Kommer att avätas på Rolfs Kök dagen till ära. Jag har redan spanat in sniglar gratinerade med oxmärg på machomenyn. (Med prefixet macho avses här inget negativt, jag kände mig oerhört butch när jag ögnade igenom menyn.) Sedan ligger den konfiterade grissidan pyrt till.

Det här blir ett kort inlägg för dagen har varit hektisk. Men om ni inte går igång tillräckligt på de små orden ”sniglar med oxmärg”, ja då är ni inte de läsare jag känner och älskar.

Jag är inte lycklig alltid. Men igår … Åh, det är små saker. Ni tycker säkert att det är bagatellartat. Det där fnoskiga min älskade viskade i mitt öra på morgonen som fick mig att gå upp utan att reta mig på onedfällda toalettlock, berg av smutstvätt och andra trivialiteter. Och att sen gå till Matlabbet och pyssla planlöst en dag utan deadline. Jag insåg åter hur fundamentalt det planlösa pysslandet är för min lycka. Och hur sällan jag ägnar mig åt det. Pottering heter det på engelska och jag funderar på en lämplig svensk term. Larvande? Fnulande? Pulande?

Små petitesser som gör en glad. Att lyckas med en plommonsås första gången man lagar den, att överraskande få ett par dunkar nypressad äppelmust av någon man gillar väldigt mycket. Och att kunna ge ett par burkar marmelad tillbaka. Utan saknad, eftersom jag gillar att koka marmelad mer än att äta den.

Och så att få smida ränker med min nya vän David och att gemensamt ta oss en och annan okynnessnus. Att få ett fånigt sms av någon jag bryr sig om som befinner sig på andra sidan klotet. Och sen skiner solen lite genom regnet och jag tänker att det nog är just för mig. I alla fall kan det inte finnas någon annan som uppskattar det så mycket som jag.

Och så passade jag på att laga, bjuda och äta rödbetssoppa nu när min man är på konferens. Rödbetor är nämligen en av de få saker jag och min man tycker olika om. Han har naturligtvis fel, men det behöver ni väl inte tala omför honom.

Snart ska jag ge er recept på min mammas borjstj också, men till den hör en annan vådligare historia som inte har så mycket med lycka att göra. Men som naturligtvis är betydligt mer underhållande än saligt trams.

Rödbetssoppa med kummin och senap

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 35 minuter

Kummin och senapsfrön är avgörande för att soppan ska smaka riktigt bra. Och så de där dropparna vinäger på slutet som balanserar rödbetornas sötma.

• 1 gul lök
• 2/3 tsk kummin
• 1 tsk brunt senapsfrö
• 2 msk smör
• 1 palsternacka
• 4 stora rödbetor
• 2 lagerblad
• 1 l lagom spädd kycklingbuljong eller lantbuljong
• 1-2 tsk balsamvinäger
• salt, nymald svartpeppar
• Till servering:
• Repad timjan
• Gräddfil, smetana eller creme fraiche

1. Halvera löken, skala den och dela i kvartar. Skiva tunt. Fräs löken med kummin och senapsfrön  på mycket låg värme i en tor tjockbottnad kastrull i rostfritt eller teflon. Fräset ska bli en smula gyllene men inte brynt.
2. Skala palsternackan. Skär den till kvartar på längden och skiva sen tunt. Rör ner i lökfräset och fräs vidare medan du ger dig på rödbetorna.
3. Skala rödbetorna. Skär dem i kvartar och skiva tunt. Vänd ner i fräset och fräs i någon minut.
4. Lägg ner lagerblad och slå på buljongen. Låt sjuda under lock 15-20 minuter tills rödbetorna är mjuka.  Smaka av med vinäger, salt och peppar.

Priset för de öppna landskapen betalas av haven. Absurt med tanke på överproduktionen och hur vi missbrukar det som produceras. Att vi alla accpeterar den förryckta jordbrukspolitiken förvånar mig mer och mer.

Just nu sitter jag i en noppig gul  kofta  och tittar ut över grått, vattrat vatten från huset på vår lilla finska holme. Borta vid horisonten syns en segelbåt. Internet finns även om det är passande sommarsävligt.

