Har egentligen för mycket att göra. Men. Men när man råkat snubbla på ett recept i gömmorna som råkar vara på världens bästa klyftpotatis … Ja, då kan man bara inte undanhålla sina läsare detta. Man har ju sin plikt att bidra till världsglädjen. Eftersom receptet är för likt ett jag kört i Sydis kan jag inte köra det där. Och på något sätt måste det ut. Egentligen är det inte märkvärdigt förutom en sak: Ankfett. Om ni använder olivolja istället blir det helt enkelt inte samma sak.

Det handlar också om att välja en god och glad potatis. Mest god. Jag gillar fast potatis, du gillar kanske mjölig. Låt oss inte träta; det är måndag och jag har just druckit lite vin helt utan anledning.

Det här receptet tillägnas alla dem som vägrar leva ett liv helt utan den skönhet och lycka som kolhydrater och fett i ljuvt samförstånd kan skänka.

Klyftpotatis med ankfett och lite annat gott

Jag tycker att klyftpotatis bara blir riktigt värda besväret om de sjuds lite innan. Ytan blir vackrare och konsistensen saftigare. Knepet är att salta rejält i vattnet. Den exakta orsaken till detta hittar ni i Matmolekyler 2: Återkomsten, som utkommer endera årtiondet. Tyvärr var det vissa oklarheter i mina anteckningar till receptskissen, så jag hoppas att det här är korrekt. Annars kommer jag fortsätta söka det rätta receptet lika ivrigt som en korsriddare sin graal. Ankfett kan vara svårt att hitta på vissa håll men finns ofta i saluhallar, charkdiskar i vanliga stora butiker med en smula ambition(t. ex. Vi Hornstull), hos slaktare, i ostbutiker, delikatessaffärer. Eftersom det är en helkonserv finns det på en del förvånande ställen.

Portioner: 6

Tid: ca 40 minuter

• 1200 g potatis, krämig sort
• 2 1/2 msk salt
• 2 l vatten
• 2 dl ankfett
• 1 tsk fänkålsfrö, lätt mortlat
• 3/4 msk finhackad färsk rosmarin
• 1 stort finsmulat lagerblad
• 0,5 tsk fint havssalt

1. Sätt på ugnen på 200°C grader, helst varmluft. Koka under tiden upp 2 l vatten med 2 1/2 msk salt. Skala potatisen och dela varje i 6 klyftor.
2. Sjud potatisklyftorna i 5 minuter. Låt dem ånga ganska torra i ett durkslag. Lägg i en skål, klicka fett över och vänd runt med kryddor och salt.
3. Lägg klyftorna i en ugnsfast form av metall.  Arrangera dem med eggarna uppåt.
4. Sätt in i ugnen i 20-25 minuter.
5. Sätt på grillen på 225°C i 5 minuter tills potatisklyftorna fått färg. Slå av ugnen och ställ ugnsluckan på glänt om du behöver hålla dem varma.

Förra fredagen diskuterade vi minsann Tro i köksradion. Här kan ni lyssna! Och hitta övriga recept …

Köket är ett av myterna och skrönornas starkaste fästen. Här utkämpas olika religiösa strider och religionen är globalt sett en av de starkaste inflenserna på våra matval. Vår tro på olika dieter, liknar ibland religion: slutna system oemottagliga för sakargument och fakta.

Den första rätten får symbolisera den etik som tagit religionens plats som rättesnöre i våra matval. Vid produktion av ank- och gåslever proppas fåglarna fulla med exempelvis majs eller annat spannmål tills de utvecklar en ljuvt krämig fettlever.  Ett mer etiskt alternativ är kycklinglevermousse som fått extra nötighet och krämighet med en slurk hasselnötsolja. Men se till att kycklingen är fint uppfödd!

Det brukar sägas att det är lättare att få en människa att byta religion än matvanor. Men om du konverterar till en ny religion händer det att du måste byta matvanor. I en del religioner betraktas grisen som oren och skys som pesten, och de djur som äts måste slaktas enligt rituella metoder, som i kosher- och halalslakt där varje spår av blod måste avlägsnas genom skäktning och sedan saltning.

