Just nu lagas det inte mycket mat hemma. Däremot blir det mycket hämtmat. Så vem levererar bäst på Hornstull?

Till min förvåning har Indian Garden levererat drägliga rätter. Tidigare har jag muttrat småsurt över hajpen och att deras rätter drypt av alltför mycket halvdan olja. Men jag tar tillbaka i alla fall häften och erkänner att de är en habil krog så länge man undviker de cardboardbitar som benämns kyckling. En palak panir med gräddig stunsig färskost och Bombay Lady med stora bitar friterad pumpa bevekte mitt kalla hjärta.

Hämtmat från Seyhmus är rena fyndet. Gott, grönt, ekologiskt och kryddat med den stilige och godhjärtade ägarens översvallande humör. Bästa alternativa julbordet. billigaste maten till partyt. Men jag varnar er å det bestämdaste för att beställa på telefon och be någon av de mindre rutinerade i personalen ”plocka ihop nåt gott till middag”.  Man kan få ganska obalanserade måltider som fem såser och skivat bröd. Plocka själv eller tala direkt med Seyhmus och glöm inte hälsa från mig.

Men jag drömmer om att laga mat i ett eget nyrenoverat kök. Häromdagen när jag gick förbi några ovanligt stiliga gurkor kom jag ihåg den här rätten från min bok Ditt nya skafferi. Visserligen har gurkan haft sin formtopp i år, men när man längtar efter våren stillar den gott.

Gurknudlar med asiatisk cashewkräm

receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Bild: daniel Hertzell

Portioner: 4 som förrätt

Elegant förrätt eller mellanrätt. Servera gärna en bit sojamarinerad stekt lax till. Eller några räkor kanske?

• 2 medelstora gurkor
  1/2 liten rödlök
  1 tsk salt
  4 små kvistar färsk koriander
• Cashewkräm:
  50 g cashewnötter
  1 1/2 msk pressad lime
  1 limeblad eller 2/3 tsk finrivet limeskal
  1 –2 birdseye chilipeppar, ca 3 cm långa eller annan het chili
  2 tsk ljus soja
  1 tsk råsocker
  1/2 msk finriven skalad ingefära

1. Gör cashewkrämen: Mixa cashewnötter till fint pulver. Tillsätt övriga ingredienser och mixa krämen slät. Späd med vatten lite i taget till en slät sås av filkonsistens. Smaka av efter behag. Låt stå och dra i minst 1/2 timme.
2. Skala gurkorna och drilla fina nudlar med en japansk grönsakssvarv. Du kan också använda en juliennehyvel som ser ut ungefär som en potatisskalare. Eller gör allt för hand med kniv: klyv då gurkorna på längden. Skrapa ur kärnorna och strimla gurkan i tunna nudlar.
3. Skala och skiva löken lövtunt. Blanda med gurkan och salta lätt. Kyl i ca 30 minuter tills gurknudlarna mjuknat.
4. Låt gurknudlarna rinna av i durkslag och klappa dem torra med hushållspapper. Lägg upp fågelbon av gurknudlar och ringla såsen runt om. Dekorera med koriander.

Upprepning må vara kunskapens moder men variation är sannerligen farsa till inspirationen. Och nu har jag varit ute på vift igen och är smått salig.  I fredags och lördags var jag matvärd och inspiratör på den nystartade men  imponerande välorganiserade mässan På Landet i Skara. Och det är i sådana stunder jag svär på att aldrig mer gnälla på mitt jobb, för det är i sanning bisarrt att få betalt för att befinna sig i paradiset. Småproducenter, främst från Västsverige, hade bullat upp med sina produkter. Små rara getostar trängdes med fruktnektar, kalvdans, korvar (för få!), nyskördad sparris och kalkonprodukter som jag till min häpnad inte bara fann ätbara utan också njutbara. Det var alltså en mässa långt från den Videgård uppgivet beskriver.

Visserligen finns det en betydande ojämnhet i produkterna. Allt är banne mig inte automatiskt bra för att det är småskaligt och ekologiskt. När det gäller charkprodukter och marinerat kött känns det ibland som om småproducenterna anstränger sig för att efterlikna smakerna hos Mamma Scans sötsliskiga marinader istället för att tänka eget, djärvt och fritt.  Och all entusiasm i världen räcker inte för att skyla över smakskavanker på skinkor och jästa ostar.  Men när det är bra är det i regel så inihelsicke bra. De mentala smaklökarna jublar lite extra när man bjuds en ostbit ur handen som ystat och helheten blir oslagbar. Och de flesta små matkonsthantverkare blir ju faktiskt allt säkrare på handen och levererar allt jämnare resultat. Jag fann produkterna på den här, lite mindre mässan vara betydligt jämnare än på Smaklust i höstas. Jag förälskade mig handlöst i ale, ostar, glass, nektar och en och annan av producenterna också.

