Rostlock, picaña, recept på lycka
För ett par dagar har grisen inte varit ensamt föremål för min ömma låga. Kossan, eller närmare bestämt rostlocket, har snikat sig in i mitt hjärta, mina drömmar och min ugn. Det finns skäl till att det är förbjudet att äta kor i Indien. Har man en gång börjat är det svårt att sluta. I alla fall om man äter rostlock. I alla fall om det är omslutet av en fettkappa som först gnistrar vitt sedan blänker gyllenbrunt. I alla fall om rostlocket i fråga är köpt på Latinamerikanska Livsmedel på Hötorgshallen. Billigare och godare än rostbiff.
Köttoraklet Griskindspatrik svarade på mitt nödrop på Facebook. Jag kunde inte besluta mig om rostlocket skulle skrämmas blodigt i hög hetta eller gona i låg värme. Patrik förordade med emfas långsam tillagning. Andreas chockar sitt. Både metoderna ger bra kött, men ska det serveras kallt och mindre blodigt är långliggarmetoden som ger lite mörare kött absolut att föredra. Det går rätt fort i alla fall eftersom köttbiten är ganska platt.
Alltså: Massera in köttet med salt och låt vila minst 10 minuter, gärna 20. Samtidigt får det rumstemperatur. Dutta försiktigt köttet torrare utan att saltet följer med. Bryn köttet ordentligt på båda sidor. Fettkappan kan få sig en rejäl omgång. Stek sen vidare i ugn 70°C tills innertemperaturen är 58°C. Låt vila ca 15 minuter eller svalna helt. Skiva tunt.Ta inte bort fettet för det är godast.
Igår försägs köttet med en vulgomarinad inför en picknick. Idag marinerade jag delade skivormed fin olivolja, svartpeppar och vinäger. Det marinerade kötet blandades med grovt tärnad tomat, gurka och tunna strimlor av en sanslöst god söt gul lök jag fått från Årstiderna. Ramslöksblommor och grovriven basilika fulländade salladen.(Alla Hornstullare får hämta, jag har en stor bukett som är död i övermorgon.)
Allt var perfekt förutom att jag inte fick äta den i sängen för där låg min man och var sjuk och blev illamående vid blotta lukten. Så eftersom jag älskar min man nästan lika mycket som rostlock åt jag i soffan istället.