Jag tillbringade en gång ett halvår i en underbar judisk familj och lagade kosher-mat, ett kosthåll fyllt av föreskrifter; bland annat får inte mjölk och kött blandas i samma rätt, eller ens samma måltid. Och det gällde att hålla reda på de två olika uppsättningarna köksgerråd för kött respektive mjölk. ”Thanks, dear god for tuna! brukade min judiska mamma utropa kärleksfullt när middagen bestod av tonfisk direkt ur burken. Inte konstigt att många troende judar som lever i mer sekulariserade samhällen väljer att äta laktovegetariskt för enkelhetens skull. Men en del undviker till och med vanlig ost som ofta innehåller animaliskt löpe.

Jag har valt att laga en östeuropeisk rätt som är vanlig i en del judiska sammanhang. Blintzen är färskostfyllda äggiga pannkakor som finns både i söta och salta varianter. Jag har fyllt mina med lagrad ost. För att de ska gifta sig vackert med Alfs vinval, den ekade chardonnayen, har jag valt att servera dem med smörfrästa fänkålsfrön och rosmarin som skapar en fin smakbrygga.

Till dessert blir det naturligtvis vår mest älskade placebo: choklad.  Visserligen innehåller chokladen massor av antioxidanter, men eftersom den knappast är njutbar utan stora mängder socker som balanserar beskan är få chokladrätter att betrakta som hälsokost.

Choklad påstås ofta innehålla olika psykoaktiva ämnen, men dels förstörs de i tarmen, dels är mängderna små i förhållande till den kaskad av glädjekemikalier kroppen produserar när den för megadoser av fett och socker.

Den här menyn avspeglar min religion som kan sammanfattas med ett ord: smör. det står inte bara för tro utan också för hopp och kärlek. Paxa en plats i hängmattan efter middagen. Den lär behövas. Och är enklare att åstadkomma än platsen i paradiset den är en försmak av.

Mörk chokladkaka med mandel och kardemumma

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: ca 10

Tid: 40 minuter

Kakan är mycket mäktig, det kan vara värt att göra korstecken och be en stilla bön innan du tar en andra bit.

• 250 g mörk choklad
• 200 g + 1 msk smör
• ½ tsk kardemummafrö
• 2 dl strösocker
• 4 ägg, rumsvarma
• 2 dl oskalad mandel, helst lättrostad
• ½ dl + 1 msk kakao, helst Valrhona eller annan dyr sort
• Till servering:
• Vispad grädde eller koriandergrädde (recept nedan)

1. Lägg mandlarna i en liten metallform i ett högst 2 cm tjockt lager. (Passa gärna på att rosta en rejäl sats och strö över frukostfilen.) Ställ in formen i kall ugn. Sätt ugnen på 175 grader utan snabbvärmning eller varmluft. När ugnen kommit upp i värme brukar mandlarna vara färdiga. Låt svalna. Förmered alla ingredienser under tiden.
2. Smörj en form ca 20×30 cm med smöret. Skaka runt 1 msk kakako i formen så att den täcks helt invändigt. Mixa mandlarna till fint pulver i matberedare. Mixa ner kakao på slutet.
3. Bryt chokladen i bitar. Skär smöret i bitar. Mortla kardemumman fint. Lägg choklad, smör och kardemumma i en liten tjockbottnad kastrull och smält sakta under omrörning. Dra bort från värmen.
4. Vispa ägg och socker riktigt vitt och pösigt. Vänd ner mandleblandningen med ett par tag med slickepott.
5. Vänd ner 1/5 av äggblandningen i chokladen och vänd runt med slickepott. Vänd sedan ner chokladblandningen i äggblandningen. Vänd runt försiktigt med en slickepott. Rör inte kraftigt, blandningen ska vara pösig.
6. Klicka ner smeten i formen och jämna till ytan.  Grädda tills blandningen precis satt sig och fått yta men fortfarande är fuktig, men inte kladdig i mitten när du sticker i den. det tar runt 20 minuter men tiden varierar mycket beroende på formen du använder.
7. Låt svalna i formen. Servera i små bitar med koriandergrädde och kanske färska sommarbär.

Syrlig koriandergrädde med vinäger och honung

Receptmakare: Lisa förare winbladh

Portioner: 10 små klickar

Tid: 10 minuter

• 2 dl grädde, välkyld
• ½ msk äppelcidervinäger eller pressad citron
• ½ tsk finrivet citronskal
• ½ msk honung
• 1 tsk hela korianderfrön

1. Blanda äppelcidervinäger, citronskal och honung i en äggkopp tills honungen löst sig.
2. Rosta försiktigt korianderfröna i torr panna tills de doftar. Mortla två tredjedelar  fint och en tredjedel grovt. Rör ner finstött koriander med vinägerblandningen. Spar det grovstötta till dekoration.
3. Vispa grädden till mjukt skum, övervispa inte! Tänk på att grädden stelnar ytterligare av vinägern.
4. Blanda ner honungsvinäger. Strö över resten av koriandern vid servering.