För mig som gillar lagrade ostar med efterhängsen kolasötma var hemosten från Brostorp en omvälvande upplevelse.  Ostkakan från samma producent ärockså  förtjusande och säljs bland annat av Bondens Matbod i Hötorgshallen. Kanske har de hemosten där också? Getost från Halltorp var jag förtjust i redan tidigare, men ännu mer förtjust blev jag sen jag bekantat mig med den trevliga Anna Kaijser som är mamma till ostarna. Getosten Julia med krämighet, stringens och fin smak av vitmöglig yta älskades mest av besökarna.

Qvänum Mat&malt excellerade med flera olika ale, en välbehövlig omväxling till de överhumlade lageröl som de flesta svenska producenter envisas med att framställa. Jag blev förtjust i den smått perversa, överdådigt parfymerade och  sädsöta havre-alen som förde tankarna till brittiskt barley wine. Mannen bakom Qvänum är Claes Wernersson, som en gång startade legendariska Werners Gourméservice. Ett företag som i skymundan betytt oerhört mycket för svensk gastronomisk utveckling genom att introducera mysko ingredienser som tonkaböna och tahitivanilj. Det var ochså han som anlitade mig, så ni får väl ta mina lovord med en nypa fleur-de-sel, eller två.

En av mina festivalfavoriter var drycken Bara blåbär från Örtagård Öst. Producenterna har även skapat en underbar rabarbernektar med kallpressad rabarber och honung som, i alla fall tidigare, såldes på Matdistriktet i Stockholm. Det kyskt, strama rabarbervinet, som tillverkas av samma gäng men  säljs under producentnamnet Jämtlands vingård, är kanske mer intressant än sensationellt gott. Men det ger en fingervisning om potentialen i svenska frukt- och bärviner. Mer odelat angenäm var bekantskapen med deras ljusa mjöd som är skräddarsydd åt den sensationella krogen Fäviken,den kompromisslösa närprodukts-krogen alla pratar om.

Jag ska försöka återkomma med fler namn på mina favoritprodukter när jag vet var de säljs. Tipsa gärna i kommentarerna!

Fredagen var i ärlighetens namn lite lam. Ena gången föreläste jag med två mycket måttligt intresserade pensionärer i publiken, bottenrekord. Det står er fritt att använda detta mot mig näste gång jag är outhärdligt självbelåten. Men lördagen! Att se matätare förvandlas till matälskare inför ens ögon är en skön syn. Och till den långa listan på personer som jag inte trott att jag skulle tokgilla men fallit för trots inledande skepsis kan jag nu lägga den excentriska matpredikanten Anders Arnell. Vi lagade mat tillsammans på scenen och hade vansinnigt roligt genom att improvisera fram rätter med produkter. Sammanlagt kom 17.000 besökare till festivalen.

Jag har en lång lista godsaker och andra underbara ting  jag vill skriva om, från Finland och från Skara. Men eftersom jag lyckades åka från min laddare i Skara är min tid vid datorn något begränsad. Igår stängde jag av telefonen och ägnade mig åt vänner i Malmö under en helt ledig, ljuvligt solig söndag. Vinlusen kommer att rapportera om de fantastiska viner vi drack på Bloom in the Park på eftermidagen där ett afternoon tea övergick i vinprovning. Möjligen kommer han också nämna något om vårt lilla gräl om notan (som var på tok för låg) med den genialiska vettvillingen Igi . Den som talar om journalistisk integritet för Igi talar för stendöva öron.  Men om du kommer på god fot med Igi ger Blooom in the Park mat- och vinupplevelser du aldrig glömmer.  Dagen avslutades hos goda vänner med finostar och rosé,  moussaka och lite för mycket  retsina samt en alldeles förtjusande liten seg maräng med rabarber och syrad grädde. Moussakareceptet ska jag försöka klämma ur mina värdar.

