Jistanes, vad twittradet och statusuppdaterandet har varit köttigt idag då… Så här ser jag det. Att få folk i gemen att sluta äta kött för att förbättra klimatet är lika framgångsrikt som att propagera för minskat pippande för att förhindra spridning av Aids och paillomvirus. Allt för många älskar kött, alltför många älskar pippa. Frågan är därför hur vi ska göra det så ansvarsfullt och med så mycket njutning som möjligt. Mer är inte nödvändigtvis bättre i något av fallen.

När det gäller miljön verkar det som om vi var och en har någon miljöskurkig sysselsättning vi smärtfritt kan avstå från eller helt enkelt inte har råd med. Sedan anstränger vi oss så mycket som möjligt att demonisera dem som utför detta så mycket som möjligt. Jag älskar att pika vegetarianer som har både köttätande husdjur och bil. De älskar att påpeka att vad de slarvigt kallar ”köttätande” bidrar till växthusgaserna.

Just nu är det främst LCHF-arna som utsätts för massiva anklagelser för sitt köttätande. Jag anser att de faktiskt inte tänkt igenom den här frågan tillräckligt. Men betänk att det här ofta handlar människor som ofta varit mycket sjuka och överviktiga. Mår man dåligt själv är miljöhänsyn inte högsta prioritet.  Jag äter själv en modifierad kolhydratreducerad kost och har inte ökat på köttmängderna nämnvärt. Jag äter fett istället för potatis. Och mycket mindre mat. Och är rätt miljösmart eftersom jag har kunskapen. Räknar du på näringsinnehåll och kalorier är sallader, juicer och vissa frukter värre miljöbovar. Men det här är en fråga som LCHF-are måste ta ansvar för.

Dessutom kan man välja naturbeteskött, vilt och lamm i säsong. Dyr Marie Anoinette-mat, piper en av mina favoritmurvlar Niclas Orrenius nervöst på Twitter. Nä, inte om man väljer rätt styckningsdetaljer. Då får man både godare rätter och mer av det fina mättande fettet. Och när vi äter konventionellt kött ska vi äta hela djuret. Inte bara filén och steken. Vi som inte skär bort fettkanten gör vår plikt. Ett av de stora problemen med all köttproduktion, även ekologisk, är att konsumenterna bra vill ha filé och möjligtvis stek. Resten av djuret prisdumpas så att lönsamheten blir problematisk.

Här är några fler miljötips:

1. Skippa andra jycken (jag läste någonstans att Amerikas hundar får i sig mer protein än hela Afrika. Förmodligen en faktoid, men som alla faktoider känns den sann). En hund räcker gott och helst en liten som äter mindre. Ge inte hunden människomat.
2. Låt bilen stå oftare.
3. Släng inte mat. (Varje gång jag skriver detta knottrar sig huden av dåligt samvete. Men med mitt jobb får man mycket rester. Och alla är inte precis delikata.)
4. Flyg inte när det finns andra realistiska alternativ. (När jag skriver det här drabbas jag av akut självgodhet eftersom jag minskat mitt flygande radikalt. Och betalat dyrt för det.)
5. Försök missionera utan att sporta just den där nyss nämnda självgodheten. Vi svenskar tillhör nästan alla den klick som gör av med mest av jordens resurser. Sluta att beskylla andra för att vara Marie Antoinette, vi tillhör alla konsumtionsaristokratin. Våra huvuden sitter alla nästan lika moraliskt löst oavsett om vi tar en kotlett till middag. Lite ödmjukhet tack!

Igår var dagen då kopruttar och köttätande kom på agendan på allvar. Igår höll jag föredrag för Svensk Köttinformation om hur vi ska tillaga gris på bästa sätt. Paradoxalt? Nej absolut inte. Att äta upp hela djuret borde vara en plikt för oss köttätare. Och det trevliga är att det är de udda bitarna som smakar bäst.

I Sverige produceras varje år sex miljoner fläskfiléer. Även om just du väljer en svensk filé skapas ett vakuum på marknaden där en från Danmark eller Polen slurpas in. Att äta fläskfilé är dumt av tre orsaker: det ökar import av djur som haft det sämre än det svenska, det är dyrt, ett resursslöseri och det är dessutom grisens tråkigaste bit. Som matskribent borde man tänka sig för både en och två gånger innan man publicerar ett recept på fläskfilé. Det finns tillräckligt många redan.

En annan sak som vore bra att diskutera är hur mycket animaliskt protein människans bästa vänner sätter i sig. Som barn matades jag med ”sanningen” att de amerikanska katterna och hundar slukade så mycket kött och fisk att det ledigt skulle täcka Afrikas proteinunderskott. Jag minns en politisk film där en afrikansk ledare sade att hundmat till middag hade varit ett uppköp för folket i hans land. Jag känner mig ofta upprörd när min mamma köper köttfärs till jycken. Eller köttbitar som jag själv gärna skulla lagat något gott på. Jag har inte tänkt klart vad det gäller detta.

Det finns mycket man kan göra: Ge kossorna rätt sorts foder. Ät upp hela kossan eller grisen. Ge inte husdjuren saker människor gillar. Sluta elda upp höns. Ät lite mindre köttportioner och dryga ut köttet med bönor och linser. Hitta på något listigt sätt att använda hushållsrester från t ex storhushåll som djurfoder.