Medan jag väntar på att Livet Efter Boken ska utkristallisera sig kan jag ju inte undanhålla er en liten basilikasås. Den kom till i en stund av förfärande insikt om att jag för första gången i mitt liv lyckats få en basilika att prunka i rabatten – men att det pinsamt nog var nära att den prunkade förgäves. Jag tycker nämligen att basilika av vanlig genovese-typ är ganska svåranvänd. Men med mynta och dragon i en majo kvästes de värsta tonerna av kryddnejlika hos basilikan – ja, de förvandlades faktiskt till en fördel. Ett annat smart drag är att likt Sofia göra lassi på eländet.

För övrigt är jag förfärligt lycklig. Det hoppas jag att ni är också. Det här är en fin sommar. Kanske den bästa någonsin.

Basilikasås med kapris, dragon och mynta

Receptmakare: Lisa Förare wnbladh

Portioner: 6-8

Tid: 15 minuter

Såsen serveras lämpligen till stekt eller kokt fisk. Jag tycker inte att den passar till grillade grejor, den burdusa sotigheten antingen krockar med basilikan eller avlivar de helt. Har inte bestämt mig för vilket. Om du inte har en bra mixerkanna eller handmixer med mycket vassa knivar är det bättre att finstrimla örterna med vass kniv. Försök få tag på torrsaltad kapris som är godare än den inlagda. Skölj och blötlägg i kallt vatten 20 minuter och krama ur lätt före användning.

• 1 ägg
• 2 små klyftor färsk vitlök
• 1 tsk fransk senap
• 1 msk avrunnen kapris
• ca 1 msk pressad citron
• 10 stora blad basilika (mer om du använder späd från kruka)
• 6 mycket stora blad mynta (mer om från kruka)
• 1 msk grovhackad dragon (mer om från kruka)
• 1-2 krm socker
• 2 1/2 dl neutral rapsolja
• 3/4 dl fin olivolja, gärna gräsig
• 1 tsk äppelcidervinäger

1. Lägg ägget i ljummet vatten om det är kylskåpskallt så minskar risken att det spricker. Koka upp vatten med vitlökskyftorna. Lägg ner ägget och koka 1 minut. Fiska upp ägg och vitlök. Skala och skiva vitlöken och lägg i en mixerkanna eller skål till handmixer. Gröp ner ägget. Tillsätt senap, kapris och citron.
2. Mixa ner rapsojan lite i taget till en tjock kräm. grovstrimla alla örterna med vas knv och mixa ner dem mycket hastigt. Rör ner olivoljan lite i taget för hand eller på mycket låg hastighet. Smaka av med vinäger och socker.

Det händer förunderliga ting i mitt liv just nu. Ett av de mindre miraklen är att vi har en trädgård. I år går vi varsamt fram, låter den helt enkelt visa vad den förmår på egen hand. En hel del, visade det sig. När rabarberknopparna sprängde upp genom mullen, i skymundan bakom komposten, kändes det som om vi fått en present. Ett gigantiskt smultronställe har med sin doft avlöst schersminens snarlikt smultronsöta parfym. Blåklocka och skira kluster av gulmåra lyser just nu upp den förvildat ängslika delen av gräsmattan.

I stort sett har vi bara satt lite kryddor det här året. Och indiankrasse, vars smak med min mun mätt slår alla andra matblommor. På trappen trängs mynta i stora krukor och utgör en alldeles underbar ursäkt att göra en mojito. Om du nu tillhör dem som faktiskt behöver en ursäkt, det gör inte jag. (Om du inte tycker att mynta är en uppenbar ursäkt att dricka sprit kan du använda den i melon- och fetasallad eller sorbet. Eller i en enkel soppa. )

Nåja, myntan konsumeras mer eller mindre i självförsvar. Risken finns nämligen att de aggressiva rackarna tar över helt annars. Jag är nästan helt säker på att den marockanska myntan nafsade mig i vaderna en kväll förra veckan.  I rabatten bredvid trappen går det lugnare till. Där prunkar präktig salvia bredvid en yvig dragontuva. (Den gulnade persiljan förbigår vi med tystnad, tack så mycket.)

