentera ett om … hundmat! I DN påstås det att ”nya” rön visar att en stor hund är värre än en stadsjeep ur miljösynpunkt. Fakta kommer från en bok av två arkitekter (de kallas forskare i artikeln, de är förvisso professorer men i arkitektur) från 2009 som gav upphov till en resonerande editorial i New Scientist samma år.  Väldans nytt … De fick massiv uppmärksamhet och en del kritik för sina beräkningar redan 2009. Kul att diskussionen äntligen nått Sverige.

Jag säger inte alls mot resonemanget att husdjur, i synnerhet de köttätande, innebär en rejäl belastning för miljön. Jag gillar inte djurmatsindustrin. Men man måste komma ihåg att hundmat till stor del består av slaktavfall, de delar av djuret (de flesta) människor ratar. Hundmat kan alltså inte riktigt bedömas som annan animalisk föda, även om en stor del av jordens befolkning inte skulle tacka nej till en burk hundmat och andra människor inte känner någon större skillnad. Att köpa torrfoder i påsar snarare än konserver är exempelvis bra råd om man vill minska jyckens miljöpåverkan. Dessutom är beräkningarna gjorda på energiåtgång, inte på total miljöpåverkan.

För övrigt talar jag inte i egen sak, jag har ingen hund och blir galen när mig närstående köper människoföda som köttfärs till sin jycke.

Idag lämnar jag och Malin slutmanus för Matmolekyler. Snart återkommer jag här med läckrare läsning än gnäll om hundmatsartiklar.

Jag vet, jag vet. Att skälla på smakduellen är som att stjäla godis från småbarn. Eller som att lägga in ett skott mot öppet mål, som vår vän på Krubb trött påpekar. Men snälla. Sardellen är ingen fisk. Det är ett svenskt handelsnamn på ansjovis. Och att senare använda begreppet ansjovissmak för att beskriva sardellen är ytterst förvirrande om man inte berättat om det är samma fisk.

Att sardellerna sedan delas upp i kategorierna rakade eller rullade är ungefär lika informativt för läsaren som när personalen på Rikshistoriska delar upp alla djur i två huvudsakliga grupper: Döda djur och levande djur.

Det är mig en gåta hur man lyckas skriva en text om sardeller utan att lyckas informera om just någonting. Och om ni vill veta: Ett bra tips är att köpa sardeller i olivolja. Det är inget ofelbart knep men om fabrikanten kostat på olivolja är det i regel lite finare firrar i burken.

Lovar att publicera en mer uttömmande sardelltext lagom till påsk.