Efter att Seyhmus firat triumfer i fredags är det kanske dags att bjussa på ett litet recept. I själva verket är hans mat mycket enkel, men råvarorna är suveräna.

En del experter anser att skalet på kikärtor och bönor blir hårdare om de kokas i saltat vatten och saltar därför rejält  i blötlöggningsvattnet i stället. Själv har jag aldrig märkt någon större skillnad men har å andra sidan inte blindtestat. Dessutom använder jag oftast burk. Inte för att det är bättre utan för att det bara blir så.

Eftersom jag är så snäll och ordnar fester tycker jag gott att ni kan rösta på mig i Stora bloggpriset. Det är en idiotisk regel att man får rösta varje dag. Jag vet att det är under er värdighet och jag kommer ändå inte att vinna. Jag är galet nöjd med att vara nominerad.

Kikärtor i paprikadressing

Receptmakare: Seyhmus Ceylan

Portioner: 4

Tid: 10 minuter

Den här rätten blir inte riktigt bra på burkade kikärtor. Tänk på att överkoka kikärtorna lite eftersom de hårdnar när de får stå i en syrlig dressing. Paprikapuré finns i specialaffärer med mat från Mellanöstern och Balkan och på Hötorgshallen. Malmö Kötthandel har den också. Servera på vegobuffé eller till en köttbit eller med stekt ägg och grönsallad.

• 4 dl kokta kikärtor
  1 msk paprikapuré
  1 msk tomatpuré
  1 tsk mynta
  2 klyftor finhackad vitlök
  1 msk mild vinäger
  1/2 dl olivolja
  nymald svartpeppar

1. Skölj noga kikärtorna i kallt vatten om du använder konserverade.
2. Blanda samman alla övriga ingredienser till en tjock dressing.
3. Vänd runt kikärtorna i dressingen.

I söndags hade vi köksjam hemma på Högalidsgatan. Olle och Boel var inbjudna. En favoritgranne dök upp. Jag hade stekt ett framlår från renkalv dagen innan som vi karvade på. (Jag provkarvade lite i den, därav det skylande fikonlövet i form av salvia.) Till detta improviserade vi ihop en hel rad smaskiga tillbehör. De passade varken ihop med varandra eller i ett par fall ens med renkalven. Men vad gjorde det? Vi hade kul!

Olle gjorde en läcker tomatsallad med libbsticka och en inspirerad kanelsmakande snabbpickles av den vackra purpurfärgade kålrabbin. Jag gjorde en senapssås med friterad mammaodlad salvia (recept kommer till helgen) som inte gick av för hackor. Johan var oinspirerad och skar bara melon till den goda enkla thaisalladen (recept kommer ikväll). Boel hejade på, assisterade vid behov, drack nya innevinet Franken och berättade anekdoter om Olles egenheter i köket.

Eftersom vi gjorde en halvblind provning på kikärtor på tetra och jag hade två stora påsar lägg bedagad basilika i kylen, var jag tvungen att sno ihopen hummus med basilika och fänkål som blev helt makalös (recept i morgon). Det är inte nöden utan överflödet som är uppfinningarnas moder.

Det var ingen ände på kreativiteten. Vid bordet uppfann vi dessutom måltidens motsvarighet till raggardusch; en snabb avtorking av de förrättskladdiga tallriken med hushållspapper innan varmrätten serverades. Vi har nämligen bara en pytteliten diskmaskin i vårt trånga kök. Det blev ändå disk till tre omgångar.

Egentligen var det bara ett enda stort misslyckande på hela kvällen. Avsikten med samkvämet var egentligen att få Olle att ompröva sina låga tankar om quinoa. Tror ni inte att quinoasalladen (recept kommer aldrig) jag komponerade blev jätteäcklig?

Nåja, det är en ursäkt att fortsätta experimentera tillsammans jag ger mig inte förrän Olle ler förklarat  varje gång han hör ordet quinoa. För att inte tala om kanihua, som är ännu godare. Någon som har ett bra recept på quinoa till Olle? Den som har ett bra tips blir inbjuden till nästa köksröj.

Vegoveckan drar obevekligen mot sitt slut. En grön kompensationsmiddag för fiskfadäsen väntar näsa vecka. Igår blev det kikärtsgryta för de vuxna och köttbullar, vita bönor i tomatsås och stekt potatis åt barnen. Vi brukar nämligen se till att varva traumatiska rätter som palak paneer med säkra kort för ungarna.
Kikärtsgrytan fick smak av södra Grekland och jag hittade en påse underbar grekisk oregano i skåpet. Om du inte har det rekommenderar jag vanlig oregano och en liten nypa mynta för att få mer intressant smak. Överdriv inte myntan, då smakar det tandkräm om alltihop. Naturligtvis kan du ersätta med färsk oregano som du då tillsätter tillsammans med fetan.

Fetan blir smältande mjuk och delar med sig av sin smak när den värms. men om du vil ha en rolig. småstudsig konsistens kan du ersätta med halloumi. Eller servera grytan med halloumi till. Tänk då bara på at hålla nere på saltet eftersom halloumi är rysligt salt.

Kikärtsgryta med varm feta

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 3-4

Tid:40 minuter

• 1 stor gul lök
• 2/3 tsk anis
• 1 stor + 1 liten klyfta vitlök
• 2 msk olivolja
• 1 burk körsbärstomater
• 1 tsk grönsaksbuljong
• 2 små lagerblad
• 1/2 krm saffran
• (1/2 dl vitt vin)
• 1burk eller 3 dl kokta kikärter
• (1/2 msk pastis eller ouzo)
• drygt 1/2 tsk oregano, gärna grekisk
• 200 g fårfeta, gärna ekfatslagrad
• Till servering:
• Bladspenat med muskot
• Fullkornsbulgur

1. Skala och hacka löken. Stek den långsamt med anisfröna i olivoljan tills den är mjuk och fått gyllene färg. Låt det ta tid, det är nu löken utvecklar sin fina sötma. Skala och finhacka den stora vitlöksklyftan, vänd ner den i löken när den puttrat ett par minuter.
2. Vänd ner körsbärstomater, buljong, lagerblad, saffran och ev vin. Låt puttra på mycket svag värme utan lock i 20 minuter, gärna längre. Tillsätt vatten om det ser torrt ut.
3. Skölj kikärterna noga i kallt vatten om de är burkade. Vänd ner dem i tomasåsen tillsammans med spriten. Smula ner oreganon. Mal över generösa mängder svartpeppar. Låt puttra i ytterligare 10 minuter. Pressa ner det sista av vitlöken efter halva tiden. Den ger en trevlig, lite kantig skjuts åt smaken. Smaka av med salt.
4. Tärna fetan grovt och vänd ner den i tomatsåsen. Värm någon minut. Peppra lite extra och smula över oregano.