Precis bredvid hade jag planerat för vad som skulle bli sommarens triumf: korianderodlingen. Jodå, de tog sig, de små plantorna vi satt ut. Men efter bara två veckor sköt de i höjden som tonåringar och gick i ful och illaluktande blom, medan de åtråvärda bladen snopet skrumpnade undan. Efter att ha gått och kastat hätska blickar på de taniga missfostren en vecka tuggade jag i mig lite av de små skitvita oansenliga blommorna. De var vansinnesgoda – men låt oss vara uppriktiga: smaken är provocerande. Om du ogillar korianderblad kommer du att hata blommorna med en enastående intensitet. Nog sagt.

Blommorna kommer bäst till sin rätt under anspråkslösa förhålladen. Knussla inte med undermåliga ingredienser – straffet i form av måltidsristess slår snabbt och hårt. Och kan bara i viss mån dämpas av den där mojiton. Det kan behövas sju åtta.

Låter det som om det är en idyll? Mindre roligt kändes villalivet tidigt i morse när min man ertappade två rådjur som ätit upp hälften av vinbärsbuskarna. ”Don’t you go all Runar on me!” väste jag när jag såg hans vansinnesblick av lika delar sorg och hat. Om de kommer tillbaka i natt kommer ni kanske kunna läsa rubrikerna i morgon.

Pankopanerad fisk med förunderlig eller superenkel asiatisk sallad

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 20 minuter

Om du inte har korianderblommor att tillgå använder du blad. För jobbigt att pankopanera? Slut på pankosmulor? Jamen, pip inte! Ta firren i ett stadigt grepp. Salta, peppra, vänd i mjöl och stek i smör. Enklare och rätt gott det också.

• 250-300 g flundrafilé
• vetemjöl
• 1 stort ägg
• pankosmulor (finns på asiatiska hyllan)
• salt, nymald peppar
• mycket neutral raps- eller jordnötsolja till stekning
• Sallad:
• 2 minigurkor eller 1/2 vanlig liten gurka
• 1/2 röd spetspaprika
• 250 sanslöst goda tomater
• korianderblommor eller blad med stjälkar
• 1/2 msk finstrimlad mynta (beroende på styrka)
• 2 msk strimlad lökblast eller salladslök
• chiliflingor efter behag
• Dressing:
• 1 liten klyfta färsk vitlök
• 1/2 tsk råsocker
• 1 krm salt
• 2 msk pressad lime
• 1-2 tsk fisksås (beroende på styrka)
• Till servering:
• Jasminris, om du vill
• Grönsallad med friterade torkade räkor

1. Förbered salladen. Skala vitlöksklyftan och mortla till mos med socker och salt. Rör ut med lime och smaka av med fisksås.
2. Skala gurkan och skär i knubbiga bitar. Tärna tomat och paprika grovt. Finhacka hälften av korianderblommorna.
3. Vänd samman alla ingredienser till salladen. Låt stå och samla smak i kyl, men inte mycket mer än 20 minuter, då tappar grönsakerna spänsten.
4. Krydda fisken lätt med salt och peppar. Låt ligga några minuter. Förbered grunda skålar med mjöl, ägg uppvispat med 1 tsk olja och pankosmulor. Panera genom att vända fisken i mjöl, skaka av noga. Vänd runt i ägg så att det täcker noga. Vänd i panko och tryck in smulorna försiktigt med handflatorna. Lägg den förberedda fisken på galler eller tallrik.
5. Hetta upp 1 cm olja i en stor tjockbottnad stekpanna. Det ska vara riktigt hett, eftersom fisken är tunn.  Testa med ett popcorn eller en liten bit vitt bröd om det är hett nog. Om du lagar tjockare fiskbitar kan du använda något lägre värme.
6. Stek någon dryg minut på varje sida tills de är frasiga och gyllene. Servera bums med salladen

Ni lyssnar väl på Köksradion? Jamen, så bra!

Receptet på tjälknöl är en klassiker som moderniserats varsamt. Egentligen demonstrerar det snarare serendipitet än flopp, det vill säga ett oväntat och lyckat sammanträffande. Tjälknölens uppfinnare var Ragnhild Nilsson från Torpshammar. Hon skulle snabbtina en stek i låg ugnsvärme – men glömde bort den! Morgonen därpå hittade hon den steken och eftersom den var okryddad lade hon ner den i en kryddad saltlag.

