Döm om min förjusning när Leif Thingtved blev röstad till årets köpenhamnare! Han är skapare av det estetiskt insuttna, 30-talsnostalgiska kafét Granola (på Vaernedamsvej) som är ett litet fynd i dessa bistra tider då den danska kronan skjutit i höjden.

Jag var på en blixtvisit för några månader sedan tillsammans med den som för mig är alla års köpenhamnare: den charmerande och kunnige matskribenten Henrik Kerrn. Det är ett av hans absoluta favorithak och jag åt en makabert bra tonfisksallad som var en prunkande påminnelse om precis hur bra en kärleskfullt komponerad sallad kan vara. Mittemot oss satt en stilig ung man och åt en milkshake med grädde och cocktailbär, en man säker på sig själv för skapelsen såg så där nästan parodiskt tjejig ut. Riktiga män äter cocktailkörsbär med abandon!

Tyvärr hade de redan gett dagens sista paradnummer av rödgröd med flöde, men jag har hört att den är värd en omväg och kanske rent av att dö för.

Här komer de äntligen: De små rackarns goda ostarna. Perfekt mogna, lätt syrliga, djuriska och fylliga. Krämiga och söta med drag av kondenserad mjölk och helt utan den där tradiga ostkantskänslan i det lena skalet.

Rocamadour Fermier köpta på Nimbs delikatessbutik precis mittemot centralstationen i Köpenhamn. Där kan man väldigt enkelt göra av med pengar man egentligen behövt till annat. Men ost som smakar så här mildrar saknaden.

Den tillverkas av råmjölk från get på ett stort kooperativ i Quercy i Frankrike  och är ursprungsskydad (AOC) (hmmm, har vi någon upphovsrättsdebatt här?). 35 gram ren och skär lycka.

Är det någon som vet var den finns i Sverige? Jag vet bara att jag ätit den förut men kan för mitt liv inte minnas var.

Just nu svär jag över att jag glömt min kamerakabel; mellan klunkarna av Domaine Cauhapé Jurançon sec Chant des Vignes, med en ljuv doft av grapefruktskal, sanguinello, smultron, persika, vietnamesisk banan och schersmin. Det är så mycket ljuvlig sommar summerat i varje liten smutt att svordomarna snabbt övergår i lyckliga suckar. Inte alls dyrt heller för under 150 svenska. Efter att ha tillbringat natten på 16 kvm i Västra hamnen kamperar Johan och jag inatt med min vän matskribenten Henrik Kerrn som vaktar en lägenhet i centrala Kph. 275 kvm och 5 m till tak. Inredningen ljuvligt excentrisk.

Så fort jag snokat upp en kabel kommer bilder från lunchen på Aamanns (och lite mer nyheer om Adam) och på matfynden vi släppat hem som ska bli middagsmat. Det är inte billigt att ha drillade smaklökar; en surdegsbaguette från Løgismose kostar 46 pix. Danska dyra pix, alltså. Vi ska skära den i tunna skivor och kleta tjocka lager av ister med örter och lök enligt recept från Kong Hans Kelder. Annat gott fick också följa med hem.

Missa inte den här underbara bloggen om Trines matäventyr i Köpenhamn och andra ställen. Trine förtår sig på mat och dessutom tar hon finfina bilder. (Jag vet själv hur jobbigt det är att plåta när man vill koncentrera sig på smakintrycken.)

En av de bästa nyheterna för matgalna Köpenhamnbesökare är att det öppnat en synnerligen trevlig butik mittemot centralstationen. Komplett med ett dekorativt mikromejeri i lokalen.Lägg namnet Nimb på minnet.

Egentligen är Nimb ett helt gastronomiskt komplex med brasserie, finkrog, vinotek och hotell. Projektet är ett samarbete mellan Tivoli och mejeri- och matföretaget Løgismose. Løgismose är för övrigt delägt av Skånemejerierna. Finkrogen heter Nimb Herman, har sikte mot stjärnorna och kommer snart kommer att recenseras på en sajt nära dig. Här kan den äventyrlige köpa konfiterade ankkrävor och den mer konservative konfiterade anklår. Ekologiska viner, färdiglagad mat och smarrig choklad. Rossinis underbara lax- och forellrom. Och mycket mer.

De dåliga nyherna är att det från och med nu kommer att bli dubbelt så dyrt att besöka Köpenhamn.

Jag skyller på regnet. Allt var verkligen regnets fel. Trots mitt nya ekonomisanerade liv gick jag på dyr krog med stjärnambitioner redan till lunchen.  Ursäkten är alltså att den ligger tvärsmittemot centralsationen.

Och sedan åt jag mer sprättgris än man kan förvänta sig av någon av kvinna född. Jag har desutom komponerat en ny bra pesto på en del ramslök, två delar persilja och en del libbsticka. Ny och ny … Gissar att ett tjog skandinaviska kockar redan kläckt samma idé. Stinn och perplex ligger jag nu i en hotellsäng och säger bara: Fortsättning följer. Recept också.

En liten lunch på Noma blev till 16 rätter och en hel del vin. René Redzepi fick fria händer. Jag kan inte svära på att varje rätt var den bästa jag ätit men som helhetsupplevelse slår det nästan allt. Inte bara för smakerna utan för vad jag, något pretentiöst, vill kalla visionen. Redzepis mat följer inga enkla lagar om obalans. Han jobbar ofta med att överdriva en bestämd råvaras smak istället för att balansera den med komplement.

Mer om maten senare när vi hämtat oss.

Tills vidare bjuder jag på en höjdaridé som jag ska vidareutveckla hemma. ( Kanske på ankfett?) Fett från rostad gris smaksatt med persilja, pumpafröolja och pumpafrö. Ganska flackt i smaken, jag hade säkert balanserat med lite torkade äppeltärningar eller ett par droppar citron. Nomas genialitet ligger just i att kockarna inte gör det. Då, och bara då, får smaken av rostad gris fritt spelrum.

Jag måste helt enkelt lära mig att låta bli.

Matälskarna gör något så ovanligt som att åka på en weekendresa tillsammans. Nästnästa helg smäller det!

Vi ska hälsa på goda vänner, äta gott, fotografera, promenera mycket och kanske glyptoteka en smula.

Tipsa gärna om era favvoställen!

(Sovtåg ner och tåg upp, här ska det inte spys växthusgaser i onödan. Gillar för övrigt SJs nya bokningssystem trots att jag var otroligt kritisk innan det startade. )

Med anledning av Köpenhamnhelgen har jag en tågbiljett över. Stockholm-Malmö, 3:dje mars 05:20 förstaklass med måltid. Någon som vill ha den? Först till kvarn … Pris? Sätt in valfri summa på Röda Korset.