Jag älskar brysselkål men den ska helst vara kall. Och aldrig någonsin varmhållen eller ens det minsta överkokt för då smakar det tvål i min mun. Istället marinerar jag den med fin olivolja, ljus vinäger eller citron. Gärna strimlad rödlök eller finhackad schalottenlök. Strör du sedan över lite feta uppstår ren och skär magi.  Av Dag Hermelin lärde jag mig den fantastiska kombon brysselkål och retsina; en fullgod ursäkt för att korka upp en flaska med det osubtila kådadoftande bondvinet i mellandagarna om du har brysselkålsrester hemma. Och med fetan med i leken är sambandet ännu mer självklart.

Eh, ja just det det var julmat jag skulle tala om egentligen. Nåja, retsina och feta hinner du bryta av med i mellandagarna. Först ska brysselkålen kokas och serveras på julbordet.

Ansa bysselkålen och halvera stora exemplar innan de tillagas. Däremot behöver du inte kryssa dem i stjälken, enligt undersökningar gör det ingen märkbar skillnad. Cook’s Illustrated som testat olika metoder förordar bräsering i lite saltat vatten under lock. Ungefär 1 1/2 dl vatten till 4 portioner. Och efter att ha testat säger jag inte mot. Det näst bästa sättet är att mikra dem i en övertäckt skål med lite vatten i botten. Koka dem bara nätt och låt dem sen ånga av ordentligt. Skölj den aldrig i kallt vatten, inte ens om den ska serveras kall. Då blir den soggig.

Kom ihåg att små brysselkål smakar bäst och glöm inte heller bort det vackra namnet rosenkål för de små liven. Mitt recept på bräserad brysselkål med ingefära passar väldans bra till julskinkan.

Skinkgriljering har en irriterande benägenhet att falla av. Min gamle vän Felten siktar över lite mjöl på skinkan först vilket jag tycker verkar vara en lysande idé. Är det fler som provat? Men var mycket lätt på handen så att inte mjölsmaken slår igenom. Eftersom jag hatar ströbröd använde jag riven kavring som griljeringsbröd, det blir enastående gott. Om jag använder vanligt ströbröd är lite mald torkad ingefära nästan ett måste i griljeringen. Det ger otroligt lyft. Har ni fler tips?

En fördel med att få ekologisk levererat till dörren är den där larvigt sensuella känslan när man handskas med grönsaker i ett mer ursprungligt tillstånd. Kålrabbin har en stolt svepande blastsvans, fänkålen spensliga vippor som kan hackas i en sallad. Så här ser brysselkålen ut. Eller rosenkålen, som man säger i Skåne.

Förmodligen blir det dyrare att få kålen på det här sättet men för mig som inte har tid och råd med egen täppa är det inte konstigare att betala för den här kicken än för att hyra en halvkass video. Dessutom inbillar jag mig att rosenkål på stock smakar lite mer, precis som tomater på kvist. Skratta åt mig om ni vill, men jag blir barnsligt lycklig av att få grönsaker i det här skicket. Och att få visa barnen är lika roligt som att ibland köpa hem hel fisk istället för färdigfiléat eller rent av frysta fiskblock.

Vi brukar halvera brysselkålen och bräsera den under lock i bara lite smör eller olja och den ånga de själva avger. När du bräserar dem i fett istället för att koka dem slipper du en del av den där svavliga lukten av kokt kål.

Om ni ändå har knepigt med den lite beska smaken kan ni prova att äta dem kalla eller ljumma marinerade med pressad citron, några strimor rödlök, en aning krossad timjan och smulad fetaost. Behöver jag skriva att de är fantastiska med lite sidfläsk? Apelsin passar också fint till, isynnerhet lite syrligare apelsiner. Skalet bör du vara försiktigae med eftersom de framhäver beskan hos brysselkålen.

Du kan också välja den asiatiska vägen och marinera med min enkla kinesiska dipp.