Resultatet? Succé!

Tack vare den låga tillagningstemperaturen behåller köttproteinerna en stor del av sin vätskebindande förmåga och eftermarinaden i saltlag gör att den absorberar både smak och vätska. Riktigt populär blev steken när upphovskvinnan skickade in receptet i en tävling sär man efterlyst bygderätter typiska för Medelpad 1983. Jag har valt en liten extra marinad i olja som smörjer köttfibrerna och får köttet att kännas mörare och saftigare. Dessutom löses smakämnen från kryddorna fint i oljan. Kort sagt: en vinnare på sommarfesten. Under de år jag drev cateringfirma serverade jag gärna kallt kött som huvudrätt, på så vis undvek jag en av de vanligaste köksfadäserna: överlagat kött.

Tjälknöl med medelhavsmarinad

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 6-8

Metoden ger ett så mört och saftigt kött att den kan användas även för magra viltstekar och den tämligen hopplösa styckningsdetaljen nötrulle. Jag har valt en liten rostbiff på innanlår. Om ni vill vara helt säkra på att inte misslyckas eller inte har tid att förbereda steken dagen före, köper ni färdig rostbiff, utan den där räliga röda grillkryddan, då räcker det fint med ungefär 400 gram för 4 portioner.

• 1 kg rostbiff eller nötrulle, fryst
• Saltlag:
• 5 dl vatten
• 1 msk salt
• 1 tsk socker
• 1 stort lagerblad, smulat
• Oljemarinad:
• 1 tsk fänkålsfrö
• 1 tsk hel svartpeppar
• 2 små lagerblad
• ¾ tsk torkad rosmarin
• 2 stora klyftor vitlök
• ¾ dl olivolja, gärna fruktig
• finrivet skal av ½ citron
• Till servering:
• Broccoli med bakade tomater (se ovan)
• Nykokt färskpotatis eller bulgur
• Mjuk färsk getost på burk (istället för sås)

1. Lägg in steken i ugnen och sätt ugnen på 75 grader. Kör in en stektermometer när steken blivit tillräckligt mjuk. Ta ut steken när kärntemperaturen är ungefär 58 grader. Det brukar ta runt 6 timmar, beroende på ugnen och köttbitens tjocklek.
2. Koka upp alla ingredienser till saltlagen. Låt svalna till ca 60 grader. Lägg köttet i en stor ziplockpåse och lägg den i en skål med öppningen uppåt. Slå på lagen. Pressa ut luft och förslut. Låt marinera i minst 4 timmar.
3. Gör kryddoljan: Rosta sakta fänkålsfrö och svartpeppar på låg värme tills de börjar dofta och fänkålsfröna precis skiftar i färg. Tippa bums upp i en mortel. Smula ner lagerbladet fint och mortla ordentligt. Blanda kryddorna med oljan och låt gärna stå och dra ett tag. Mikra de oskalade vilöksklyftorna tills de börjar skutta och pysa, ca 10-20 sekunder. Pressa ner i oljan. Det går enklast om du inte skalar dem först.
4. Skiva köttet tunt, arrangera på fat, skeda över kryddoljan och låt stå och dra minst 30 minuter före servering.

Den här desserten hittade jag på till Köksradions inslag på Kulturnyheterna. Jag var galet mallig eftersom den är svindlande god, trots att jag är en klåpare på desserter. I alla fall galet mallig, tills jag upptäckte att jag skrivit fel i receptet jag skickat eftersom jag inte hunnit ändra nuffrorna efter provlagning. (Har jag sagt att jag behöver semester?) Här publiceras det korrekta i stället! Och det är gott. Perfekt för alla oss som gillar pannacotta men tycker att lite för många har kommit på hur lätt det är att lyckas med. Och därför ständigt söker nya sätt att göra oss lite märkvärdiga. Läs: karamellisera.

Behaglig beska och nöttoner från karamelliserat socker och en nypa salt eller två i smeten gör nämligen pannacottan underbart komplex och balanserar det lite sliskiga rosenvattnet.Det är säker 628 andra personer som tycker att de uppfunnit samma rätt, men det är det som är det fina med nya recept. De ägs av alla, älskas av alla. Gör den till er, servera den, slå er för bröstet.

