Ibland vill det sig inte. Trots de bästa intentioner uppför sig råvrorna inte som man vill. Eller är det hos kockarna det brister? Ikväll hade jag och min köksälskling bjudit favvogrannarna på middag. Min man lagade en räksallad. Krispig sallad från Årstiderna toppades med räkor som tossats med prima gräddfil från Järna kryddades med bland annat rostade senapsfrön, korianderfrö, paprika och sellerisalt. Gott? Jorå. Men …

Jag kirrade flankstek, som måste vara en av de billigaste styckningsdetaljerna man kan tänka sig, och en av de bästa så länge den serveras riktigt blodig. Till detta fina rotsaker som tärnades till pytt och smörstektes med rostade senapsfrön, ingefära och vanligt hederligt currypulver. Hemgjord plommonchutney till. Gott? Jorå. Men …

Det som räddade middagen var vinerna grannarna tagit med sig. Framför allt pinot noiren som var småtrevlig, absolut inte var märkvärdig i sig, men klockren till kötträtten. Inte konstigt att den hette Irony.

Sen lärde vi oss viktiga saker som att Konsum vid Zinken kallas Gay-Konsum. Det enda som saknas är diskokulan i taket, enligt grannarna som är insatta.

Off topic: För övrigt är Ensamma mamman lika briljant som vanligt.