Vi har planerat mat för fyra dagar, här på Holmen lever vi lite enklare. Kryddorna blir färre, genvägarna fler. Varmrökt lax en dag, korv en annan, griskarré en tredje och vegetarisk böngryta en fjärde. Viili till frukost, mycket rågbröd. Vita bönor och ägg till en och  lunch, tortilla på ägg och potatis en annan. I båten mumsade vi i oss lillfingerstora friterade mujkor, karelska piroger och  små mosiga solsöta jordgubbar. Nästa tur till affären ska vi ska planera fler vegorätter som barnen accepterar.

Vi har redan upplevt, regn, strålande sol och solregn på bara några timmar. Nu väntar vi bara på att snokarna ska titta fram och presnetera sig som de brukar i början av säsongen.

Ibland räcker det med en simpel tugga mat för att man ska förflyttas i tid och rum. Som igår när jag åt kikärtspannakakor gräddade av en smet som fått stå och gona hela dagen i köket med en klick av Johans surdeg.

Åh, jag skulle aldrig ha mage att påstå att det var i närheten av de florstunna spröda dosas (dosor?) med rismjöl och kikärtsmjöl jag åt till frukost i Kerala. Det krävs åratal av träning och den rätta utrustningen. Men smaken var ändå så helt rätt, så genuin och innerligt tillfredsställande djup. Konsistensen påverkas också av syran och blir kortare, en aning grynigare.

Till pannkakorna serverades en halvlyckad kikärtscurry, hemgjord chutney, tjock yoghurt och en god variant av thoran.

Thoran är de torra curryrätter med kokos som jag lärde mig älska i London. Jag gör mina försvenskade varianter med djupfryst färsk kokos som jag köper på asiatiska affärer.Det är verkligen värt investeringen att ha ett par paket i frysen. Ett bra alternativ är att använda 75 g vanlig torr kokos som blötläggs i två deciliter vanlig mjölk en timme. Krama ur varligt före användning.

Jag har mycket mer kokos i min thoran än som är brukligt, men du kan minska mängden om du vill låta övriga ingrediener få spelrum. Variera gärna med andra kryddor. En nypa mald spiskummin eller lite gurkmeja är trevliga tillsatser. Om du inte får tag i curryblad kan du strö över färsk koriander på slutet.

Rätten är tänkt att ervera med ett par andra rätter. Som ensamrätt blir den lite för torr. En god potatiscurry eller kikärtscurry med gurkmeja är fint till.

Färska curryblad hittar du på vissa asiatiska affärer eller Taj Mahal på Kammakargatan i Stockholm.

Thoran på mitt vis med kål och palsternacka

Receptmakare:Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2 som huvudrätt 4 som tillbehör

Tid:20 minuter

• 1 stor palsternacka
• 200 g färsk vitkål eller spetskål
• 200 g färskt fryst kokos
• 1 tsk bruna eller svarta senapsfrön
• 2 msk smör
• 1 msk neutral rapsolja
• finhackad röd eller grön chlii efter behag
• 1/4 tsk hing eller 1 pressad klyfta vitlök
• 16 färska eller torkade curryblad
• 1 nypa socker
• salt
• Till servering:
• Kikärtspannkakor
• Chutney
• Tjock yoghurt
• Limeklyftor

1. Skala palsternackan och riv den grovt. Strimla kålen mycket fint om den är lite kraftigare och medelfint om bladen är späda och tunna. Hacka kokosen. Blanda samman palstrnacka, kål och kokos.
2. Rosta senapsfröna i en torr teflonpanna tills de börjar poppa. Rosta ytterligare ca 20 sekunder under omrörning tills fröna blivit gråa i färgen. Blanda snabbt ner fröna i grönsakerna.
3. Hetta upp smöret och oljan tills det fräser ordentligt. Vänd ner chili hing och curryblad. Fräs ett par sekunder under omrörning. Vänd ner grönsakerna och fräs på medelvärme under omrörning tills grönsakerna mjuknat ordentligt, knappt 10 minuter. Smaka av med salt och en nypa socker.