Inslaget handlar alltså om blomstrande mat. Eftersom jag blivit med trädgård gödslar jag numera med blommor i maten – eller om det nu var tvärtom. Man inser ju lätt det frivola i att dekorera maten med växternas könsorgan. men precis som lättklädda assistenter i trollerinummer flyttar det gästernas uppmärksamhet från – den kanske slarviga – uppläggningen. Eller vissa brister i tillagningen. Men om man lagat receptet som i skrikande stund ligger på SVT:s sajt kan inga blommor i världen skyla över guttaperka-katastrofen. Så laga det här receptet!

Pannacotta med karamell, kardemumma och rosenrabarber

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner 10-12

Servera i små portioner, desserten är mycket mäktig. Om du vill ha rabarberkompotten simmig, men inte fast.  använder du lite gelatin i den. Hoppa över det om du vill ha en rinnigare kompott..

• 6 gelatinblad
• 2 kapslar kardemumma eller 1/3 tsk frön
• ½ vaniljstång
• 1 ½ dl socker
• 1 l grädde
• 2 krm salt
• Rosenrabarber:
• ev 1 1/2 gelatinblad
• 450 g rabarber
• 1 ½ dl socker
• ca 2 tsk rosenvatten
• Till servering:
• Rosenblad
• Andra blomster
• Karamelliserad mandel

1. Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten. Krossa kardemummakapslarna i en mortel. Snitta vaniljstången på längden och skrapa ur fröna.
2. Bred ut sockret i ett jämnt lager i botten av en tjockbottnad kastrull. Hetta försiktigt upp sockret tills det är nötbrunt. Bry dig inte om att det finns lite osmält socker kvar, det viktiga är att sockret inte bränns. Slå på grädden och vispa ner kardemumma, vaniljskrap och salt och koka upp sakta. Lös upp det karamelliserade sockret i grädden så mycket som möjligt genom att röra om försiktigt. Låt blandningen svalna något.
3. Fiska upp gelatinbladen ur blötläggningsvattnet och lös upp dem i den varma grädden. Sila genom fin sil om du vill vara säker på att bli av med kardemummarester. Slå upp i små glas och låt svalna i kyl. Plasta in så fort blandningen stelnat lite. Låt helst stå över natten.
4. Blötlägg gelatinet till rabarbern. Skala rabarbern om skalet är grovt och segt. Skiva tunt. Lägg i en kastrull i teflon eller rostfritt med socker samt 1 msk vatten och sjud försiktigt samman till en kompott. Rör ner de urkramade gelatinbladen och lös upp dem noga. Låt svalna helt, smaka av med rosenvatten. Skeda rosenrabarbern över pannacottan och låt stelna en smula någon timme eller två om du haft gelatin i.

När man tillbringar dagarna som ett korrläsande murmeldjur är Årstidernas grönsakslådor det närmaste vårbete man kommer utan att lämna hemmet. Det är ju förstås lite jobbigt att man kisande i vårvasst solljus måste famla sig ut på altanen och hämta lådorna. Idag blir det grön sparris och ramslök på enklast tänkbara sätt: Sparrisstjälkarna skalas och torra bitar skärs bort. Sedan delas de i bitar och fräses i olivolja på ganska hög värme. Salta. Sista minuten får den där futtiga näven ramslök fräsa med.

I lådan låg också ett trassel av purple sprouting broccoli som får spela huvudrollen i morgondagens middag. Det lutar åt att de skalas lätt med potatisskalare, toppas av ett mycket löskokt ägg som spricker ut över de purpurskimrande knöggliga skotten. Och så en mycket lätt mournaysås. För att det inte ska kännas alltför puritanskt strör jag förmodligen tärningar av knaperstekt rökt sidfäsk över.

I morgon drar jag fram kameran ur dess vinteride. Så hoppeligen blir det lite mer matbilder här framöver.

Vad är din bästa vårmat?

Efter att ha hört mer om pangasius försvinner ännu en fisk från menyn. Inte för att jag ätit det mer än ett par tre gånger senaste åren (på asiatiska krogar) , och jag har inte gjort ett enda gjort ett enda recept på den sen första gången jag fick hem varuprov, men det är ändå dystert att listan på djur man kan äta med hyfsat gott samvete blir allt kortare. Snart börjar jag väl titta lystet på de trinda husspindlarna här i husets källare. Lyckligtvis har naturbetesköttet från Gröna Gårdar som levereras från Årstiderna haft betydligt högre kvalitet än tidigare år. Så nu står nötkött lite otippat på vårt bord allt oftare.

