Jisses! En av årets pinsammaste  publiceringar kan utses redan nu. Andreas ”Frittfamförfett”Eenfeldts bok Matrevolutionen receenseras av den alltmer desperate Stephan ”Du kan banta på hallonbåtar” Rössner. Rössner är en skarp, driftig person som behövs i debatten. Men inte som förste pajkastare.

Texten inleds med osammanhängande, obegripligt och osakligt personangrepp på Annika Dahlqvist, som överhuvudtaget knappt har med boken att göra. Sedan poängteras det att bokens anekdotiska bevis är dåliga bevis (vilket är komiskt eftersom Rössner själv brukar redogöra för olika bantningsguruars enligt honom ovärdiga dödsorsaker . Att boken dessutom handlar om att allt fler välgjorda studier tyder på att LCHF verkar fungera utmärkt för många och att mättat fett inte kan bevisas vara farligt nämns inte av Rössner.

Recensionen går inte i clinch med den enskilde författarens argument, utan berättar förorättat om hur dumma alla LCHF:anhängare är i största allmänhet. Rössner påstår vidare att ingen lyckats påvisa att E-nummer är farliga. Till och med jag som är orädd (men ogillande) vad gäller onödiga tillsatser anser att azo-färgämnen bör förbjudas snarast.

Kostrådens förnyelse och den nya synen på fett är en oroligt viktig fråga. När Läkartidningen ställer upp som arena för pajkastning är det ytterst sorgligt.

Jag undrar hur redaktörerna på Läkartidningen tänkte. Dels när de utsåg bocken till trädgårdsmästare i och med valet av en ytterst jävig recensent, dels när de valde att publicera den osakliga och osammanhängande recensionen av boken. Vill du läsa en bra ifrågasättande recension av fettfrälsarens evangelium kan du läsa här.

Själv gillar jag en hel del i boken Matrevolutionen, även om mycket är förenklat och jag tycker att de etiska och miljömässiga argumententen i princip omöjliggör den populistiska ägg/bacon/biff-varianten av dieten. Själv äter jag en modifierad GI/LCHF Light.

Ja, det där var en av många saker som inträffade medan jag var i London. Ska försöka skriva mer om London och renskriva anteckningar från Madrid snart.

Varje söndag kan ni läsa mig i Sydsvenskan. Tyvärr lägger de inte alltid ut artiklarna på nätet, men idag kan ni läsa min intervju med Andreas Eenfeldt, även känd som Kostdoktorn. Jag gillar honom. Lite för att jag tycker att han har rätt i mycket, mer för att han ville dricka vin till lunch. Odogmatiska personer med självironi får mitt hjärta att fröjdas.

Det är ingen hemlighet att flera tafflare flörtar med LCHF. Antingen på grund av hälsoproblem eller på grund av oönskat besök: ett par kilon som smugit sig på. Akta er! De brukar ligga i bakåll i skafferiet, i regel lurar de bakom de kritvita basmatiriset eller pastan, ni vet allt det där som Livsmedelsverket anser ska uppta en betydande del av tallriken.

Anledningen till att så många fallit till föga för fettdieten är att den till skillnad från många andra dieter faktiskt fungerar. Det där fatala suget försvinner, du är mätt och nöjd hela tiden. Ät tioprocentig tjockyoghurt till frulle och du måste sätta larmet på iPhone för att komma ihåg att äta lunch. Det kan vara tufft några dygn i början då du kan bli yr och illamående om du drar ner på kolhydraterna cold turkey. Om du gör en mer smygande undan manöver och sänker kolhydraterna gradvis brukar biverkningarna utebli.

Senaste tiden  har jag snålat in på kolhydraterna lite mer, i synnerhet de snabba, för att hoppeligen bli friskare. En aning fullkorn och älsklingsrotsaker i lagom mängder får stanna i köket. Tomaterna stannar, för likt Lotta kan jag inte leva utan dem. dessutom är de knökade med nyttigheter. Kan inte påstå att ledvärken minskat, däremot kommer jag i gamla snygga kläder igen.

Och jag kan meddela alla miljövänner at ni inte behöver oroa er nämnvärt. LCHF fungerar utmärkt i näst intill veganska varianter. Orsaken till att dieten ofta framställs som excesser i biff och bacon är att det dels att det är en tidigare förbjuden ytterlighet som tilltalar journalister, dels att om man är  mindre matlagningsintresserad är det ett väldigt enkelt sätt att äta gott och lättlagat utan att överdosera kolhydrater. För mig som älskar begränsningar är en hyfsat miljövänlig färgsprakande LCHF-rätt en stimulerande utmaning. Ta bort det mesta av potatis, pasta och bröd. Ersätt med kolhydratsnåla grönsaker och plussa på fett. Olivolja, mejerifett, avokado, nötter och andra godsaker får större utrymme. Och du kan utan att tveka välja de fetaste bitarna av djuren och fettbomberna på mejerihyllan.

Ofta görs olika typer av miljökonsekvensberäkningar per kilo livsmedel utan hänsyn till vårt näringsbehov. Om du räknar på kalori och näring är grönsallad förmodligen det mest miljöskurkiga du kan äta. Det har ingen mindre än matgurun Michael Pollan räknat ut.

Idag hade jag drygt två meter charmerande Kostdoktor på besök – eftersom jag ska skriva om honom och hans bok för Sydis. Maten som kommer i Sydis nästnästa söndag är:

• Vin- och olivoljesjuden purjo med fetaost, citron och rostade oliver
• Salma-lax på bädd av skärbönor, fänkål och kål med caesardressing
• Zucchininudlar med gräddig räkfondssås med vitt vin och fänkålsfrön, chili, basilika och räkor

Lite skämtsamt kallade vi konceptet för fräscht fett. Noll bacon, biff och bea. (jo, det är gott men inte varje dag.) Massor av fisk, enkelomättat fett, en hel del grädde och berg av grönsaker. Och total mättnad.

Knepet är att servera minst två stora normalportioner grönsaker till proteinkällan. Alltså minst 200 g –gärna mer!– sammanlagt i varje måltid av minst två grönsaker. Det finns nästan alltid en grönsak som passar lika bra som den traditionella kolhydratkällan. Japanskt eller koreanskt? Ångad rättika! Salladskål! Kinesiskt? Kålrabbi eller kålrot, så klart. Och Italienskt? Hmm, zucchini och fänkål, till exempel. Ja, du fattar principen. Med min sinnrika japanska turning slicer förvandlas dessutom zucchini och rotselleri till dekorativa nudlar.

Efter att ha ätit skärbönor med caesardressing och en krämig fisk och skaldjurssoppa ska jag nu belöna mig med en liten bit av min absoluta favoritchoklad. Mer om den i morgon.

Ja, det är så här det lagas hemma hos oss just nu. Vad säger ni om saken?

Jag läser ofta Kostdoktorn. Inte för att jag är okritisk anhängare av de grädd- och kötttäta LCHF-dieterna, utan för att hans kritik av det rådande hälsoparadigmet och diskusion av nu forskning ofta är riktigt bra. Idag tar han upp hur svenska barn fostras till fettfobi. Bra smörgåspålägg? Frukt och grönsaker. Inte ens mager mjukost ger full poängpott som alternativ.

Skrämmande! Jag vet inte om enkäten var ett enstaka övergrepp eller om det ser ut så här överallt i svenska skolor. Men allvarligt talat var det ungefär samma saker vi lärde oss under dietistutbildningen.

Tack Isobel för tips!