Hur ska man kunna driva en matsajt när man är så sjuk att man knappt orkar fälla upp datorn, än mindre laga mat. Det är inte allas otroligt att vi har svininfluensa med tanke på våra resor. Senaste dagarna har vi mest levt på knäckemackor med tjocka lager smör och extralagrad cheddar. Men igår lyckades jag och min medsjukling med gemensamma krafter tota ihop en tonfisksallad.

Allt detta tärnades grovt: färsk lök, tomater, röd paprika (den långsmala varianten som faktiskt smakar), trevligt besk ekbladssallad. Färsk fänkål strimlades tunt och dess generösa dillvippa finhackades. (Paus för att snörvla och tycka synd om mig själv.) Ner med en burk tonfisk i vatten. På med Johans goda sardellmajonnäs med citron. Groteska mänger svartpeppar. Veva runt lite. Klart! Finhackat hårdkokt ägg hade varit gott i så klart.

Vi har ett flertal trevliga artiklar att lägga ut också så fort vi blir friskare. Stay tuned!

Efter att ha bojkottat sallad i många år av skäl som nu tycks mig grumliga är vi nu salladsälskare av stora mått. igår lagade vi en liten sallad till vår stekta havsabborre. Picuillopeppar på burk är helt underbart. de kan ersättas av annan burkad paprika men piquillon har en speciell intensitet och sötma som gör mig extra lycklig.

Liten sallad med piquillo och valnötter

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2 stora

Tid: 10 minuter

• 3/4 dl strimlad piquillo
• 1 msk spad från burken
• 2 tsk balsamvinäger eller annan mild vinäger
• 1 1/2 msk god olivolja
• 1/3 tsk torkad timjan
• 1/2 dl valnötskärnor
• 1 stor näve rucola
• 2 nävar mild sallad, t ex romainesallad i bitar
• nymald svartpeppar

1. Lägg piquillon i en stor skål och blanda med spad, vinäger, olja och smulad timjan. Peppra duktigt.
2. Mortla valnötterna lätt och lägg ner dem.
3. Skölj salladen noga i kallt vatten. Slunga den torr eller klappa torrt med ren handduk. Vänd runt i dressingen precis före servering.

Efter att Seyhmus firat triumfer i fredags är det kanske dags att bjussa på ett litet recept. I själva verket är hans mat mycket enkel, men råvarorna är suveräna.

En del experter anser att skalet på kikärtor och bönor blir hårdare om de kokas i saltat vatten och saltar därför rejält  i blötlöggningsvattnet i stället. Själv har jag aldrig märkt någon större skillnad men har å andra sidan inte blindtestat. Dessutom använder jag oftast burk. Inte för att det är bättre utan för att det bara blir så.

Eftersom jag är så snäll och ordnar fester tycker jag gott att ni kan rösta på mig i Stora bloggpriset. Det är en idiotisk regel att man får rösta varje dag. Jag vet att det är under er värdighet och jag kommer ändå inte att vinna. Jag är galet nöjd med att vara nominerad.

Kikärtor i paprikadressing

Receptmakare: Seyhmus Ceylan

Portioner: 4

Tid: 10 minuter

Den här rätten blir inte riktigt bra på burkade kikärtor. Tänk på att överkoka kikärtorna lite eftersom de hårdnar när de får stå i en syrlig dressing. Paprikapuré finns i specialaffärer med mat från Mellanöstern och Balkan och på Hötorgshallen. Malmö Kötthandel har den också. Servera på vegobuffé eller till en köttbit eller med stekt ägg och grönsallad.

• 4 dl kokta kikärtor
  1 msk paprikapuré
  1 msk tomatpuré
  1 tsk mynta
  2 klyftor finhackad vitlök
  1 msk mild vinäger
  1/2 dl olivolja
  nymald svartpeppar

1. Skölj noga kikärtorna i kallt vatten om du använder konserverade.
2. Blanda samman alla övriga ingredienser till en tjock dressing.
3. Vänd runt kikärtorna i dressingen.

I många år var jag en massornas talesman. Nåja, de matintresserade massornas. Mycket av min matlagning gick ut på att pliktskyldigt blåsa liv i mediokra råvaror. Ett år bodde jag i Råcksta och handlade på världens kanske sämsta Ica. Varje fredag publicerade jag ett recept i Metro där kriteriet var att resultatet måste bli fullgott trots slokande grönsaker och ledsen lax. Hoppet stod till kryddornas magi. I min iver att använda lättillgängliga ingredienser blev jag en fena på attt krydda med anis, fänkål, kummin och snudd på dödliga mängder spiskummin. Men ibland var det lite som att sminka ett lik. (Finns det en titel för denna yrkeskategori? Likpimpare?)

