Pundet är lågt, kylan förlamar och London lockar mer än någonsin. På lördag åker vi till dit. (Är du inbrottstjuv. Skyll dig själv om du försöker bryta dig in. Vårt nya hus vaktas av terriern Robin, som föll för de kapitalistiska lockropen från villaförorten.)  Eftersom vi åker hela familjen ser programmet lite annorlunda ut än det brukar. En hel familj kan man inte gärna truga på våra vänner där vi annars brukar bo. Vi väljer att bo på bed & breakfast där vi får tillgång till vardagsrum. Dessutom blir det mycket billigare än ett bra hotell.
När det gäller krogbesök kommer vi att försöka förlägga dem till lunch när ett högre tempo och mer avslappnad atmosfär räddar ungarna från att dö tristessdöden. De gillar numera att gå på restaurang, men kroknar vid fyratimmarssittningar.

När det gäller middagarna väljer vi enklare, informella ställen. På lördag ska vi dinera på Ramsey-puben The Narrow som ligger i vårt kvarter. Vi har också bokat bord på Inamo med interaktivt bord/datorskärm och hyfsad, men inte överväldigande mat. Jag lyssnade på ägarnas presentation på Madrid Fúsion (kommer fler rapporter därifrån) och insåg att det måste vara ett höjdarställe att ta med ungarna till och intressant för mig ur yrkessynpunkt. Kul som jippo, men jag gillar ju så klart en mer personlig kontakt med krogen än att titta och klicka.

Vi kommer att äta mycket asiatiskt eftersom hela familjen älskar det. Mycket fisk och skaldjur eftersom det finns så bra i London jämfört med här. Jag längtar mest efter soft shelled crabs och purple sprouting broccoli.

Tipsa gärna i kommentarerna om fler roliga krogar som passar lättuttråkade men allätande ungar.

PS. Min halvhjärtade miljömedvetenhet innebär inte att jag inte flyger alls, men vissa begränsningar: Vi okynnesåker inte på weekendresor –en vecka ska man stanna. Vi väljer andra transportmöjligheter än flyg när det går.

Tro nu inte att jag glömt er och mitt gastronomiska ansvar bara för att jag huvudstupa kastade mig mot London. Igår upptäckte jag på allvar delikatessen purple sprouting broccoli. Lättångad i en sardelldressing med oliver och lagrad ost.

Idag har jag redan tubbat en svensk odlare att göra något åt den pinsamma purple sprouting broccoli-situationen i Sverige. Dessutom har jag varit på en trevlig polsk restaurang, en dito Farmer’s Market,  besökt Darwins hem i Kent, sett Darwin Center på Natural History Museum Och drack igår så mycket vin att det kunnat fälla en oxe och inte bara mig.

Så snart jag redigerat bilderna får ni veta lite mer.

Det blir sparsamt med uppdateringar for jag har ingen vettig uppkoppling vilket medfor svarigheter med bilder och frustrerande snavt vokalurval. Men mer Londonrapporter utlovas. Igar var jag pa Chinatown och at inte mindre an tva luncher. En pa Haozan och an pa Ba shan. Bade alldeles utmarkta.

Jag har just blivit fardig med dagens skrivarbete och drar ut pa stan, kanske Whole Foods och en utststallning med antingen Darwin eller Picasso. I morgon Borough Market och en utstallning till innan vi drar till Oxford och konferensen.

Maken till svårstavad kock har jag sällan stött på. Men inte så många intressantare heller. Just nu sitter jag darrande av iver med hans kokbok Simple Indian(samma som Indian Essence) i handen. Redo att ge mig ut i ett nytt smakuniversum. Boken som har bilder av makalöse David Loftus (även anlitad av vår Leila Lindholm) har lovordats av mina London-vänner. Simpel är den i och för sig bara om du har saker som gram-mjöl och torkade blad av bockhornsklöver i skafferiet. Men det har ni väl?

Kochhar slog igenom med dunder och brak i BBC-satsningen Great British Menu där han spöade den populäre tevekocken Gary Rhodes. Hans triumfer startade en animerad debatt om huruvida indisk mat kunde vara riktigt brittisk. Fast hans mat är å andra sidan inte riktigt indisk heller utan indisk explosiv fusion.

För något år sedan besökte jag Kochhars enstjärniga krog Benares i London (ja, jag blev bjuden av en krogkritiker). En ojämn men inspirerande upplevelse. Som bäst är det kryddmagi men ibland är det en slumpvandring mellan olika ingredienser från hela klotet.

På hans krog … Nej, nej krog var helt fel ord. Vi börjar om. Etablissemang passar bättre för den gigantiska lokalen där hallen känns som en lobby.  Bara dörren med massivt mörkt trä får dig att förstå att det kommer att kosta. Men kryddångorna som letat sig ner i entrén väcker förhoppningen att det kommer att smaka också.

Bäst lyckas Kochhar med sötsura toner. Som  tomatshutneyslungad rucolasallad till utsökt friterade bläckfiskringar. Att servera oindiska drivor av örter och sallader ger fräschör till kryddmurriga rätter och är ett helt igenom lyckat grepp. Ankleverterrinen hade en underbara krossad äppelgelé med mynta och en tämligen bisarrr medelhavskompott med aubergine som bas. Kålrullar med vegetarisk fyllning gjorde inget större intryck även om den smörade tomatsåsen var finstämd.

Riset var bland det bästa jag ätit; det riktigt knockade mig med aromen av smör och kardemumma. Okran som serveras till är lite väl långkokt. Fin marulk (sorry, det här var innan fiskfascismen bredde ut sig)  serverades med en frisk mynta och korianderchutney men fördärvades av en hög pinsamt slabbiga överkokta nudlar. Pasta är överkurs i Indien.

Nåja, räkna med mycket indiskt här närmaste tiden. På bilden ser ni payodhi, en kardemummamumsig yoghurtpudding som jag inspirerats till efter att gluttat på dessertmenyn. Recept kommer snart!