Jag läser mycket mindre nu för tiden. Mina ögon blir trötta, de har inte riktigt vant sig vid glasögonen. De trilskas, ovilliga att inse att de åldrats. De måste foga sig  för klarsyn – efter prisman som vrider smygskelningen rätt, efter glasets böjning som ger fokus. När jag tar av glasögonen faller blicken samman i en utmattad kompensationsvindning. Ovärdigt på det hela taget. Alltså läser jag färre böcker, långsammare med fler pauser då ögonen svider. Men kanske läser jag på ett annat sätt. Hur som helst blir de lite mer värdefulla, de där böckerna och jag vill minnas dem och därför skriver jag små anteckningar i marginalen eller klottrar på små lappar med en handstil så ivrig att den liknar ett barns. Små kryptiska brev från det ställe dit handlingen fört mig i de lyckliga fall en roman innebär därvaro. För ett par timmar är jag bortläst. Böcker som inte tar mig någonstans ödslar jag inte tid på längre.

Just nu hänger jag i Nice på en småsjavig bar med Per Hagman. För jag befinner mig i Vänner för livet. I vissa böcker hänger man med huvudpersonerna för det finns ingen iakttagare, bara omedelbarhet utan stilistiken som mellanhand. I andra hänger man med författaren. Lite mer distanserat, men inte på något sätt sämre. Vi är på tumis – författaren och jag, bra författare får en ju att känna så. Ingen förstår honom som jag. Just nu tar vi en pastis tillsammans, Per är inte en sådan som bekymrar sig om att klockan inte är tio ens. Jag bjuder, för jag gillar berättelsen och vill stanna i den. Jag tycker om Per Hagman för hans konsekvens, för hans upprepningar som är mer återhållsamt använda än i Att komma hem ska vara som en schlager (än i alla fall). Livet är ju ganska småtjatigt, eller hur – så varför inte förvandla det till konst? Jag tycker om att hans sätt att använda ordet ”älskar” inte för att beskriva relationen till en person utan istället för det ord som egentligen saknas i språket för den oförklarliga njutningen en ljudlös ödslig söndag ger eller i den självklara omvandlingen du genomgår när du häller ner dig själv i en tunn smal kostym med mycket vassa pressveck.

Jag kanske skriver mer om Vänner för livet sen, eller så kanske det inte behövs. Kanske vill ni inte ha det alls.  Själv är jag ju sådan som inte ens vill läsa baksidestexter på romaner innan jag läser dem. Än mindre ingående recensioner. som jag tycker är ett ganska onödigt påfund.

En sak som däremot verkligen behövs är kålsallader. Egentligen vill jag äta coleslaw, en mycket vulgär fast food-sallad som i sina bästa stunder (dessa är tyvärr få) är oemotståndlig. Majodränkt, insmickrande ananassötma och litet dolskt efterbett av kålen. Min man gillar inte coleslaw och eftersom jag är förjtust i rå kål (även om jag inte älskar den) så är jag tvungen att komponera nya sallader som är lika tillfredsställande. Den här blev bra. Ljuvt parfymerad, svårtillgänglig och lojt intensiv som en karaktär i en Per Hagman-roman. En elegant, besksyrlig, helt och hållet salongsfähig version av den fetslafsiga festsöta coleslawen som jag åtrår i smyg. Med en sådan självklar skönhet att ursprunget inte märks, eller är om den helt enkelt är höjd över det.

Nå, se det här som en recension av Vänner för livet fram till sidan 218. Inte en rekonstruktion av förloppet, inte med plumpt uppenbara anspelningar på innehållet (gud vad jag ogillar den typen av pånäsanskrivande) men något som förhoppningsvis försätter dig i samma stämning.

Kanske ska jag börja komponera recept som recensioner? Jo, det kan fungera. Nästa recension i form av recept blir kanske Wolf Hall. Och om du tror att det kommer bli råbiff har du inte förstått någonting.

