När man ligger hemma sjuk och har skickat sin man på whiskymiddag tröstar man sig med tanken på att den här boken snart faller i min famn som ett moget plommon.

Nästa Veckans matnörd blir den som har bästa förslaget på vad man bjuder en zombie på till middag. Det är ungefär så jag mår just nu, så jag är utmärkt kompetent att bedöma den saken.

Tillägg: Jag har en bekännelse att göra: Jag, vampyrernas drottning, demonernas tillskyndare och varulvarnas devota kloputsare har aldrig riktigt gått igång på zombies. De är mest ofräscha och springer runt planlöst och gnager på folk. Not very classy! Deras charm har totalt undgått mig. Nå, övertyga mig! vad är grejen med zombies?

Tillägg 2: Jodå, han har en blogg på Amazon också (tack Fredric!).

Någonstans i mina gömmor har jag ett ekivokt kåseri om gurka. Det är ju som ni förstår hart när omöjligt att skriva om gurka utab att vara ekivok. Tills vidare får ni hålla till godo med ett litet rumsrent tips om hur man lagar smörslungad gurka. När man skivar gurkan upphör den nämligen att vara snuskig. Värmer man den hastigt blir den dessutom himmelskt god.

1. Skala gurkan och halvera den på längden. Gröp ur den med en sked (spara det urgröpta till en gazpacho om du är samvetsgrann). Skär gurkan i 1 1/2 centimeter tjocka nymånar.
2. Hetta upp gurkan med 2 msk smör eller kallpressad rapsolja under lock ett par minuter.
3. Vänd ner en matsked stark söt senap och lite finhackad dill eller gräslök. Smaka av med ett par droppar pressad citron eller vinäger. Svårare än så är det inte!

När bonusbarnen utvecklar en fäbless för någon ny råvara eller maträtt uppmuntrar jag nästan alltid detta. Ofta på ett vis som av elaka kan sägas vara rent fjäsk. Men det finns gränser. Johans äldste ville ha rökt kalkonbröst. Men efter en djupdykning i kyldisken blev jag först förbryllad och sedan förbannad. På de milslånga ingrediensförteckningarna fanns ingredienser som rökarom, natriumglutamat, polyfosfater och … ja, hälften vore nog. Köttråvaran kom från Tyskland.

Nu hör det till saken att jag inte har någon fobi mot kemikalier (eller Tyskland, för den delen). Mat består av kemiska föreningar. Bikarbonat, kolsyra, salt och socker är alla ganska rena kemikalier. En banan består av en kemikaliecocktail. Och jämfört med de avgaser, lördagsgodisdoser och andra mysko grejer vi utsätter oss och ungarna för är hälsoriskerna med E-nummerspäckat färdigskivat kalkonbröst försumbara. Du är inte ond om du ger dina barn kalkontjofräs.

Men.

När jag såg de onaturligt rosa, perfekt cirkulära, lövtunna kalkonskivorna som självbelåtet trynade i den kontrollerade atmosfären tänkte jag: Ni borde veta hut! Ni är inte den mat jag vill ge nästa generation. Kalkon ska smaka något mer än nitrit, askorbinsyra och glutamat. Bedragare! Ni får vackert stanna kvar på hyllan.

Jag gick till Hötorgshallen, närmare bestämt Bondens Matbod, och köpte ekologiskt kalkonbröst. Ljust grårosa, men en form som antydde att stycket faktiskt suttit på en pjodd. Priset var knappt 25 procent högre, men å andra sidan var köttet inte uppumpat med vatten. Och kalkonen log när den dog. Eh, typ.

Den var tämligen torr och trådig för den som vant sig vid moussigt, fosfatsvullet pålägg. Men det smakade fågel, milt och subtilt. Jag tillhör dem som tycker att kalkon på det hela taget är ett ganska onödigt djur, men det här var fullt acceptabelt. Och det absolut viktigaste: Pojken gillade det.

Det talas ofta om matporr. Då avses det ofta exklusiva råvaror plåtade i motljus. Men jag undrar om inte de där rekonstruerade runda kalkonskivorna är just matporr. Dålig matporr. Varje tillsats är utstuderat och cyniskt tillsatt för att manipulera vår reptilhjärna. Socker, salt och umamismakande glutamat. Kanske är det en klassfråga att tycka det är vansinnigt vulgärt. Å andra sidan är det idag lite frigjort hippt att bekänna att man är fördomsfri nog att uppskatta strippor, Dumlekolor och Sausage McMuffin. Vi vill ju inte vara sippa och småborgerliga medelklassnobbar. Eller hur?

Men jag hävdar att porr precis som kalkonpålägg är mest njutbart om det produceras under etiska former. Om det är äkta vara. Om det finns entusiasm med i bilden. Det är kanske lite knepigt för kalkonen att ge entusiastiskt samtycke. Men mina mentala smaklökarna lägger definitivt in sitt veto när jag ser bilder på massuppfödda djur och ljusrosa sjok av cirkulärt kalkontjofräs.

Jag säger inte att vi alltid kommer att köpa kalkon på Bondens Matbod alltid i fortsättningen, det är ju inte nästgårds. De tillsatsknökade kalkonskivorna kommer säkert att hamna i min korg i framtiden. Men garanterat inte lika ofta.

PS. Man ska vara kritisk mot småproducenter också. Läs Olas rättmätigt ilskna uppgörelse med dinkelmyten.

Start! Premium Sensation från Axa Lantmännen
Betyg: 4/5 (som kaksmulor). 1/5 (som müsli).

Nöjesdödande kan vara en god gärning. Det inser man när man läser sånt här:

”Premium Sensation är vårt absoluta flaggskepp i sortimentet och valet för dig som söker det goda i livet.” Jag rös. Inte bara av den floskliga copy-texten utan av den vällustiga insikten att lyxmüslins näringsdeklaration skulle vara en rysare. Mina farhågor besannades. Flagskeppet frå AXA Lantmännen kommer lastat med 25 procent socker och 21 procent fett. Ganska exakt lika mycket som havrekakorna i samma affär.

Det är i sådana här lägen matskribenter åkallar Sweeney Todds ande (gärna i form av Johnny Depp, tack så mycket!) och förbereder sig för lustmord. Inte minst när produkten i fråga innhåller kokos. En ingrediens som vid omild behandling ofelbart ger Hawaiian Tropic-varning i sötsaker.

Tyvärr måste jag säga att produkten är riktigt bra. Den saknar helt den där billiga stickande vanilinaromen och trista tonen av billig olja som vanlig Start! har. Den är betydligt renare, knusprigare och mer intressant i smaken är de havrekakor jag hånfullt liknade den vid. Jag gillade särskilt de hela rostade hasselnötterna. Kort sagt: kalasgott!

Varvad med krämig yoghurt och hemlagad plommonkompott blev kaksmulorna en utmärkt dessert. Och till företagets försvar måste sägas att man inte föreslår på paketet att den ska serveras på frukostfilen.

Nej, ställ paketet i kaksektionen där den hör hemma.

För övrigt: när jag försökte Googla ”Premium Sensation” i efterhand för att kolla lite siffror på innehållet fich jag mest träffar på kondomer. Jag hade riktigt svårt att hitta fram till produkten. Ett tecken så gott som något på att

a) reklambyråerna borde städa upp i ordförrådet.

b) näringsdeklarationen inte är något Axa skryter med