 Denna veckas jobb inbegriper bland annat att skriva en liten rapport med tips om smaksättningar och inte minst hur små mathantverkare kan öka intresset för sina konstverk genom att krydda med en god historia.

Off topic: Eftersom jag glömde mina påbörjade böcker hemma (The Menaing of Night och Vänner för livet) var jag tvungen att bokstavsproviantera på Pocket Shop. Jag köpte Wolf Hall av Hilary Mantel, den flinka författarinnans andra historiska roman. Den första historiska romanen, som hon påbörjade redan som student, A place of Greater Safety,  ligger på tio-i-topplistan på mina bästa böcker någonsin, trots att jag i regel är kallsinnig till historiska romaner. Den här är minst lika bra. Var tredje sida är jag tårögd över språkets skönhet, var femte svär jag över det faktum att jag aldrig kommer att kunna prestera något i närheten så fulländat.  Jag tycker om Mantels andra romaner också men inte lika oreserverat. Jag ska utreda detta närmare i en snare recension av Wolf Hall. Än så länge säger jag bara: KÖP!

Det blir sparsamt med uppdateringar for jag har ingen vettig uppkoppling vilket medfor svarigheter med bilder och frustrerande snavt vokalurval. Men mer Londonrapporter utlovas. Igar var jag pa Chinatown och at inte mindre an tva luncher. En pa Haozan och an pa Ba shan. Bade alldeles utmarkta.

Jag har just blivit fardig med dagens skrivarbete och drar ut pa stan, kanske Whole Foods och en utststallning med antingen Darwin eller Picasso. I morgon Borough Market och en utstallning till innan vi drar till Oxford och konferensen.

Igår och idag har jag älskat mitt jobb så att jag skäms för att jag gnäller om dess avigsidor. Jag har matlabbat av bara den och kommit fram tull hyperintressanta saker som kommer att presenteras successivt på bloggen Matmolekyler. Vin och sprit i maten har varit temat.

Alltså hängde jag på (alko-)låset i morse. Det vill säga stod och stampade vid bolagets port när de öppnade. Det första som hamnade i korgen var en flaska Explorer. Det andra en flaska Eau-de-vie (även känt som å-vi-dö), en dryck jag konsumerade en skrumplever-ranson av under min termin som klubbmästarinna på Stockholms Nation.Det kändes inte helt fräscht en måndag morgon. Vet inte vad det kommer att göra med mitt rykte.

Senaste dagarna har jag sjudit fem kilo högrev på olika sätt för att filura ut hur man gör en bra buljong och smakrikt kokt kött. Samt hettat upp olika blandningar med vodka. Förhoppningsvis kommer experimenten även resultera i en middag och seminarium som jag och Malin samarrangerar med Stefan Eriksson i början av oktober. Förhoppningsvis kommer vi också kunna bjuda in trogna och mindre spenderbenägna läsare till provsmakningar på Matlabbet. Dessa utannonseras i Matmolekyler-bloggen de också.

Två middagar i rad har bestått av rester från fredagens matplåtning. Igår åt vi sommarrullar, och anka stekt med med russinchutney. Och drack en faslig massa goda viner som Vinlusen säkerligen kommer att beskriva. Griskindspatrik hade med sig fantastisk grissida, valnötter från Perigord och sprang under kvällen driven av törst och uppsluppenhet och hämtade en flaska fabulöst vin som vi nog alla nästan, men bara nästan ångrar idag. En typisk Hornstullsfredag alltså.  Idag åt vi diverse kalla rester som var goda var för sig men i det närmaste fasansfulla i konstellation. Men vem har sagt att livet ska vara lätt?

Potatis gratinerad med getost och valnötter

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 20 minuter

Ja, jag vet att receptet nästan är fånigt enkelt. Men det är faktiskt ett av de läckraste sätten att göra av med överbliven potatis. Det kan faktiskt varieras hur mycket som helst. Valnötterna kan ersättas av pinjenötter, solroskärnor eller oliver. Om du lagar åt många kan du riva potatisen på en matberedare. Både potatis och ost går snabbast att riva om de är riktigt kalla. Om du använder getostrulle kan du stoppa in de i frysen ett slag först.

