Vem behöver vänner när man har en ny Nikon-kamera? Ähum, förmodligen förlorar man de man har när man är smått manisk och skrytsam Jag har inte kläm på hälften av funktionerna men detaljåtergivningen är fantastisk även vid dåligt ljus. Idag tänkte jag ta mig till Hötorshallen och plåta lite.

Jag skakar fortfarande av rädsla. Det är den dyraste pryl jag någonsin köpt förutom mina datorer. Jag har aldrig köpt en riktigt stereo, teve, soffgrupp, bil etc. Vårt hem är sammansatt av container- och loppisfynd samt en ärvd soffa som ex-kattan förvandlat till en rya-soffa.  Men det börjar kännas att jag skulle kunna vänja mig vid materialismen.Det nya blanka har en säregen lockelse.

Gårdagens ensamätande föranleder ett snabbt tips föratt göra av med de sorgliga resterna av ett blomkålshuvud:

Stek några nävar blomkålsbuketter i olivolja någon minut, vänd ner 1/2 strimlad färsk lök och 1 skivad stark korv (t ex chorizo. Stek vidare tills blomkålen har önskad stuns. Pudra över någon trevlig het kryddblandning. Jag luskade fram cajunkrydda ur förråden. Tigersås är också trevligt. Vänd ner en grovt tärnad tomat. Smaka av med salt och peppar och droppa över lite god vinäger. Om du har: Hacka över mycket bladpersilja.

Har ni bra idéer på enkel mat man kan laga snabbt när man är ensam? Bästa förslaget (gärna kreativ användning av trista burkar och vad vi matälskare betraktar som nödföda) ger den åtråvärda titeln Veckans matnörd. Förreveckans matnörd blev Stiftet för det sinnrika förslaget att tillaga havsmonstret á la Ropas Viejas.

Igår åt vi middag hos stora S, lilla S och Isobel som numera är nästan grannar och har en fantastisk berså. Maten var så där enkel och god som den alltid är hos dem. Både morötterna och kikärterna förtjänar ett blogginlägg. Jag hade med en mycket trevlig och enormt prisvärd hård getost vid namn Homage som finns på Vi Hornstull. Rekommenderas!

På nördhumör? Nå då kan ni läsa mina pigga gräl med Björn Felten, en mycket trevlig man som olyckligtvis har Jan Boris Möller som förebild. JBM är en superb föreläsare men är tyvärr väldigt ojämn när det gäller matkemi. En av hans käpphästar är att det inte spelar någon roll när man saltar på kött vilket ju är superviktigt.

Hur som helst har vi kungligt kul, så välkomna att argumentera!

Jag har nu flugit (!) av och an till Gotland för att delta i en debatt som anordnades av Hill&Knowlton(!). De betalade mig präktiga pengar för att argumentera mot duktiga Sara Begner, chef för Coops provkök. Jag dissade matkedjorna och hon hade den otacksamma  uppgiften att försvara dem, vilket hon gjorde väl. Jag har dessutom respekt för att Coop varit lite föregångare vad gäller ekologi senaste åren.

Trots att vi egentligen står varandra ganska nära i matfilosofin polariserade vi oss så att det blev ett gemytligt råkurr. Jag hade dessutom försett mig med sanslöst bedagade grönsaker från Konsum som jag med jämna mellanrum dinglade framför Saras välformade näsa för att tracka henne. Ett bra sätt att få henne att komma av sig när hon började få upp ångan och komma med för bra argument.

Jag är extra nöjd för att jag fick sällskap hem med genomtrevlige, äckligt begåvade Mattias Klum som gav mig bra tips om kamerautrustning.  Och så fick jag kika på hans nytagna bilder från Galapagos. Mattias lärde jag känna för en massa år sedan när vi sov på samma golv under en bokmässa.

Nu önskar jag bara att jag blir dagens Almedarling så är min dag fulländad. Nu ska jag sova snart,

Eller rättare sagt: Känn kaffedoften och vakna! Ny forskning visar att labbråttor påverkas av blotta doften av kaffe. Goda nyheter för alla som gillar aromen men inte smaken. Om de är labbråttor vill säga.

Idag fick jag inget frukostkaffe eftersom jag tågade i väg till riksdagen för att protestera. Sen har jag:  fått löfte om ett ankleverinlägg av en favoritriksdagsman, presenterats för Morgan Johansson, träffat en av Sveriges erkänt bästa ekonomiskribenter  som visade sig vara ett Taffel-fan, upprörts med Isobel av ointresset för integritet, skanderat med en liberal bokhora. Samt åkt moppe med och druckit årets färsta fläderblomssaft en av Sveriges sötaste och blondaste tevekockar på ett lummigt Djurgården.

Säga vad man vill men det är inget trist liv jag lever.  Om jag inte vore så upprörd av rävspelet runt FRA-lagen skulle jag rent av vara nöjd.

Du har väl skrivit till riksdagsmännen som vill rösta för? Det är inte försent. Visa att du bryr dig om integriteten.

Jag skyller på regnet. Allt var verkligen regnets fel. Trots mitt nya ekonomisanerade liv gick jag på dyr krog med stjärnambitioner redan till lunchen.  Ursäkten är alltså att den ligger tvärsmittemot centralsationen.

Och sedan åt jag mer sprättgris än man kan förvänta sig av någon av kvinna född. Jag har desutom komponerat en ny bra pesto på en del ramslök, två delar persilja och en del libbsticka. Ny och ny … Gissar att ett tjog skandinaviska kockar redan kläckt samma idé. Stinn och perplex ligger jag nu i en hotellsäng och säger bara: Fortsättning följer. Recept också.

Har nu varit på Xoko och predikat om vanilj och kanel. Roligast var att träffa Doris och Rita. Näst roligast var att äta Magnus Johanssons fantasiska tapiokadessert.

Tapiokakulorna gav inte associationer till slemmiga fiskögon vilket de ofta gör när svenska kockar satt klorna  dem. I stället var de mer som förtätningar i den lena kokoskrämen. I botten av coctailglaset låg krispiga majskorn. Allt toppades med en sorbet på passionsfrukt och majs samt en liten friterad boll av tämligen osöt choklad med kokosflingor runt om. En av de bästa deserter jag ätit på mycket, mycket länge.

Gån och gören sammaledes.