Eftersom jag först semesterspurtat och sent ikväll går på semester (!) två veckor med bara lite sporadiskt skrivande på Matmolekyler-boken har det varit lite lugnt på Taffel.se. Jag har flera roliga artiklar på lut till efter semestern och dessutom kommer det att dyka upp några nya eminenta bloggare inom kort.

Efter semestern återupptar vi nyhetsbreven som senaste två månaderna bara kommit ut sporadiskt pga extrem arbetsbelastning. Det är inte helt omöjligt att det kommer ett från semestern också om det börjar klia i fingrarna.

Stay tuned!

Jag gnäller alltid om hur mycket jag jobbar men faktum är att jag ägnat mig åt pottering större delen av denna vecka. Fnulande, pulande,  prokrastinerande, Atlantic-läsande och lite småslött knattrande på en bok jag skrivit på i sju år Vi är på mina föräldrars sommarställe utanför Norrtälje. En liten vildvuxen udde med kallt gråglittrande vatten runt om. Igår såg vi den största kopparödla jag någonsin sett. Bilder på landet kommer när jag återförenats med min kamerasladd som fick bli kvar och vakta lägenheten.

Johan och pappa har just plockat upp näten. En mört eller två…nej, vänta sex!,  blev den magra skörden. Och jag undrar förstrött om candirun är släkt med taskmörten. Borde den vara.

Maten är försomrig. Jag har återupptäckt libbstickan. För vilken gång i ordningen minns jag inte. Idag ska vi köpa rökt fisk och färsk vitkål på Flygfyren. Vi ska också kalasa på varm feta med honung och anis med grillad zucchini.

När jag arbetar för mycket minskar matambitionerna, vilket gör att jag får mindre att blogga om och då får jag mer tid att laga mat så att jag får mer att blogga om.

Just nu sitter jag på tåget till Malmö och skriver på en artikel för Gourmet som bara kan beskrivas som esoterisk. Eller kanske desperat. Och i morgon ska jag gå på Möllan med fina, duktiga Sofia som vi haffat till Taffel. Kameran får följa med och förhoppningsvis blir det en fyllig rapport här på bloggen om återseendets glädje.

Roligare läsning finns dock redan nu… Här får du en liten länk till en artikel om mat-twittrande och twecept. Och en om Vita husets köksträdgård.

Idag lägger jag ut texten om kycklingbuljong i Sydis. Och nu ska jag iväg till Matlabbet och laga små rara puddingar inför morgondagens fotografering. Och plåta lite själv. Igår jobbade jag på Hötorgshallens nyhetsbrev och svabbade golv.

Nästa helg vill jag verkligen vara ledig. Två dagar i rad.

Idag har jag varit på Hötorgshallen för att researcha inför deras nästa nyhetsbrev som jag och Johan tillverkar. Ett arbete jag tog på mig när jag tänkte bli konsult, innan erbjudandet från Sydsvenskan dök upp. Jo, jag vet att man ska bibehålla en journalistisk distans. Men hur ska man kunna distansera sig till Hötorgshallen?

Idag kom jag hem med memma, vildsvinssalami, en ny god ost, en del andra godsaker och minnet av glada leenden som en liten bonus. Ja, just det: smöret från Jersey-kor icke att förglömma. Nu ska jag till Malin Sandström för att äta middag i extraktionskemins tecken.

Mer mat utlovas i morgon. Vad äter ni till middag? Mest aptitretande beskrivningen eller mest övertygande lögnen belönas med utmärkelsen Veckans matnörd.

Och kolla in vår nya blogg!

I morse gick jag upp okristligt tidigt (med mina mått mätt) för att i Radio Sörmlands högkvarter i Eskilstuna rosta cashewnötter och laga ett nytt trevligt recept på fläskfärssnittar. På väg hem tankade jag upp mig på pocketböcker och nu blir det långläsarhelg på landet.

Den människa som har myntat det beskäftiga uttrycket ”klaga inte över mörkret, tänd ett ljus!” har uppenbarligen aldrig plåtat mat. Jo, jag vet att man kan ”sätta” ljus, men jag har varken utrustning, expertis eller preferens för den metoden. Jag gillar dagsljus, gärna milt och såsigt. Men idag har det såsiga närmat sig grötigt och bilderna blev få och tveksamma.

Dessutom straffade mitt högmod sig med besked. Min fina filé som jag skulle tillaga efter ett par av era fantastiska tips hade fryst i kylen eftersom någon kommit åt reglaget. Temperaturer just under fryspunkten är förödande eftersom iskristallerna växer till långsamt, blir stora och spränger sönder cellväggarna. En snabb iskall infrysning är mycket mer skonsamt för kött. Tänk på det när ni fryser in allt från glass till oxfilé. Snabba puckar! Sätt gärna ner tempen i frysen tillfälligt. Och frys aldrig, aldrig in er oxfilé i kylen.

Ni har säkert redan sett det men Taffel.se valdes igår till Sveriges 59:de bästa sajt. Vi är stolta men inte nöjda och hoppas på att snart kunna rulla ut vår nya design som säkerligen kommer förbättra placeringen (om inte alla andra re-designar också).