• 4 stora kalla kokta potatisar
• 60 g caprinelle eller annan hård getost
• 5 cm av det gröna på en purjo eller lökblast
• 6 valnötskärnor
• 1 msk finhackad färsk rosmarin eller 2/3 tsk torkad
• 50 g kylskåpskallt smör
• salt, nymald svartpeppar

1. Sätt ugnen på 225°C. Hyvla en skiva av det kalla smöret med osthyvel och lägg i en liten ugsnfast form.
2. Grovriv potatis och getost. Strimla purjon riktigt lövtunt. Grovhacka valnötterna. Blanda samman alla ingredienser. Peppra lätt. Salta om du måste, osten brukar räcka som sälta.
3. Smörj den ugsnfasta formen med smöret som nu har hunnit mjukna lite. Lägg potatisrivet i och tryck till det lite, men det ska fortfarande vara luftigt. Hyvla över två tunna skivor smör över potatisen.
4. Gratinera i ugn tills ytan är vackert brun och knaprig.

Ni får trösta er med artikeln om glass i Sydis tills jag är i matlagningstagen igen.Just nu håller vi på och fejar och snyggar upp i stugan. Lägligt nog har jag lyckats skära upp ett finger på ett glas som sprack i min hand. Så eftersom jag blodar ner överallt blir det ett Sisyfosarbete.

Tricket för att det inta ska bli outhärdligt att åka är att stanna så pass länge att man börjar sakna vissa av civilisationens välsignelser. Nu ser jag fram mot att förköpa mig på Bondens marknad, beställa lådor av Årstiderna, botanisera i Hötorgshallen och att laga mat i ett anständigt kök med surrande, svirrande maskiner och framför allt en diskmaskin. Det har varit lite klent med recept här eftersom vi kör många säkra gamla kort och grillar fina köttrika finska korvar. Nu ska jag hem och kompensationskoka sylt, chutney och marmelad

Nå, den famösa badmjölken är alltså opastöriserad, ohomogeniserad mjölk från frigående finska skogskor. Eftersom opastöriserad mjölk inte får säljas som människoföda rekommenderas den skenheligt för utvärtes bruk. Mjölken var mycket god, fylligt söt och rik i smaken. Skogskons mjölk är mer proteinrik än vanlig mjölk så det är svårt att säga exakt vad som bidrog till smakupplevelsen.

Anders knäckte det och knep därför åter titeln som Veckans Matnörd men Marianne var hemligheten på spåren. Nyfikna på kossan i fråga? Ge er till tåls! Jag ska skriva en artikel om den bedårande kyyttön till en trevlig krogtidning och sedan publiceras den på Taffel också så ni kommer vara experter på kyyttöö om några månader.

Mer om alla finska finesser och den guldgruva de hämtats från kan ni läsa i nyhetsbrevet jag just nu knåpar ihop. Om ni tjatar lite kanske jag skriver en hel artikel på Taffel om denna mirakulösa tummelplats för Scandinavian exotica i Helsinkis centrum.

Jag sitter ensam på Holmen medan Johan och bonusbarnen är och hämtar gäster som anlänt med Silja i morse. Vad vi äter närmaste dagarna står skrivet i stjärnorna, eller rättare sagt beror helt och hållet på vad som finns i butiken i Ingå, där utbudet milt sagt är påvert.

Trots min kärlek till det finska köket finns det nattsvarta områden på den gastronomiska kartan. En hygglig omarinerad kyckling är nästan omöjligt att få tag på. Här köps styckad kyckling i stora hinkar med neonfärgad marinad. Jag måste erkänna att jag förra året var en aning frestad att kånka hem en hink med salmiak-varianten bara för att kunna skryta om det. Men en enda kärlekslös blick från min man gjorde att jag gav upp alla såna tankar.

Till lunch ska gästerna få resterna av gårdagens köttsoppa på fjällko, buljong av oxtunga och rotsaker. Jag tänkte förstärka den med lite skivad grynkorv.

Äntligen har jag lyckats ta mig upp ur sängen och på darriga ben begett mig ut på stan. Huka er ankor och hoisinsåser, här kommer en annan! Och en annan är vrålhungrig efter en vecka där stapelfödan varit ostmackor.

Nu ligger jag och vilar en timme innan jag ska sparka igång middagsmaten. Inspirerad av Gitto ska jag göra sommarrullar med Kina-anka av det välsignat benfria slag man hittar i asiatiska affärers frysdiskar. Bara att skiva och knapersteka. I rullarna ska jag också pula in råmarinerade plommon med femkrydda, strimlad lökblast, sallad, gurka och shiso. (På vintern tänker jag att tunt skivad kumquat skulle vara gott i också, men på sommaren vill jag ha en lättare smak.)