Visserligen har jag med tiden börjat använda mer exotiska ingredienser, vilket ibland väcker förtret hos läsarna. Sichuanpeppar! Kokosgrädde av ett specifikt märke!  Torkade pytteräkor! Jo, jag höjde ribban lite. Trots allt hade en matrevolution ägt rum i Sverige. Men det finurligavar att allt var skafferivaror med lång hållbarhet; även för folk i glesbygden skulle det räcka att åka in till en större stad ett par gånger om året att proviantera. Det är faktiskt inte så att jag snokar runt i myskobutiker mer än någon gång i veckan trots att det är mitt jobb och mitt kall. Men jag vill verkligen att recepten ska funka för basvaror som går att hitta i vanliga butiker.

Men igår nådde jag en ny point of no return, som det brukar heta i den amerikanska dramturgin. Jag tror det beror på salladsmixen som kom från Årstiderna. En salig blandning av pennywort, sallader och skott jag inte ens vet namnet på. Kanske spelade majrovorna och babykålrötterna in också. Eller de till ytan oaptitliga apelsinerna som exploderade i saftig sötma när man stoppade en bit i munnen. Det är bara att inse att min matlagning har förändrats sen Bondens Marknad, Årstiderna, Bondens Matbod och Matdistriktet gjort entré i mitt liv. Det går inte längre att skriva ut sidfläsk i ett recept. Inte med gott samvete. Jag måste faktiskt i alla fall upplysa om hur mycket godare det blir med det alrökta sidfläsket från Bondens Matbod. Allt annat vore tjänstefel.Och hur ska manmed gott samvete kunna skriva ”färsk timjan” när det för lejonparten av svenska folket innebär det där smaklösa anemiska rufset i kruka och inte en intensivt, nästan påfluget doftande bukett som den ovan? Jag glömmer aldrig vad min gode vän, den brittiska matkritikern,  utbrast när han för första gången fick syn på ett svenskt timjanrufs på maten:

– Are these sprouts?

Unde sin då tioåriga bana som matkritiker hade han aldrig stött på något liknande. Generat fick jag förklara att det var vad som i den stockholmska klimatzonen fick passera för timjan.

Vidare: Hur ska jag kunna låta bli att tuta i luren för alla ekologiska företag som levererar till dörrren när kvaliteten i regel (tomaterna är fortfarande ett sorgebarn och ibland finns det bottennapp) är skyhög och preliminära forskningsresultat visar att eko-produkter innehåller mellan 20 och 40 procent av nyttiga vitaminer och mineraler? Du kan inte jämföra priset på en ekologisk morot och en konventionell längre. För övrigt ska jag å det snaraste testa Mossagårdens lådor som jag är nyfiken på. Och dessutom ska jag ta mig en omgång med Ekodirekt.

Hur som helst, här kommer receptet på gårdagens sallad!

Och för er som inte har haft tid eller tur att få fantastiska råvaror rekommenderas min systers sublima kinesiska hopkok. Till och med hund går ner med den kryddningen.

Sallad med stekt fläsk, rågbrödskrutonger och äpple

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 15  minuter

• 1 liten låda blandad sallad av enastående kvalitet
• 100 g rökt eller rimmat sidfläsk, från liten producent
• 2 tunna skivor grovt osötat rågbröd med surdeg
• 1/2 tsk finhackad grov timjan (eller grov salvia)
• 1 msk olivolja till stekning
• 1/2 stort syrligt krispigt svenskt rödkindat äpple  Aroma eller Rubinola
• 1 msk finhackad schalottenlök (hackas minuten före servering)
• Dressing:
• 1 msk mild olivolja eller kallpressad solrosolja
• 1/2 msk äppelcidervinäger
• 1/2 tsk råsocker
• 1 nypa salt
• nymald svartpeppar

1. Lägg salladen i en stor skål med kallt vatten och rör om försiktigt så att det inte eventuella utan högst sannolika gruset faller till botten. Låt stå ett tag och upprepa. Slunga salladen torr eller skaka den torr i ett durkslag med hushållspapper. Jag brukar ta salladen i en handduk och svinga armen utomhus så att centrifugalkraften driver vattnet ur salladen. Det är verkligen viktigt att salladen är riktigt torr.
2. Vispa samman ingredienserna till dressingen under tiden salladen blötläggs. Skär äpplet i bitar och skiva lövtunt.
3. Tärna fläsket och brödet fint. Stek fläsket knaprigt på medelvärme. Höj värmen och häll i olivolja. Tillsätt timjan och bröd och stek ytterligare några minuter under omrörning tills brödet är knaprigt.
4. Blanda salladen med dressing, äpplen och lök. Vänd ner krutonger och fläsk. Servera på fem röda sekunder innan salladen slaknar helt av de varma ingredienserna.

