Första gången jag träffade Mario Batali var på hans restaurang Babbo. Han kom mot mig glädjestrålande, kånkandes på en burrata, ömt som om det vore hans förstfödda. Jag blev mycket förtjust i både osten och mannen. Men kanske allra mest hans generösa smakrika rustika mat. Jag vill minnas att vi pratade om fänkålspollen och om att juver var en med rätta underskattad delikatess. Han ville på stående fot bjuda med mig till Italien på en matresa, men jag hade på känn att min dåvarande fästman inte riktigt skulle gillat det.

Sen intervjuade jag hans dessertkock Gina som lagade en sanslöst läcker cheesecake på pumpa.

Nog med namndroppande. Sagde Batali har nu ingått i en allians med Barilla. Jag misstänker att han fått bra betalt eftersom den notoriske köttfrossaren komponerat vegorecept till Natalie Portman. Om du ger Barilla din mailadress och fyller i några frågor så får du ladda ner hela den italienska kändiskokboken. Eller så kan du nöja dig med Batalis recept här.

Senaste veckan har det blivit tafflande nästan dygnet runt. En sådan tur att vi hittade en rådjursgryta i frysen när vi glömt köpa middag! Den varianten jag fryst in hade jag kokat längre än som står i receptet och tillsatt rejält med finrivet apelsinskal och en extra dos av alla kryddorna den sista kvarten. Det livar upp smakerna på ett förträffligt sätt. Just kombinationen apelsin och enbär är lite magisk eftersom den trollar fram de bästa sidorna hos vilt.
Kom ihåg att grytans koktid varierar med köttsorten. Hellre lite för länge än lite för kort.

Eftersom det var tomt i grönsakskylen öste jag ner avsköljda burkade linser i grytan. Jag föredrar egenkokta svarta linser och brukar ha ett lager i frysen. Men man kan ju inte ha hur mycket tur som helst.