Oj, så nöjd jag blev när jag sorterade gamla recept och hittade den här favoriten från forntiden. Jag minns att den var en del av en kampanj att få en god vän att upptäcka andra rätter än Flygande Jakob

Kycklinggryta med harissa, anis och blodapelsin

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 35 minuter

Lättlagad vardagsmat med festsmak. Eller festmat, som då måste betraktas som ännu mer lättlagad. Märkligt det där. Ringla gärna över lite av din finaste olivolja strax före servering. Lite svarta oliver eller rostad strimlad mandel gör det hela ännu flådigare.

• 450 g kycklinglårfilé
• 2 stora klyftor vitlök
• 2 msk olivolja
• 1 tsk anis, lät stött
• 1 kanelstång
• 3 dl blodapelsinjuice
• 1 krm (ca 1/3 pkt) saffran
• 1 –2 tsk harissa eller 1-2 sk sambal oelek och 2 krm spiskummin
• 1 1/2 msk konc kycklingfond eller 1 dosa Fond du Chef
• 1 burk kikärter eller 3 dl kokta
• salt, nymald svartpeppar
• Till servering:
• Bladspenat
• Goda gryn om du orkar

1. Putsa kycklingen och skär den i munsbitar.
2. Skala och skiva vitlöken och fräs den lätt med olja, anis och kanel. Slå på apelsinjuice och kycklingfond. Vänd ner saffran och harissa. Koka upp.
3. Vänd ner kycklingen, ett par bitar i taget och låt koka upp mellan. Låt sjuda under lock ca 15 minuter. Rör om då och då. Tillsätt kikärtorna och sjud i ytterligare 10 minuter. Smaka av med salt och harissa.

Varför älskar alla kyckling? De är trots allt djur som knappast kännetecknas av älsklighet; men kanske hade de varit svårare att äta om de varit lika betagande som vaktlar eller kuttrat som duvor. När man hör ordet kyckling (med man avses här matälskare) ser man inte i andanom  djuret i fråga fridfullt pickandes. Man ser sin favoriträtt. Är man som jag matnörd tänker man för den delen omedelbart på toskansk tomatsås när man hör ordet kanin

Just nu när jag går i kycklingtankar känner jag doften av en imaginär garam masala retsamt smeka min näsa. Idag pratade jag nämligen på radio Sörmland och återupplivade det här underbara och ganska enkla kycklingreceptet. Jag tror att jag ska laga det nästa gång barnen bor hos oss. Men redan idag måste jag leta upp en kyckling och släpa hem som byte. Få saker är så goda som riktig kyckling. Gärna från Bosarp, Bang eller Bjäre. Barndomens broiler saknar jag inte.

Kärleken till kött delas av de flesta matnördar. Jag minns när jag arbetade på Gourmet och vi hade fått in ett recensionsexemplar på en ovanligt frestande vegetarisk kokbok. Aptitretande rätter varvade med vackra miljöbilder från hela världen. Min medredaktör bläddrade förstrött genom boken. Tills han tvärstannade på en sida. Pupillerna vidgades han drog förtjust efter andan:

– Lama! Det har jag aldrig ätit.

Just nu ligger jag i sängen och känner efter om jag är så frisk att jag kan lämna den. och kanske rent av ta mig på ett födelsedagskalas några kvarter bort.

I alla fall är jag rejält uttråkad, gudskelov har jag kunnat jobba med enklare, mindre intellektuellt krävande ting som att pyssla med receptarkivet och att fylla på smakkamraterna i den nya avdelningen. Men det är enbart tack varde de ljuvliga italienska köttbullar min man lagade åt mig igår. De slog Findus burkravioli med fläsklängder.Och tvättade bort den mentala smaken av DN:s trista citronkyckling.

Hur som helst bjussar jag här på ett superenkelt men gott kycklingrecept.

Garam masalakyckling

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 45 minuter + 1 timmes marinering

Varje gång jag inte vet vad jag ska laga till middag blir det kyckling. Förmodligen för att den går att variera i det oändliga och snällt går med på alla tänkbara kulinariska upptåg.  Gör gärna dubbel sats och ät resten kallt med en sallad.

Om du har bråttom använder du kycklinglårfilé, skär i stora munsbitar, marinerar i bara en halvtimme. Då räcker det med en dryg kvart i ugnen. Eller så steker du bitarna i en panna på spisen. Räkna med 150 g lårfilé per person.

