Jag är inte död. Jag har bara överlevt ett mexikanskt bröllop. Skillnaden känns dock relativt obetydlig idag. Enligt talesättet håller någon där uppe som en skyddande hand över barn och fyllon. Igår vid tioelvasnåret på kvällen lyckades jag efter ett betydande vinintag hiva ut mole och hälla upp rödvin till nästan 100 personer utan att spilla en droppe på min nya limegröna linnedräkt. Man kan bli religiös för mindre.

Några höjdpunkter från bröllopet: Min älskade kusins brudgumstal som kom när alla fått maten serverad: En lång och inlevesefull skildring av möjligheterna att göra Number One och Number Two på vårt landställe (i buskarna, inomhus, i bajamajan och på utedasset). Samt skildringar av vad som händer om man drar fel nummer på fel plats.

Att träffa Alines fantastiska släkt från Mexiko var en upplevelse. Inte minst hade jag och hennes far en fin stund när vi stod och värmde mole tillsammans. Det var befriande att konstatera att vi var tio nationaliteter på bröllopsfesten. (Tänk nu inte: carbon footprint. Tänk: Världsfred!) En av gästerna är vinmakare och hade makat det goda vinet till den mexikanska middagen. Min fantastiska faster och hennes flickvän hade lagat den goda lunchen och fixat oändligt mycket mer. Den mexikanska delegationen hade fixat sen middagsbuffé med mole, underbara pintoböner, ris och kroiandermousse. Min mamma hade bakat alla tårtorna och lovade mig bankgaranti för huset vi bjuder på för att jag inte skulle säga eller skriva ett ord om den. Därför frågade jag bara lite försiktigt om det var så klokt att ha monterat ihop pavlovan fyra timmar innan den skulle ätas.

Min pappas fina vigselceremoni i eftermiddagssol på bryggan, min systers diktläsning (med engelsk personlig översättning) och min brorsdotter Alvas skönsång. Det är inte en lätt lott att vara genuint musikalisk i min släkt.

Det nattliga fyrverkeriet på skäret arrangerades av min lillebror.

Dresscode ar för övrigt som mycket annat oklar. Det förekom kiltar (komplett med vimpelprydda strumpor, i minst ett fall med en matchande tandborste nedstucken under strumpkanten), det förekom galaklänning med stilettklackar (svårt i gräset), några hade T-shirt och shorts, andra hade saronger och någon hade vad som hånfullt benämndes hallick-kostym med slips. Och alla tyckte att just de var snyggast.

Jag tänkte lägga upp lite bilder från bröllopet och recept på snacksen jag och min syster lagade. Måste bara vila lite först. Festen pågår för övrigt ännu, men vi åkte hem tidigare.

Succé är ett för klent ord för att beskriva burkträffen i regi av Taffel.se. Trots semestertider träffades 21 ystra burkbytare på Matlabbet. Efter en första blyg kvart var sorlet öronbedövande.

Där sågs bland annat en Stationsvakt, någon Lotten, en Toss-Anna, en blyg men bedårande fru i hatten, en ex-man, en surkålsfanatiker, en ung farbror men ingen ung tant, en livad fru Brax,  en Cool och en Hemlig morsa, två Matälskare samt förvånansvärt nog bara en enda Doris och Rita. Och en långväga Vinlus som kommer att blogga om vilka viner man inte bör ta med på ett burkbyte om man vill vinna vänner och inflytande. Den som tror att bloggare är galna och surmulet enstöriga rättshaverister gar fel på minst två av punkterna.

Det åts tunga med senap, tomat och papayafrön, tungtingande kinesisk tunga, thaimarinerade äppelsniglar (godare än befarat, gud ske pris!) allehanda kryddrostade knaprigheter (cashew, mandlar och jordnötter) samt marinerade oliver med pastis, citron, anis och vitlök.  Och som det dracks rosévin! Hinkvis helt enkelt. En och annan öl slank också ned.

Entrén gjordes i ett flertal fall genom fönstret vilket gjorde intryck på de tidigare anlända.

Själva burkbytet gick till så här: Alla tilldelas ett turnummer. Sedan får man i ordentlig ordning välja en burk från bordet med inslagna burkar. Alternativet till att avmaskera en ny burk är att usurpera en av de tidigare öppnade burkarna från en olycklig som då får öppna en ny burk. Dessutom får man byta burkar med varandra fritt. Som ni förstår är det bra att ha ett högt startnummer eftersom man då har ett stor urval avtäckta burkar att välja på. Som ni förstår så avslöjar detta förfarande alla ens sämsta sidor. Matlabbet ångade av hagalenskap och ren, skär lystnad

Mest attraktiv var burken med inlagda finska riskor som norpades av Hemliga morsan. De av Kinna hemkokta marmeladerna var också hett eftertraktade. Picklad gurami, gräsgelé och bananblommor syntes också i vimlet. Någon som har utsikt från nedre botten lyckades rutinerat byta till sig tre burkar.

Vi pratade om FRA, husdjur, dåliga frilansarvoden, bloggträffar, upphovsrätt, hur snäll man blir av just rosévin, gamla försyndelser, Rico Rönbäck, äkta män, ännu sämre frilansarvoden, kameror, burkar vi mött, Tom Hjelte, hur man bloggar nykter och varför. Dessutom analyserades sichuanpepparns bedövande charm, amlans egenheter och huruvida koreansk soja är överlägsen den japanska. Och naturligtvis bloggades det live från själva träffen.

Tack alla ni som kom och tack för att ni hade vett att gå hem! Nästa burkbyte blir i höst.

Ladda redan nu genom att samla på er mysko burkar av alla de slag. Vi utlovar ett nytt nördigt samkväm utan motstycke och många nya vänner. Det kan vara bra eftersom man kanske förlorar några av sina gamla i stridens hetta.Men det är det värt om man kan vända hemåt i triumf med en dyrgrip under armen.