Kålsallad med valnötter, dragon och blodgrape

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 minuter +20 minuter att dra

Vacker sallad som du gärna får servera med stekt lax eller lätthalstrad tonfisk och misomajonnäs. Sansho, som är en nära släkting till sichuanpepparn,  hittar du på japanska hyllan i asiatiska affärer. Den ger fin citrusparfym och en lätt bedövning i gommen. om du inte får tag på dragon är citrontimjan mycket bra i salladen, vanlig timjan blir däremot för jordig i smaken.

• 1/2 litet huvud (ca 350 g) späd vitkål
• 1 stor blodgrape
• 1+1 tsk honung
• 1/3 tsk salt
• 1/2 msk sherryvinäger
• (1/3 tsk sanshopeppar)
• 2 msk olivolja
• 1/2 dl grovhackade valnötter
• 1/2-1 msk finskuren dragon (beroende på intensitet)
• 4-5 flockar gräslöksblommor eller 1 msk finhackad gräslök
• salviablommor

1. Skär rotstocken från vitkålen. Strimla vitkålen mycket fint. Lägg i fin skål.
2. Skär ändarna av grapefrukten i rejäla plattor så att fruktköttet kommer fram helt. Lägg grapefrukten på en skärbäda på en av de platta ändarna och skär av allt skalet noga så att även allt det vita skärs bort. Skär ut fina filéer och halvera dem på mitten. Lägg ovanpå kålen. Ta till vara på all saft som rinner från frukten. Pressa resten av frukten över en liten skål, vispa samman saften med vinäger, 1 tsk honung, salt och ev sansho. Slå blandningen över kålen. Vänd runt och ställ i kyl 20 minuter-
3. Hetta upp valnötterna i oljan tills de börjar dofta och skifta lätt i färg. Ringla över 1 tsk honung, salta lätt och fräs vidare 15 sekunder. Slå nötterna över salladen. Vänd runt och vänd ner dragon.
4. Strö ner blommor precis före servering.

Eftersom vi (för en gångs skull inte bara jag) kalasat så överdådigt senaste tiden beslöt vi oss för att stanna hemma och vara nyktra och flitiga hela helgen. Till min förvåning har vi lyckats med föresatsen hittills. Eftersom jag inte får semester förrän i oktober när boken Matmolekyler är helt färdig gäller det att jobba undan. Några dagar ledigt vill jag ha på finska skärgårdsön, nämligen. Just nu tröstar jag mig med att jag förmodligen når bättre än ni i morgon bitti. Samt med några jordgubbar och den förträffliga filmen Moon.

Nu är det spurt! En massa underbart nördiga inlägg som kommer att vara stomme i boken kommer snart att publiceras på Matmolekyler närmaste tiden. Hemgjord vinäger, lökstekning, grundkurs i majonnäs, mikromat och sherry i matlagning ligger i pipan efter dagens hetsarbete. När jag rumsterade om i gömmorna hittade jag dessutom ett trevligt recept på kålsallad.

Glad midsommar, önskar jag alla er som ännu står på benen!

Sötsyrlig sallad med rök och dragon

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 minuter + 20 minuter att marinera

Vansinnigt gott till grillad fläskkarre eller långstekt karré.

• ½ litet huvud färsk vitkål eller rödkål
• 1 liten färsk rödlök
• ½ tsk röksalt
• 1/2 msk mörk honung
• 1 msk äppelcidervinäger
• 1 msk olivolja
• 2 msk finskuren färsk dragon
• 1 msk finskuren libbsticka
• 2 msk finskuren bladpersilja
• mycket svartpeppar, rosta gärna kornen i torr panna först

1. Ansa kålen, skär bort rotstocken och strimla fint. Strimla löken fint, gärna lite blast också.
2. Rör samman röksalt, honung och vinäger tills allt löst sig. Blanda ner oljan. Sväng runt alla ingredienser i en stor skål.
3. Låt marinera i kyl, ca 20 minuter före servering.

Visst var det shisofrön (Perilla frutescens) som låg i den lilla skålen och prydde min kålsallad. Emma på fina bloggen Matsagor gav sig ut på en vild nätjakt och kammade hem titel Veckans Matnörd. Finaste Örjan kom tvåa.