• 4 stora kycklinglår (gärna Bjäre eller Bosarp)
• Marinad:
• 2 msk garam masala
  1/2 pkt saffran
  2 klyftor vitlök, pressade
  3/4 msk salt
• 1 tsk ljust muscovadosocker eller farin
  2 msk pressad citron
  1/2 msk finrivet citronskal
  2 msk rapsolja
• 1/2–1 msk sambal oelek
• Till servering:
• Basmatiråris
• Kokta gröna bönor med kryddig yoghurt
• Morotssallad
• Tjockyoghurt med vitlök och mynta

1. Stycka låren i sammanlagt 8 delar. Blanda alla ingredienser till marinaden i ett ugsnfast fat eller kraftig plastpåse och vänd runt kycklingbitarna i den. Lossa gärna skinnet lite här och var och gnugga in marinad under.
2. Låt stå och samla smak i kylen minst en timme. Vänd gärna runt en gång under marineringen.
3. Värm ugnen till 225°C och stek kycklingbitarna ca 25–35 minuter. Kontrollera att kycklingen är klar genom att sticka djupt i köttet. Saften som rinner ut ska vara klar och kycklingköttet ska inte vara rött.

Prokrastinering är min favoritsysselsättning. För att slippa jobba gick jag igenom gamla recept som ska läggas ut här på sajten förr eller senare. Och hittade det här enkla receptet som blir larvigt gott. Idén kommer ursprungligen från min kursare Janne som var en fena på enkla rätter.

Egentligen gillar jag inte paprika men hittar du en sån där långsmal knögglig rackare med tunt fruktkött har du min välsignelse att skiva ner den. Den är av en helt annan kaliber än de där trista runda vattensvullna.

Paprikapulver älskar jag däremot oreserverat. Faktum är att standardmärkena går fint att använda så länge de är färska. Men det går inte att bortse från att de lite finare, fruktigare paprikapulver gör underverk med din matlagning. Jag är förtjust i de spanska varianterna, även de rökta som pimenton de la vera. Du hittar dem på t ex Matdistriktet, Fine Food eller någon av de där andra affärerna vi brukar tjata om. Var inte dumsnål så att du köper stora mängder. Paprikapulvret smakar bara bra när det är färskt. Och förvara den inte i skåpet ovanför spisen, då flyr all smak snabbt sin kos.

Laga gärna kvällen före.

Jannes polska kycklinglåda

Receptmakare: Janne (genom Lisa Förare Winbladh)

Portioner: 4

Tid: en dryg timme

• 4 stora kycklinglår
  1 stor gul lök
  1 liten röd eller grön paprika
  1/2 liten zucchini
  1/2 msk kummin
  1 stort lagerblad
  3/4 msk salt
  1 dl tomatpuré
  1 msk olivolja
  1/2 dl vatten eller vin
  2 klyftor vitlök
• 1 msk mild chilipeppar eller starkt paprikapulver
• Till servering:
• Kokt potatis (om man vill)
• Vitkålssallad eller surkål

1. Sätt ugnen på 175°. Snitta kycklinglåren och dra av skinnet. (just den här rätten blir godare utan, jag brukar spara mitt skinn och steka.) Dela kyckinglåren i sammanlagt 8 bitar. Lägg kycklingbitarna i en djup ugnsfast form.
2. Skär zucchinin i halvmånar, löken i tunna klyftor och paprikan i strimlor. Lägg grönsakerna på kycklingbitarna.
3. Smula lagerbladet och stöt det med kummin och salt. Blanda kryddsaltet med tomatpuré, vatten, olja och chilipeppar. Pressa ner vitlöken.
4. Bred tomatröran över grönsaker och kyckling. Sätt in formen i ugnen och stek ca 50-60 minuter. Rör om ett par gånger under tillagningen. Kolla att kycklingen är färdig genom att sticka djupt i de största bitarna, köttsaften ska vara klar.

Förra måndagen lyxlunchade jag på Matbaren. Det är så oerhört bra i sin konsekventa enkelhet. En nästan perfekt krog, i mina ögon. Det jag gillar allra bäst är att personalen verkar stormtrivas och är fenomenala på att puffa för rätterna. Vips har du ätit en trerätterslunch och är mycket lyckligare och pankare än du planerat.