Tänk, nu gissade rätt igen. Det är verkligen sidfläsk i. Recept kommer i morgon.

Ikväll improviserade min man ännu en sådan där fantastisk sallad åt mig. Jag har inget exakt recept men ungefär så här var den komponerad:

• Mycket lollo rosso riven i bitar
• Dressing på grov fransk senap, olivolja och citron
• Tändstickstrimlade morötter av olika färger
• 2 mjukkokta ägg i halvor per person
• Rostade solrosfrön
• Rostade skalade tunnväggiga röda paprikor
• Några klyftade körsbärstomater
• Knaperstekt rökt sidfläsk

1. Äh, ni fattar nog! Sväng morötterna i dressingen och vänd ner salladen. Lägg allt på en tallrik.

Ibland blir jag beklämd när jag märker hur få fiskrecept jag lägger in här. Skälet är egentligen mycket enkelt. Vi gör nästan alltid samma sak med riktigt fin fisk. Vi panerar den med mjöl och smörsteker. Eller när vi har ungarna varannan vecka: dubbelpanerar med panko och steker i mycket olja så att den blir nästan friterad. Eller så köper vi rökt fisk. Sen serverar vi med  olika tillbehör eller såser och mycket grönsaker. Just så kommer fisken bäst till sin rätt. Men bättring utlovas!

Bara inte just idag för jag hittade det här receptet. Jag använde älgfärs vilket var mycket bra, men amper viltsmak i övermått passar inte.

Varm sallad med kinesisk biffdressing

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 25 minuter

När jag hittade ett stort glömt salladshuvud som började se lite ledset ut tyckte jag att det var smart att förse det med lite glamour i form av kött. Den här eller i alla fall en liknande receptidé snublade jag över i den makalösa boken Beyond the Great Wall av mina favoritförfattare Jeffrey Alford och Naomi Duguid. Fast sen lagade jag helt efter eget huvud i alla fall.

• 200 g köttfärs, gärna älg men inte välhängt
• 2 msk grovriven eller finstrimlad ingefära
• 2 msk jordnöts- eller rapsolja
• 1 msk ljus soja
• 2 tsk farinsocker
• 1 liten grön thaichili, finhackad eller 1 msk chilipasta t ex sambal
• 2 klyftor vitlök
• 1 msk miso
• ev 1/2 msk torr sherry
• 1 msk chinkiangvinäger
• 2-3 dl god osalt buljong
• 2 huvuden romansallad eller annan fast sallad, färsk vitkål funkar också
• 1 tsk maizena
• 1 tsk mörk sesamolja
• Till servering:
• Fullkornsnudlar eller pasta
• Ev 2 msk grovhackade rostade jordnötter

1. Bryn köttfärs och ingefära lätt i oljan i het panna.  Blanda ner soja, farin och chili. Pressa ner och fräs någon minut.
2. Rör ner miso, sherr, vinäger och buljong. Låt puttra under lock 10 minuter. Skölj under tiden salladen noga och skär i stora bitar,
3. Vispa ut maizenan i vatten och red av med den. Smaka av med mer vinäger eller socker.  Vänd ner salladen och låt puttra under lock någon minut. Droppa över sesamolja

Söndagar brukar bli något av ett gastronomiskt uppsamlingshit. Det är nu vi definitivt måste göra oss av med de ömtåligare grönsakerna i lådorna från Årstiderna. Det är nu man inser att man svävat ut under helgen och därför måste hålla i slantarna och igen på kalorierna. Kanske är man dessutom lite loj efter att ha druckit rödvin på lördagen. Eller bara stannat uppe för länge och slöläst matforum, nördiga artiklar och nya bloggar.

En fin kålrabbi får bli en enkel förrätt åt mig och Johan ikväll (barnen får en quesadilla).

