Det finns en organisation som heter TED. (Technology, Education, Design). Det är ett årligt internationellt arrangemang som syftar till att lyfta fram idéer värda att sprida.  På nätet kan du njuta av föreläsningar med idéer som får hjärtat, hjärnan och mjältarna att kvillra och tårar att tillra. Nu ordnas TEDx i Sverige, en sorts mini-spinoffer på licens. Jag kikade runt på eventen. Spännande talare, ofta bra (i Sverige ovanlig) internationell bredd. Vissa innehöll inte kvinnor alls. På TEDx i Botkyrka är två av tolv talare kvinnor. Två av elva i Göteborg. Noll av tre i Malmö.

Eftersom jag är en tjänstvillig människa skrev jag ett mejl med två rader till TEDx Botkyrka och tipsade om Rättviseförmedlingen så att de skulle få hjälp att hitta fler kvinnor. Varken jag eller Rättviseförmedlingen driver kvotering eller millimeterrättvisa. Det Rättviseförmedlingen försöker göra är att samla ihop tips om kompetenta kvinnor, män och människor av annan etnicitet än svensk där dessa är underrepresenterade. Orsaken är att t ex arrangörer alltid hävdar att det t ex inte existerar alternativ. Jag upprepar: inget snack om kvotering. Inga krav på 50 procent. Jag förstår att det kan vara svårt att hitta kvinnliga talare, i synnerhet inom vissa ämnen (de ämnen som TED anser vara intressanta).

Det jobbiga är att man så ofta idiot- eller tråkmånsförklaras för att man ens ställer den enkla frågan om det inte går att få tag på fler kvinnor.

Som idag.

I dag ringde nämligen en representant från TEDx Botkyrka mig. Hon kände inte till Rättviseförmedlingen och var inte särskilt intresserad av den. Hon förklarade:

• Att jag tänkte fel. Könsrepresentationen är ointressant för man måste se människan bakom könet. Man ska inte stirra sig blind på könet utan lyssna på idén. Att få in fler kvinnor var därför en icke-fråga. Dessutom finns det en massa andra orättvisor som var viktigare.
• Att det inte betydde att kvinnor var sämre än män. Bara att…, (Ja den här punkten var jag nog lite för korkad att förstå.)
• Att rekryteringsprocessen var perfekt. Ja, så bra att jag faktiskt inte skulle klaga för jag förstod ändå inte hur bra den var.
• Att de inte behövde förslag på bra kvinnliga talare, för rekryteringsprocessen var så bra att det inte behövdes.
• Att hon intresserat sig för jämställdhetsfrågor i 20 år och det var jätteintressant. Och viktigt.

Vad jag förväntat mig? Att hon erkänt att det var svårt att hitta kvinnor och att de jobbade på det och att de gärna ville ha tips. Att det här är en ny verksamhet som kommer att förbättras. Och sen kunde vi enats om att de är löjligt med millimeterkvotering. Mer än så hade inte behövts. Efter att tre gånger försökt avsluta samtalet där hon förklarade hur bra de var på att rekrytera och hur fel jag tänkte skrek jag nog lite på henne. Det var inte trevligt av mig men taxin väntade.

PS. På TEDx Norrmalm och ett par andra ställen har de uppenbarligen en annan sämre rekryteringsprocess, där var hälften kvinnor. Förmodligen handlar det om att de luckrat upp kraven. Eller – våga tänk tanken! – har de kanske letat lite bättre? Tänkt lite utanför den där berömda lådan.

Lisas vän Edit rapporterar: Nu har Lisa anmält sig till TEDxNorrmalm på lördag. Helt enkelt för att hon har tid då. Tyvärr är hon upptagen då TEDxBotkyrka går av stapeln. Det skulle aldrig falla henne in att bojkotta ett roligt evenemang för att vissa av de som anordnar är snävsynta.

Glöm inte att rösta på Rättviseförmedlingen!