Särskilt goda var de friterade kanelpudrade äppelklyftorna som snart ska återkspas i mitt eget kök. Eftersom jag älskar friterat delade vi på bisarrt goda skogssvampkroketter till förrätt. Jag lovar att försöka göra en variant på dem också snart.

Det här receptet har Mathias gjort för tidningen Gourmet. Barnsligt gott! Ibland är det skönt när toppkockar förfaller till lite junkfood bortom Äkta vara.

Cornflakespanerad kyckling

Receptmakare: Mathias Dahlgren

16 bitar (8 portioner som snacks eller 4 som varmrätt

Tid: 30 minuter (+ tid för såsen att dra)

Ett återupplivat resminne. Mathias åt den här rätten för 15 år sedan när han arbetade på Ibiza. Vid tennisbanans uteservering, där kycklingen stod på barnmenyn , men det var fler vuxna som åt den. Precis som då passar det med en söt currysås till.

• 480 g skinnfri kycklingfilé, helst ekologisk
• 1 ½ dl vetemjöl
• 2 ägg
• 100 g cornflakes
• salt, nymald vitpeppar
• Till servering:
• Barnslig currysås

1. Dela kycklingen i 16 bitar. Krossa cornflakes med händerna. Krydda kycklingen, mjöla och doppa i vispat ägg. Vänd i krossade cornflakes. Tryck till lätt med handen så att krosset fastnar. Skaka försiktigt av överfödigt kross.
2. Hetta upp oljan till 160°C. Fritera kycklingen i ca 3 minuter tills bitarna är gyllene och frasiga.
3. Låt rinna av på papper. Salta lätt. Servera omedelbart,

Barnslig currysås

Gör gärna såsen dagen före servering så att smakerna får blomma ut.

• 1/2 dl finhackad lök
  ½ dl finhackat syrligt äpple
  1 msk olja
  1 1/2 dl majonnäs
  11/2 dl tjock yoghurt
  ½ msk curry
  salt, nymald svartpeppar

1. Fräs lök och äpple mjuka i smöret. Salta och peppra. Låt svalna.
2. Blanda fräset med övriga ingredienser. Låt stå och smala smak minst en timme, helst över natten.

Det går utför med oss. Igår blev det nästan-fräscha sallader till både lunch och middag. På rekordtid har vi betat av innehållet i Årstidernas låda. Nu är det bara en lökknippa, kål och blomlål kvar. Kanske måste vi på Bondens egen marknad? Man orkar helt enkelt inte äta något annat i den här värmen. Middagen åts mycket sent och blev en höjdare. Bild blev det ingen för vi hade druckit för mycket vit bourgogne och var ystra och oregerliga.

Lunchen var om möjligt ännu bättre: laxkuber marinerade i chilibönpasta på bädd av späda kålskott och … Äsch ni får recept och bilder i morgon.

Asiatisk sallad med kyckling och vattenmelon

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 25 minuter + 1 timmes marinering

Galangalen i marinaden är lite överkurs men ger en pikant brytning mot allt det söta, inställsamma. Du hittar den i kyldisken på asiatiska affärer.Salladen kan naturligtivis ätas med kall kyckling om du t ex vill servera den på buffé.  Låt då kycklingen svalna på ett fat innan du lägger den på salladen så att salladen inte slokar.

• 450 g kycklinglårfilé
• ca 700 g vattenmelonkött, skuret i stora trekanter
• 1 stort huvud krispsalladeller isbergssallad
• 1 dl grovhackad koriander 0ch/eller mynta
• Marinad:
• 1/2 dl ljus soja
• 1 tsk farin
• 1/2 dl finstrimlad eller grovriven ingefära
• ev 2 tsk finriven galangal
• 2 msk finhackat citrongräs
• 1 msk finhackad vitlök
• 1 tsk finrivet limeskal
• finhackad grön thaichili efter behag
• Topping:
• 3/4 dl pressad lime
• 1 msk farinsocker
• 1 tsk asiatisk fisksås
• 1 dl strimlad lökblast eller 3/4 dl salladslök

1. Putsa kycklingen och skär i bitar 2 1/2 x 2 1/2 cm stora. Blanda alla ingredienser till marinaden och vänd runt kycklingbitarna i den.  Marinera i kyl ca 1 timme.
2. Låt kycklingen rinna av i ett durkslag. Spar den avrunna marinaden. Blanda ihop ingredienserna till toppingen precis innan du steker kycklingen.
3. Skölj salladen noga och klappa eller slunga den torr. Riv i stora bitar och lägg på ett serveringsfat. Lägg melonbitarna ovanpå.
4. Hetta upp olja på hög värme  i en tjockbottnad teflonpanna. Stek hastigt kycklingbitarna i två eller tre omgångar beroende på pannans storlek. De ska bara precis bli genomstekta. Slå på avrunnen marinad mot slutet av sista omgången.
5. Skeda kycklingen och stekspadet över melonen. Skeda över toppingen och servera bums.