Desutom tänker jag strimla Krav-märkt fläskkarré mycket fint och snabbmarinera i en tjock röd, umamität chilisås med fermenterade bönor, steka snabbt och till sist servera med en vitkålssallad med långkoriander, mynta och nektarin. Sen blir det nåt med en vattenmelon också. Dessutom har jag av för mig okänd anledning köpt frysta musslor och svensktillverkad tofu. Johan ska göra glass. Ni ser själva: vad som helst kan hända. Gästerna har lovat att både hjälpa till och underhålla sig själva om vi däckar.

Enda abret är att vi inte satt upp de gigantiska klängväxterna i fönstrena efter renoveringen så lägenheten har klara drag av The Ruins.

Johan och jag har återförenats efter två alldeles för långa veckor i sär. (Johan kommer snart att blogga om chicken-fried bacon. Förstår ni varför jag älskar honom?)  Tyvärr sammanstrålar vi med varsin sommarförkylning (skånsk respektive amerikansk) som drar betänkligt åt flunsahållet. Det ska bli spännande att se om smittorna superposeras, verkar synergistiskt eller kanske rent av eliminerar varandra. Viruskriget är ett faktum.

Märkligt nog har jag idag drabbats av en bisarr lust att laga mat utan att på något sätt vilja äta den. Jag har ännu inte riktigt fått ge mig i kast med det underbara överflödet av råvaror sommaren bjuder. Dessutom tillhör jag de förtappade som älskar frukt i maten. Salt mat alltså, däremot är jag rätt kallsinnig till att bara trycka i mig frukt rakt upp och ner, eller att sleva i mig pajer, fruktsallader och så vidare. Nej, det är det sötsalta, sötheta, sötampra som får mig att gå i spinn. Idag ska jag trots sjukan få ur mig ett sötsalt jobb till Sydsvenskan om just sommarfrukter i maten. Min favorit var en rätt med snabbstekta plommon blandad med ingefärspigg sockerstekt skinkfärs. En variation av gammal favorit.

Jag har jobbat med en ny ung fotograf som vid namn Johan Bävman . Många i den nya generationen fotografer jag jobbar med står för något nytt, eller rättare sagt de har samma obetvingliga behov av att berätta och uttrycka sig som de stora klassiska fotograferna. Inte bara plåta ”kock som håller tallrik” som så många av de trötta pressfotograferna. Hjälp, vad det där var stolpigt uttryckt, det är febern som lägger sordin på orden. Kolla Johans bilder istället. Eller superduktiga Linus Meyer som jag brukar jobba med.

PS: Och för er som tänkte vara roliga: det är inte själva fotograferna som får det att klia i fingrarna. Däremot blir jag hemskt sugen på att gå en eller ett par fotokurser själv när jag inser vilken klåpare jag är. Så när jag är färdig med Matmolekyler och generationsromanen om illerfarmen är nästa projekt en ordentlig foto- och fotoshopskurs.

Hallå! Minns ni mig? Jag har varit i Malmö ett par dagar och har fullt upp med sociala förpliktelser och tokjobb. Bland annat har jag skrivit färdigt en artikel om Lennart Hellsing, som ju milt sagt var matfixerad. Ingen kan som han skriva en på näsan att en gurka faktiskt är grön utan attt man blir ett endaste dugg förtretad.Herregud, den dansar ju mazurka!

Idag var jag med två tredjedelar av underbara bloggkollektivet Pre-Tequila och Taffel-Sofia på Möllevångstorget. Först samlades vi på Kaffebaren som serverar Möllevångens bästa kaffe. Vilket egentligen inte säger mycket men det är riktigt bra för att vara Malmö-kaffe också vilket säger desto mer.

Åh, Möllevångstorget! Mögliga ananas, tipptoppfräsch lokalt odlad bockhornsklöver, persisk gräslök och snudd på övermogna, löjligt billiga aprikoser. Allt finns. Här krävs vaksamma ögon känsliga för grönt och stresstålighet, men du blir rikligen belönad. Roligast är melonmannen som säljer tonvis av meloner med sin aggressiva charm, trots att de sötare, fastare grekiska melonerna i ståndet mittemot egentligen är ett bättre kap.

På måndag tänkte jag ta en öl med Mladen från Malmö Kötthandel vid 19.00. På något av ställena runt torget förstås. Någon som vill hänga på?