Under tiden kan ni få komma med förslag på vad vårt lilla nördforum ska heta. Bästa förslaget vinner en plats på nästa kvällskurs jag ger i januari!

Varje person får komma med hur många förslag som helst!

Eftersom min man fyller år idag inleddes dagen med en bit god syrlig citronpaj förstärkt med grapefrukt. Jag vill bara påminna om hur användbar grapefrukten är i matlagningen. Ikväll ska jag vara konferencier på Årets Hemmakock med Erik Haag. Eller rättare sagt: Jag ska vara expertkommentator, typ. Rapport i morgon. I morgon ska jag köra långkok i direktsändning i Radio Sörmland med Lotten. Nu vet ni hur jag håller mig sysselsatt.

Just nu befinner jag mig på Hanaholmen just utanför Helsinki. Imorgon blir det konferens om något så esoteriskt som det nordiska matspråket. Jag och A har just mumsat på karelska piroger, rökt fårkött, finska tomater och saltgurka.

Jag hoppas att maten blir mindre överkreativ  än på förra konferensen i Norge, då den råa laxen med svartvinbärssås försatte halva sällskapet i svårmodig stämning.

Igår hade vi gäster på Matlabbet. Bonusbarnens bästis och mitt favoritlånebarn S var på besök med sin familj. S är en matvägrare av rang och har långa perioder livnärt sig på enbart gröna ärter och äppeljuice. Jag törs inte tänka på hur hans kapacitet skulle varit med en mer stärkande kost. Eftersom jag själv praktmatvägrade som barn (min enda ätstörning någonsin) tar jag det inte så allvarligt eller personligt.

Igår fick barnen göra gnocchi. De älskar att laga Johannas mat. Storleken på de små klimparna (gnocchin, inte barnen) var kanske mer åt palthållet. Vi vände runt dem (gnocchin fortfarande, schmucko) i en god tomatsås med lite extra rosmarin och serverade långlagade tjocka revbensspjäll till. Och S förvånade oss alla genom att äta som en smärre häst.

Har jag sagt att jag hatar att skala potatis? Jag menar inte att jag ogillar det, jag avskyr det passionerat. När jag gör gnocchi kokar jag potatisen med skalet på, då blir de mindre blöta. Sen delar jag dem på mitten och kör dem en eller två i taget i potatispressen med  skalsidan uppåt. Varje gång jag lägger i en ny potatis ser jag till att klägget stannar uppe på pressplattan och inte nere vid hålen, men jag tar inte bort det förrän allt är pressat. Då minskar svinnet. På så vis slipper jag skala och det blir inte ett dugg jobbigare att pressa. En pillignutt potatisskal kan åka med om man slarvar eller bara har otur. Men det brukar ingen märka.

Däremot måste potatisen vara hyfsat ren innan du kokar den. Men jag får ofta tag på fin tvättad potatis. Annars kan du bara lägga dem i kallt vatten ett par timmar så brukar det gå snabbt att torka av sen. Allt för att slippa att skala.

Jag gör potatismos på samma sätt, på oskalad potatis. Eftersom det ska bli lite lösare halverar jag då potatisen före kokning för att minska koktiden.

Gnocchi på bakad potatis är vansinnigt gott med ett fint smakdjup och sötma. Men det är mer omständligt. Och när det gäller potatis är jag ännu latare än annars. Jag ska trotsa min lättja och göra ett recept på bakpotatisgnocchi  när potatisen vuxit till sig. Jag har lite idéer om skojiga smaker men här finns ett recept så länge.

För övrigt tycker jag att det var hysteriskt roligt att gnocchin i SvD:s artikel skulle kokas al dente. Som ni alla vet ska gnocchin vara som små moln i munnen och cement i magen.

Eftersom det var två vegetarianer med igår svängde jag ihop en snabb sallad på feta och kikärter.

Kikärtor på burk är lite knepiga för man måste verkligen skölja dem noga för att de ska smaka bra. Å andra sidan är de perfekta att ta till när man inte hunnit koka egna.

Den här salladen är så enkel att det knappt behövs ett recept. Jag gjorde den på syriansk oregano men jag kan tänka mig att lika delar av oregano och salvia blir toppen.

Kikärtssallad med feta, oregano och salvia

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 minuter

• 1 burk kikärter av bra kvalitet
• 1/4 rödlök
• 1 msk balsamvinäger
• 2 tomater, gärna 1 röd och 1 gul
• 2 msk olivolja
• 1/3 tsk oregano (eller 1 tsk finhackad färsk)
• 1/3 tsk salvia (eller 1 tsk finhackad färsk)
• 100 g smulad fetaost
• mycket nymald svartpeppar

1. Skölj kikärterna noga i kallt vatten. Låt dem rinna av ordentligt.
2. Skiva löken tunt och läg den i en skål. Slå på vinägern och rör runt. På så sätt förhindrar du att löken blir besk.
3. Tärna tomaterna grovt och lägg i skålen. Smula över oregano och salvia. Smula över fetaosten. Vänd samman alla ingredienser. Peppra som en tok.