Shisoblad har jag skrivit om flera gånger tidigare. Men jag repeterar för nytillkomna läsare: De har en mild säregen arom av spiskummin, melon, kanel, körvel, rostad sesam, kayang, skalet på gula äpplen, lite mynta och en massa andra saker. Den gröna varianten anses ha en mer raffinerad arom men jag tycker att de som skimrar i dovt lila är så vackra att jag alltid köper dem. gat ska ha sitt! Det är för övrigt de purpurtonade bladen som ger umeboshi-frukter den älskligt rosa färgen.

Shiso smakar särskilt bra till biff och kallas därför biffsteksört. jag tycker att shison är magisk tillsammans med hästbiff. Dessutom ingår den vackra örten i ett av mina bästa recept någonsin. Sofia har lagat en hjärtskärande vacker rätt på konserverade shisoblad och rodnande grapefrukt. (Hmm, lite shisofrön ovanpå hade nog suttit som en smäck.)

Hur som helst var jag ju fruktansvärt sugen på att slita upp burken på stående fot i det lilla koreanska varuhusets korridorer på Manhattan. Jag höll mig och spänningen växte. Wild sesame, stod det på burken men mig lurade de inte.jag mistänkte med all rätt att det var fröna till en av mina favoritörter i den anspråkslösa förpackningen. De kvillrade mystiskt och inbjudande när jag skakade på burken.

När jag äntligen fick smaka fröna var det något av en antiklimax. De smakar inte just mycket alls. lite som mild sesam, litet drag av rostade hampafrön eller vallmo. Poppad hirs eller quinoa kommer ganska nära. Pfft, tänkte jag de här kan man ju bara ersätta med… Ja, vaddå? Man vill ju ha den där lätta spröda konsistensen, den neutrala rostade, lite brödiga smaken. och den där subtila kryddigheten jag saknar ord för. Kort sagt ju mer jag tänker på saken desto mer övertygad är jag om att shiso-fröna förtjänar en plats i mitt skafferi.

Nu måste jag bara tubba någon handlare att in dem. Sen startar vi en ny trend!

Edit: igår konstaterade jag att de faktiskt smakade lätt av lax. Jag tror det har med det höga omega-3 innehållet att göra. Tro nu inte att det är hälsokost, omega-tre-fettsyror i vegetabilier är mindre effektiva än de i fisk och dessutom är en normal portion perilla frön uppskattningsvis två gram.

Kålsallad med nektariner, örter och shiso

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4 jätteportioner

Tid: 10 minuter+ tid att dra

Om du inte har shisofrön (perillafrön) hemma som de flesta normalbegåvade mäniskor. Kan du ersätta dem med tex puffad quinoa eller andra rostade milda frön. Salladen ska bara vara fuktad av dressingen, den får inte dominera. Servera till asiatiskt grillat, snabbstekt fläskkarré eller som del av en buffé.

• 7 dl (350 g) tunt strimlad färsk vitkål
• 2 morötter
• 2 mogna nektariner
• 8 blad ngo gai eller 1 dl grovhackad löst packad koriander
• 1/2 dl finstrimlad mynta, helst vietnamesisk
• 1/2 dl tunt strimlad salladslök eller lökblast
• 1 1/2 msk shisofrön
• Dressing:
• 1 tsk fisksås
• 1/2 tsk salt
• 1 tsk socker
• 1/2 dl pressad lime

1. Vispa samman ingredienserna till dressingen. Skala morötterna och strimla dem mycket fint. Blanda kål, morötter och dressing i en stor skål. Låt stå och dra i kyl så att salladen slaknar lite, ca 30 minuter, gärna längre.
2. Skär nektarinerna i fina bitar och blanda ner. Tillsätt örter och frön precis före servering.