Visserligen slipper man som matskribent numera stå till svars för varje smörklick. Nu är det andra konflikter att tampas med. Förutom den eviga dragkampen mellan mellan lust och leda, så debatterar de fysiologiska smaklökarna ständigt med de mentala. Det händer att jag drömmer om jätteräkor. Som matskribent är det ett dilemma, man vill inte att artiklarna ska förvandlas till långa förmaningstal. Det måste vara rimligt för läsarna att få tag på råvarorna jag skriver om. Man måste ligga ett, kanske två steg före, men aldrig vistas på en annan planet eller anse sig vara lite förmer. För sådana personer lyssnar läsarna inte på. Inte jag heller när jag tänker på saken.

Just nu har jag lite tomt i huvudet efter att ha tillbringat söndagen med att plåta nya misorätter. Så passa på att önska er! Vilka råvaror vill ni att jag ska skriva om för Sydsvenskan? Eller är det någon teknik ni vill veta mer om?

För att muta er till samarbete bjuder jag på lite chokladsmulor. Det här receptet är faktiskt makabert bra. Inte minst för alla oss som är klåpare när det gäller att baka. Det har gått i Sydsvenskan men jag kan inte undanhålla mina bloggläsare det här säkra sättet att fylla ut baddräkten snyggt till i sommar. Jag lovar att du omedelbart glömmer förlusten av pangasius och nästan, men bara nästan, glömmer jätteräkorna.

Om ni ändå behöver distraheras kan ni läsa fina författarintervjuer med författarna som vunnit Stora Läsarpriset också. Det är mina bonusbarns begåvade mor som delar ut det.

Kryddiga chokladsmulor

Receptmakare: Lisa förare winbladh

Portioner: 8

Tid: 25 minuter

Det enda problemet med de här smulorna är att du inte kan sluta äta dem. Men om du hejdar dig i tid har du ett ess i ärmen när du ska sno ihop desserter. Förvara dem svalt och mycket torrt.

Med hjälp av dem blir ett vanligt paket glass en sensationell dessert. Chokladsmulor är naturligtvis goda även på apelsinglass eller en helt vanlig chokladmousse. Eller bakade päron. Eller ät dem direkt ur burken när alla andra sover. Du kan experimentera lite med egna kryddor om du vill, men tänk på att vissa kryddor passar bättre än andra med chokladtonerna. Kryddpeppar, kardemumma, apelsinskal och anis är tänkbara kandidater.

Om du vill ha barnvänligare smak kan du minska mängden kakao till 0,5 dl. Använd inte chilipulver istället för anchochili, då smakar det vitlök och lite andra mysko saker om dina söta smulor.

Se till att smöret är ordentligt kallt, lägg det gärna i frysen ett tag innan. Det är också viktigt att hålla koll på tiden, titta noga på smulorna och känna efter på konsistensen, eftersom smulorna är så mörka är det svårare att se när de är perfekt gräddade. Smulorna är allra godast nygräddade men håller stilen ett par dagar om du förvara dem tätt och svalt.

• 1 dl farinsocker
• 3/4 dl fin kakao
• 2 1/4 dl (135 g) vetemjöl, gärna vitt dinkelmjöl
• 2 tsk vanljessens eller 0,5 tsk vaniljpulver
• 1 krm mald nejlika
• 1 tsk mald kanel
• 0,5 msk anchochili eller 1 krm kajenn
• drygt 0,5 tsk flingsalt
• 125 g smör, kylskåpskallt

1. Värm ugnen till 175˚. Lägg alla ingredienser utom smöret i matberedaren. Svirra runt ett par sekunder. Tärna smöret och tillsätt det. Svirra runt några sekunder, tills det blir en finsmulig blandning.
2. Häll ut smulorna på en plåt klädd med bakplåtspapper. Blandningen ser ut som mjöl, men var lugn, det ordnar sig.
3. Grädda mitt i ugnen, ca 8 minuter. Ta ut plåten och vänd på smulorna med en stekspade. Nu formas degen till lagom stora bitar.
4. Fortsätt grädda tills smulorna är torra och fått lite mörkare färg (det syns om du tittar noga). Låt smulorna svalna på plåten. Bryt i lagom stora bitar vid servering.

