Jag var länge lite petig vad det gäller ostar som har en slorpa med odefinierade mikrober och annat guck runt om. Lite på grund av en otrevlig matförgiftning där mina mistankar riktades mot den här typen av ost. Tack vare min ömme mans insisteranden jar jag återfått tron på ystra ostar. I vår närbelägna Vi-butik finns ofta Langres till bra pris. Mild men inte mesig. Söt med frisk syra och betagande smak av kossan den kom från. Lite sträv tills den smälter i munnen. Den är lite släkt med den andra Vi-favoriten Chaource.

Vi äter helst våra ostar före maten, närmare bestämt när vi lagar den. Det är just när man är hungrig det sitter fint med ost. Rakt upp och ner i stora bitar. En ost brukar vara lagom för två. Och så tackar jag gud att jag inte blev dietist.