Sallad på kålrabbi, ost och dillfrö

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 15 minuter

Kålrabbi är en delikatess i paritet med sparris. Ändå äter vi pinsamt lite av den i Sverige (och hemma hos oss). Konsistensen är fin och mjöll, smaken en förädlad kålarom. Salladen smakar utmärkt med rökt lax och skinka. Gärna på grovt rågbröd med smör. Lite strimlat äpple är gott i.

• 1 liten kålrabbi
• 1 msk gräddfil eller creme fraiche
• 1/2 msk söt skånsk senap
• 1 1/2 msk kallpressad rapsolja
• 2 msk finriven västerbotten eller prästost
• 1/3 tsk sellerifrö (eller dillfrö)
• 1 msk finhackad gräslök
• kanske ett par droppar äppelcidervinäger
• nymald svartpeppar

1. Skala kålrabbin och trimla den i tunna stavar. Sjud stavarna i lättsaltat vatten så att de precis mjuknar en minut och låt dem sedan ånga av sig i ett durkslag. Om kålrabbin är riktigt mör kan du hoppa över detta och använda den rå.
2. Rör samman senap och gräddfil. Tillsätt oljan lite i taget. Rör ner osten. Tillsätt lite mjölk eller vatten om dressingen är för tjock. Krossa sellerifröna lätt i en mortel och blanda ner dem.
3. Vänd samman dressingen med den avsvalnade kålrabbin. Låt stå och samla smak i minst en kvart, gärna en timme. Strö över gräslöken precis före servering.

När jag var liten hatade jag sallad. Mitt hat var sammanbitet och kompromisslöst. Först när rucolan kom in i mitt liv vid en Londonresa för mer än femton år sedan veknade jag. Jag insåg långsamt att det jag hatat inte var gröna blad i sig, utan den vidriga dressingen som på 70-talet i regel bestod av Kronolja, stickig vinäger och italiensk salladskrydda. Numera har jag till och med tagit isbergssalladen till nåder igen. I alla fall när den serveras med smakrika tillbehör.

Vi äter sällan sallad under vintern men när Årstiderna skickar med gröna blad i lådan blir vi glada. Sist var det två huvuden cos-sallad med trevlig beska. Om du vill äta mer klimatsmart kan du använda samma tillbehör till ljumma ugnsrostade palsternackor.

Beska blad passar suveränt med sardeller. Jag, som är svag för caesarsallad, filar hela tiden på olika varianter av kombinationen. Den här som skapades till Anninas ära är fantastiskt god och passar bra som förrätt. Den är också fin till grillad lax eller lamm. Om du vill ha en något smalare dressing kan du ersätta en deciliter av rapsoljan med matlagningsrädde.

Mängden dressing är stor, använd så mycket du vill. Det ska vara vådliga mängder salladsblad och varje gäst ska ha ett ansenligt berg på tallriken.

Anninas sallad med sardelldressing och rostade valnötter

Receptmakare:Lisa förare winbladh

Portioner: 4

Tid: 25 minuter

• 2 bastanta huvuden cos eller annan god sallad
• 1 dl grovhackade valnötter
• 2 msk god olivolja
• 1 stor klyfta vitlök
• 1 msk fintrimlat citronskal (enbart det gula)
• 1 dl smulad Allerum XO eller annan extra lagrad prästost
• nymald svartpeppar
• Sardelldresing:
• 1 ägg
• 2 tsk fransk senap (gärna Bornier)
• 8 sardelfiléer
• 1 liten klyfta vitlök
• 1 msk pressad citron
• 1 nypa socker
• 1 1/2 dl neutral rapsolja
• 1 dl dyr smakrik olivolja

1. Gör dressingen i god tid. Lägg ägget i kokande vatten. Koka ägget 1 1/2 minut och lägg över i iskallt vatten.
2. Gröp ur ägget ner i en mixer. Tillsätt senap, sardeller, vitlök och pressd citron. Mixa blandningen helt slät. Tillsätt rapsoljan lite i taget under fortsatt mixning. Fortsätt med olivoljan. Smaka av dressingen med peppar.
3. Hetta upp valnötterna i oljan. pressa ner vitlöken ovh vänd ner citronskalet när nötterna börjar få färg. Rör runt i 10 sekunder och tippa snabbt up nötblandningen i en liten skål så att det inte bränns.
4. Tvätta salladen noga och klappa eller slunga den torr. Riv bladen i stora bitar. Vänd runt med dressingen i en stor skål. Vänd ner nötter och ost och tossa lite till.