Äntligen har Livsmedelsverket reviderat sina enkla kostråd. Från den fullkomligt bisarra ovetenskapliga rekommendationen att vi ska basera vårt kosthåll på bröd. (Ät bröd till varje måltid, gärna fullkorn”) till det mer resonliga ”Välj i första hand fullkorn när du äter pasta, ris, bröd, flingor och gryn.” Och om du inte tycker att det är så stor skillnad får du läsa en gång till.

Men med tanke på att vi bara ”i första hand ska välja fullkorn” och att så kallade ”fullkornsprodukter”, enligt en branschöverenskommelse,  bara  behöver innehålla 50 procent fullkorn tycker jag inte att det räcker. Ett annat problem är dock  att fullkornsbröd, till skillnad från ”helkorn” och surdegsbröd , sällan har särskilt lågt GI (glykemiskt index) . Vid metastudier är sambandet mellan GI och hälsa mycket bättre belagt än det mellan fullkorn och hälsa. (Studien gäller hjärt- och kärlsjukdom).

Jag tycker överhuvudtaget inte att man ska se vitt bröd och andra snabba kolhydrater som en bas i kosthållet. Jag anser att allt vitt bröd som inte är bakat helt med surdeg ska betraktas som godis. Något vi äter till helgen. Mycket av ”fullkornsbrödet” som innehåller 50 procent fullkorn är alltså till hälften godis. En kanelbulle som bakas på ägg, smör och mjölk innehåller mer näring och har ofta lägre GI än en skiva vitt bröd. Samma sak gäller de kritvita risen jasmin och basmati som har horribelt låga näringsvärden och högt GI (i synnerhet om det kokas i riskokare).

Kostdoktorn visar en bild från kampanjen 1976 där Brödinstitutet propagerar för vitt bröd som ett sunt livsmedel. Jag lånar den!

Experterna från Livsmedelsverket brukar argumentera att om man följer deras rekommendationer får man automatiskt en kost med lågt GI. Det är helt enkelt inte sant. Om en dryg tredjedel av tallriken består av potatis, ris eller coucous bröd blir GI högt, oftast oavsett om det är fullkorn med i leken. man måste skilja på fullkorn och helkorn, dessutom påverkar tillagningsmetoder.

Nu tjatar jag lite, för det här har jag skrivit om förut. Om vi tittar på metastudierna, vad det finns starkast belägg för, fundera sedan på hur Livsmedelsverkets enkla kostråd speglar dem. Kostråden är visserligen till för alla men just hjärt- och kärlsjukdom är det som vi flesta drabbas av. Och då har vi traditionellt  kostbehandlats med tallriksmodell med mycket snabba kolhydrater, minskat totalfett och mättat fett och fleromättade margariner:

1. Ät mindre.
2. Se till att din stapelföda har  lågt glykemiskt index
   
3. Undvik transfetter.
4. Ät grönsaker.
5. Ät enkelomättade fettsyror (t ex olivolja, rapsolja)
   
6. Ät nötter.
   
7. Undvik en ”typiskt västerländsk” kost till förmån för en ”Medelhavskost” (men vi vet inte vad i den som är farligt, förmodligen en kombination av alla de ovanstående faktorerna.) Jag undviker främst snabba kolhydrater och socker.
   
8. Mindre säkra men intressanta samband finns mellan hjärt- och kärlsjukdom och fibrer, fullkorn, alkohol, fisk (samt omega-3-fettsyror), folat, samt vitaminerna E, C och betakaroten (men bara om de förekommer naturligt i maten). Så håll ett öga på dessa faktorer, i synnerhet fisken!
9. Dåliga samband (alltså inget som man kan gå ut och informera om påverkar hjärt- och kärlsjukdom och påstå sig ha torrt på fötterna om man är hederlig): Mättat fett, totala mängden fett, tillskott av vitamin C och E, kött, ägg, mjölk.

Jag tror inte heller att ettåringar ska äta lättprodukter. Jag ber härmed om ursäkt för om jag bidragit till fettfobin i min tidigare gärning.

Jag ursäktar mig delvis med att jag under tre rätt bortkastade år läste till dietist och hjärntvättades. Då hade vi inte tillräckligt med fakta för att säga vad som var bra mat. idag finns mer och bättre forskning som visar att fettminskningen var en återvändsgränd.

Ett bra sätt att tjäna pengar är att låta folk göra jobbet gratis eller väldigt billigt. 123 miljoner kan nämligen anses vara billigt för att skapa underlag till nya livsmedelsrekommendationer som berör hela EU. Problemet är dock att du drar till dig aktörer som ser till att ta igen på gungorna vad de förlorar på karusellen. Nu får det vara nog med metaforer. Klarspråk: Livsmedelsindustrin bör inte ha en tongivande roll vid framtagningen av underlag för näringsrekommendationer.

Det råder just nu någon slags postmodernistisk syn i samhället att eftersom ingen forskare eller expert  är helt fri från bindningar spelar det ingen roll alls om de har bindningar eller dolda lojaliteter. Eftersom ingen är perfekt är det skenheligt att gradera människors moral. Ja, det är lite förmätet att sätta sig till doms över andra. Har man ett grand i sitt eget öga får man inte påpeka bjälken i någon annans. Ooops, en till taskig metafor.

Jag kan inte uveckla detta mer just nu för jag har inte tänkt färdigt. Mer kommer. Diskutera gärna i kommentarerna.