Nu börjar den späda kålen dyka upp; i grönsakslådorna som levereras till vår dörr, på torgen och i vissa grönsaksdiskar. Jag älskar kålsallad. Jaja, vid det här laget har jag älskat så mycket i den här bloggen att det gått inflation i uttrycket. Men just idag fick jag till en ovanligt god kålsallad. När jag tänker tillbaka på det är receptet egentligen helt omärkvärdigt. Dessutom var den rätt ful. Men ändå…

Orsaken var att jag använde ett mycket gott jordnötssmör. Johan och jag, som älskar jordnötssmör. (Där kom det där ”älska” igen; allvarligt talat vad betyder det att säga till sin man att man älskar honom när man även älskar kål, jordnötssmör, pakistansk mango och you name it?) Vi har provat oss igenom ett antal sorter och utsett en vinnare som snart ska presenteras här på bloggen så fort jag orkar plåta den. Men det går nog bra med vilken sort som helst i salladen. Vi gillar (se där!) till och med det förhatliga amerikanska Skippy.

Salladen blir hemskt ful om du inte garnerar den med t ex koriander, hackad chli och limeklyftor. Men det ser jag som en fullgod ursäkt att inte plåta den.

Kålsallad med lime, ingefära och jordnötssmör

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 minuter + 20 minuter att dra

• 1 päron
• 5 dl packad finstrimlad ganska späd vitkål
• 2 små schalottenlökar
• 1 msk finhackad eller grovriven ingefära
• ev lite finhacad chili
• Dressing:
• 1/2 dl jordnötssmör
• 1/2 dl nypressad lime
• 1/2 dl neutral rapsolja
• 11/2  msk palmsocker eller mörkt muscovadosocker
• 2 msk ljus soja

1. Rör samman alla ingredienser i dressingen. Om jordnötssmöret är segt kan du låta alltsammans stå ett par minuter så brukar det mjukna.
2. Skala päronet och strimla det mycket tunt. Halvera schalottenlöken, skala den och skiva den tunt.
3. Blanda alltsammans och låt stå i minst 20 minuter tills kålen saftat sig.

 Och så kommer man hem och är trött och lite ledsen för att halva lägenheten är målad i fel färger och så vill man egentligen bara gråta. Då läser man Linda Skugge och skrattar så att man får ont i magen. Intressant att så få fattar hur bra hon skriver. Jag håller sällan med henne, vi är fruktansvärt olika på många sätt, vi skriver helt olika. Men människan har timing, rytm och direkthet som få andra skribenter. Läs Tal till min systers bröllop som är allt som Bitterfittan ville vara. Ett mästerverk.

Åh, vad jag gillar skribenter som inte är ett dugg som jag.För den delen älskar jag överlag människor som är väldigt olika mig. Jag tycker att en av mig räcker gott, och rätt ofta tycker jag att det är en för mycket.

Så här personlig brukar jag inte vara, den här bloggen handlar om mat. Så nu slänger jag en kålsallad i käften på er. Och i morgon ska jag skriva om Danmarks förmodligen nästbäste kock som gästspelar i Sverige inom mycket kort. Och detta till fyndpris! Jag ska försöka fixa en specialdeal för Taffel-läsare. Stay tuned!

 Tonårskål med senapsdressing, valnötter och rostad dinkel

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2 gigantiska eller 4 små

Tid: 15 minuter

Den här salladen blir bäst när salladen är mellan späd och stursk. Om du lagar den här salladen på vintern kan du förvälla kålstrimlorna i 20 sekunder för att få dem mer medgörliga. Den rostade dinkeln kan ersättas av andra rostade gryn. Men den nötiga smaken behövs för att balansera sötman och ge djup, kanske rostade solrosfrön?

• 250 g sensomrig vitkål
• 1/2 liten (ca 100 g) zucchini
• 1/2 syrligt äpple
• 1/2 dl grovhackade valnötter
• 1/2 dl poppad dinkel eller nakenhavre
• 1 dl finhackad bladpersilja
• Dressing:
• 1 msk sötstark senap
• 1 msk äppelcidervinäger
• 3/4 dl kallpressad rapsolja

1. Förbered dressingen. Vispa samman senap och vinäger. Vispa ner rapsoljan lite i taget.
2. Strimla vitkålen så tunt du kan. Dela strimlorna i 5 cm långa bitar.  Stimla zucchinin och äpplet i tunna strimlor. Låt skalet vara kvar.
3. Blanda grönsakerna med dressingen och smaka av med salt och pappar. Låt stå och dra i minst 15 minuter.
4. Vänd runt med nötter, poppad dinkel och persilja precis före servering.