Trots att jag växte upp i ett välbärgat område var det knapert hemma i perioder. Inte Svinalängorna-knapert så att jag skulle kunna skapa storartad litteratur av min förnedring utan bara lite småknapert. Så där så att det kan bli pittoresk krydda i en matblogg. Mamma var konstnär, pappa forskade. Maten och kläderna kom från fyndlådor. Någon gång grät mamma för att vi måste låna pengar av farmor och farfar. Men pengarna fanns.

Mina klasskamrater ville aldrig att vi skulle äta mellanmål hos mig, för hos mig fick man härskna pepparkakor och billigsaft på plastdunk. Storsmåkaksbaket från julen varade ända till påska och sparades i plåtburkar där den härskna doften aldrig riktigt gick ur. När vi var ute och seglade på somrarna (fem personer och en katt i en M30) åt vi blodpudding och pölsa på burk. Mamma tyckte att det var för dyrt att köpa många kryddor så en sommar hade hon mald bockhornsklöver i precis allt. Även i den hemgjorda dippen till chipsen.

Jag brukade snegla upp i de andra större båtarnas sittbrunnar, där det åts annorlunda. Chipsdipp på riktigt pulver. Franska ostar, rösti i folieförpackning. Men jag visste att vår båt seglade snabbast och vackrast av alla. Det hade pappa sagt.

Mamma lagade ofta gott med små medel. När det bjöds på fest tog hon på sig sin fotsida stormönstrade indiska klänning i grov bomull. Hon släppte ut sitt långa hår, ibland fick vi barn kamma det blankt och mjukt medan hon låg på golvet och blundade. Hon tog av sig skorna, på nätterna efter otaliga glas rödvin och John Silver utan filter brukade hon dansa i timmar, barfota. Hela eftermiddagen var huset fyllt av kittlande och främmande ångor från mammas berömda sydostasiska curry. Varje gång, precis varje gång, brukade pappa berätta om den gången vi hade gäster från Indien som storknat över kryddhettan. Jag vill minnas att det var ansjovis i den egenhändigt mortlade currypastan, det här var före sardellernas era. Och ännu längre före de torkade räkornas.

Mamma brukade stolt berätta om att hon kunde få en kyckling att räcka till fem personer. Precis som M30:an. Då talar vi om en liten tanig broiler. Minnas ni broilern? Om ni likt Hakke gör det kan ni bara inte komma och säga att allt var bättre förr.

Vi lever också sparsamt. Men eftersom vi varken har bil eller andra dyra vanor kan vi, och vill vi lägga pengar på mat. Framför allt finns det ett helt annat utbud idag. Vårt kryddskåp rymmer hundratals kryddor. Vi har tre sorters torkade räkor i frysen.

Häromdagen åt vi en enkel vardagsmiddag. Apelsin- och fänkålsdoftande ratatouille på Muttis perfekta körsbärstomater och ekologiska grönsaker från Årstiderna. En halva av en jättelik ekologisk kyckling köpt på Matbruket . Trots att vi åt så att vi blev mätta och lite till lyckades vi inte äta upp kycklinghalvan. Smakrik, köttig och uppväxt på ett sätt som får de mentala smaklökarna att stå i givakt. (Nu har vi spanat in en fågel från Bang på Vi Hornstull som ska ätas i helgen. )

Ofta när vi äter kyckling tänker jag på broilern i min barndom. På något vis blir jag förvånad att kyckling kan smaka så mycket mer än så. Och fortfarande kan jag plocka ut den lite ostiga doften av bockhornsklöver även i de mest komplexa kryddblandningar. Som en madeleinekaka för den mig tillbaka. Till sommaren på hisnande vackra karga skärgårdsöar och dipp på gräddfil med utgånget datum