Snart kommer några bilder från krabbkalaset. Tyvärr har jag tagit med mig fel kamerakabel till USA, så jag måste lokalisera en. Italian market något av en besvikelse förutom de levande krabborna och den fantastiska ostaffären DiBrunos Bros. Bland annat hade den ett fint urval av brittiska ostar vilket för mig är det yppersta tecknet på att man verkligen förstår sig på ost.

Vi valde mest jänkarnas egna ostar. Därför smakade vi på den komplexa amerikanska kittosten Despearado och fick med oss bland annat en hyperintressant örtig, fyllig cheddar från Kalifornien (möjligen denna producent) samt en fin krämig  och lagom frän getost.

Någon som har tips på måste-göra-saker i Philly?

Jag har stor respekt för redaktionen på Fast Food Lovers. Inte bara för deras ärtiga språkbehandling utan också för att jag anser att även grader i snabbmatshelvetet måste uppmätas och enstaka ljusglimtar uppmärksammas. Men en sak synes mig obegriplig: deras eviga tjat om att Taco Bell ska etablera sig i Sverige.

Jag är ingen snobb och om någon påstår sig ha sett mig en tidig morgon på Centralen med en Sausage McMuffin i handen och ett förnöjt leende i ansiktet tänker jag inte bestrida uppgiften. Häromdagen åt vi på Taco Bell på en food court i Philly eftersom vi drabbades av toklågt blodsocker och behövde barnvänliga alternativ. Upplevelsen kan sammanfattas i ett kärnfullt: ALDRIG MER! Dåligt fett, glutamatdrivna smaker, plastiga ostapproximation och urusel kryddning. De tillhörande såserna var små stilstudier i menlöshet. För närmare 5 pillurer var det en sällsamt oprisvärd måltid. Hellre Donken, hellre Max! Jag inbillar mig att Taco Bell var bättre förr. Eller så är det allt annat som blivit bättre medan Taco Bell stått still och stampat.

Eftersom jag uppriktigt gillar snabbmat gav vi idag i ett utslag av vår stora nåd, USA en chans att återupprätta sin snabbmatsära. Och efter dagens mexupplevelse har jag bara en fråga: Varför, varför, varför startar ingen en Chipotle Grill i Sverige? Hur stolt jag än är över svenska kockar så tycker jag att det är bekymrande att de bara vill laga mat till rika. Varför har ingen smakälskande Grythytteelev kopierat konceptet, tweakat det lite på egen hand och startat i ett par svenska storstäder?

I och för sig ville grundaren Steve Ells inte laga mat åt massorna heller. Orsaken till att han startade Chipotle överhuvudtaget var att han ville finansiera sin drömkrog med betydligt lyxigare stuk. Tro inte att Steve var en klåpare på finmatlagning; han  var faktiskt sous chef två år på kritikerrosade Stars och hade en utbildning på den mest prestigefyllda utbildningen CIA  innan han 1993 startade det första Chipotle-haket i Denver. Men eftersom han vägrade tumma på råvarorna och teknikerna blev Chipotle en hejdundrande succé och resten är snabbmatshistoria. Någon lyxkrog blev det inte för Steve. Däremot runt 500 Chipotle-enheter ingår nu i kedjan som trevligt nog är fristående sen 2006 efter ett långt ekonomiskt samarbete med McDonalds (som dock inte var med i starten).

Jag hade äran att lyssna till evangeliet från utvecklingschefen på Chipotle för ett par år sedan, rusade ut i Chicagos vimmel och en burrito senare var jag frälst. Nu är Johan och äldsta bonusungen lika stjärnögda Chipotle-fans. Valmöjligheterna på Chipotle Grill kan tyckas begränsade i och med att man vägrar uppfinna en helt ny rätt med snofsigt artistnamn så fort man slänger på bacon, en ny sås eller lägger en skiva plastig smaksatt ost på en burgare.

Men vad du än väljer får du god, nyttig mat utan tillsatser för en spottstyver (proppmätt+ vatten för under sju pillurer). Pulled pork kommer från sprättgrisar, carnitas kommer från sprättkor. Salsorna och guacamolen lagas på plats av råvaror som faktiskt smakar. En hel del av ingredienserna är ekologiska men eftersom tillgången fluktuerar gör Chipotle inga utfästelser. Framför allt är det fruktansvärt bra mat för pengarna.