Igår lagade jag sommarmat på vår lilla ö. Snobbfaktorn går ner när förråden är små och den gasdrivna kylen mikroskopisk.

Jag brukar ta med mig ett gäng produktprover och utlämna mig åt dem. Medan små och stora män bastade samt utförde en mycket artistisk, men mindre sedlig nakendans framför panoramafönstret, kirrade jag alltså matmeccanot.

Det blev en kålsallad till de stora. Ungefär 4 dl nålstrimlad löjligt späd vitlål fick tumla med lite mild olja, 1/2 msk pressad citron, lite finrivet citronskal och 1/2 msk av Santa Marias more wasabi & sesame.

För att ni inte ska tro att jag gör smygreklam kan jag meddela att Santa Marias kryddburkar är skitkorkade. Flera av kryddorna i serien more har redan tappat både en del färg och smak eftersom de förpackas i ljusa glasburkar med stor exponeringsyta i förhållande till volymen.  Wasabi & sesame kan fortfarande rekommenderas varmt och kakako och chili småljummet. Men förvara dem mörkt, för i helsicke!

Åter till mitt kök: Jag hade redan fixat grytstek genom skvätta BBQ-sås och ljus soja överett stort stycke fet grisbog och sedan  klappa in den med finhackad ingefära. Det fick marinera ett par, tre, kanske fyra timmar i kylen. Ner i en stor emaljgryta, på med lock och in i ugnen på låg värme (fråga mig inte vilken temperatur) ett par timmar tills köttet var smältande mört. Jag har nu testat Woody’s BBQ-såser i flera sammanhang. Den vanliga varianten ”Cook-in” är mycket bra medan den sötsura BBQ-såsen smakar kemiskt och oharmoniskt. Den gode Mr Woody verkar vara bipolär.

Dessutom gjorde jag efter-bastu-snittar till mina män av mjukt svenskt tunnbröd som smörstektes med finsk emmenthaler mellan. Basturökt skinka hade varit gott mellan bröden, men det hade vi ingen hemma.

Jo, och så  rieslingbräserade lökar. Recept senare.

För övrigt jobbar vi, läser Stephen King och skuttar på kliporna. Hoppas att ni har det lika bra som vi. Nu pastis!

Igår vräkte vi i oss en burk av Rossinis underbara laxrom. På toast med creme fraiche och gräslök i all enkelhet. Men i efterhand ångrar jag att jag inte lagade en vårlig sallad på den. Vi har nämligen spetskål hemma. Men imorgon får ni veta vad vi gjorde med kålen istället …

Lyxig vårsallad med vitkål och laxrom

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 20 minuter

Lyxiga laxägg poppar i munnen och kompletteras av den milda kålsalladen. Fransk senap kan ersättas av skånsk. Uteslut då sockret ur dressingen. En gnutta libsticka, dragon eller körvel platsar också i salladen. Servera som förrätt eller till inkokt lax och nypotatis.

• ett litet huvud (ca 250 g) sommarkål eller spetskål
• 1 dl plockad dill
• 1/3 dl grovt skuren gräslök
• 50 g laxrom eller regnbågsrom, helst Rossini
• Dressing:
• 2 msk pressad citron
• 1/2 msk finhackat citronskal
• 2/3 tsk socker
• 2 tsk grov fransk senap
• 3/4 dl matlagningsgrädde
• 1 1/2 msk neutral rapsolja eller annan trevlig olja

1. Koka  upp 5 cm vatten i en kastrull som ditt durkslag passar i. Fyll durkslaget till hälften med grovt tärnad kål och var noga med att lägga ner de grova bitarna först. Sätt över de kokande vattnet och på med locket i ungefär fyra minuter tils bitarna är stunsiga.
2. Låt svalna och skaka runt ett par gånger under tiden, skölj absolut inte.
3. Blanda alla ingredienser till dressingen. Späd ev med lite vatten om det behövs.
4. Vänd runt dresssingen med den ljumma kålen. Blanda ner örterna precis i slutet och spara lite till dekoration. Arrangera på tallrikar och skeda rommen över. Dekorera med det sista av örterna.