PS. Det kommer mycket mer om Madrid så småningom, jag har bara haft på tok för mycket att göra för att hinna skriva rent det sista. Arbetet med Matmolekyler sniglar på och i dagarna ska jag presentera den suveräna illustratören vi kommer att anlita.

Om jag måste välja ett enda livsmedel framför alla andra så blir det ägg. Jag älskar dem knaperstekta, 63,5-gradersvärmda, skramlade eller i form av omelett. Men frågan är om jag inte älskar dem mest hårdkokta.

Idag lagade och plåtade jag och fotografen Linus Meyer en helt underbar rätt åt Sydsvenskan: hårdkokta ägg fyllda med sig själva. Eller rättare sagt ägghalvor där äggulan gröpts ur och klickas tillbaka efter att ha goffats ihop med krispstekta torkade räkor, en gnutta soja, chili, nötig lite rökig sesamolja och salladslöksolja. Salladslöksolja? En subtil aromatisk röra som man tillverkar genom att olja hettas upp, slås över finhackad salladslök, ingefära och chili, till slut mixas den och silas.

Så hur kommer man på en sån rätt? Som så ofta börjar det med någon annans idé. Så underbart fungerar det i matvärlden där ingen copyright hämmar spridandet av idéer. Vi lånar, stjäl, byter och skickar vidare. Lökoljan kommer från kocken David Chang på krogen Momofuku, en bloggare kom på idén att använda den till fyllda ägg, jag (som för övrigt struntade i att mixa oljan) lade till torkade räkor, soja och toppade med krispig friterad ingefära.

Så vem tillhör receptet? Ingen. Alla. Den som älskar det. Min version kommer i Sydis Söndag om några veckor. Det här är sådana dagar jag älskar mitt jobb.

Off topic: Om någon mot förmodan undrar hur jag såg ut som ung är det här ganska nära.

Häromdagen satte jag feberrekord Inga imponerande siffror eftersom jag är en kallblodig typ som normalt ligger på 36,5°C, men själv blev jag lite tagen och begrundade min dödlighet i säkert 5 sekunder. Idag svassar jag uppe i förd en förtjusande mundering av noppig rosa kofta, bjärtblommig sommarklänning och slitna pyjamasbyxor.

Fler friskhetstecken? Lyckades dessutom laga en riktigt delikat snabbmiddag åt min man och konsumera en hel del vin. Inser att vinets effekt är dubbelverkande. Jag tänker direkt på Tage Danielssons saga om fule Manfred som använde en dubbelverkande tandkräm som gjorde tänderna dels vackrare, dels fulare. Jag blir nämligen lite gladare av vinet, lite tröttare och tycks dessutom känna bara hälften av karaktären av allt jag smakar på. Just nu känner jag bara alla toppnoter, alltså de där blommiga lättflyktiga intrycken som kommer med en befriande direkthet och lämnar en förtvivlat snabbt, utan spår.

Alla andra aromer är som bortblåsta. Jag ber att få rekommendera mig, jag ber att få återkomma. Till dess rekommenderar jag min goda pannstekta lax, framhalad ur frysens mörker, en rätt från det fördolda som döljer alla tveksamheter.

Chilimarinerad lax för febriga

Receptmakare: Lisa förare winbladh

Portioner: 2

Tid: 15 minuter + tining

Recept? Ptja, jämfört med mitt vanliga ingrediensöverflöd är det här mer en monteringsanvisning. Chilipasta med fermenterade bönor köper du i en asiatisk affär. Eller så blandar du 1 tsk vardera av söt asiatisk chilisås och miso. Servera med exempel wokad mangold och knaperstekt svamp.

• 2 bitar lax à 125 g, färska eller halvtinade frysta
• Marinad:
• ca 1/2 msk chilipasta med fermenterade bönor tex Lee Kum Kees sichhuanesiska variant
• 1 msk ljus soja, t ex japansk Kikkoman
• 1/2 msk finhackad eller grovriven skalad ingefära
• jordnötsolja till stekning
• salladslök att strö över

1. Blanda ihop alla ingredienser till marinaden. Vänd runt laxbitarna i marinaden och låt stå i rumstemperatur 30 minuter eller längre. Högst 1 timme, annars blir laxen hård.
2. Hetta upp oljan riktigt ordentligt  i en tjockbottnad panna på hög värme. Stek hastigt laxen på högsta värme på båda sidor tills den fått fin färg. Dra pannan av plattan och låt gå färdigt på eftervärme. Pilla lite i den, den ska precis skiva sig.