Jag vet, jag vet. Att skälla på smakduellen är som att stjäla godis från småbarn. Eller som att lägga in ett skott mot öppet mål, som vår vän på Krubb trött påpekar. Men snälla. Sardellen är ingen fisk. Det är ett svenskt handelsnamn på ansjovis. Och att senare använda begreppet ansjovissmak för att beskriva sardellen är ytterst förvirrande om man inte berättat om det är samma fisk.

Att sardellerna sedan delas upp i kategorierna rakade eller rullade är ungefär lika informativt för läsaren som när personalen på Rikshistoriska delar upp alla djur i två huvudsakliga grupper: Döda djur och levande djur.

Det är mig en gåta hur man lyckas skriva en text om sardeller utan att lyckas informera om just någonting. Och om ni vill veta: Ett bra tips är att köpa sardeller i olivolja. Det är inget ofelbart knep men om fabrikanten kostat på olivolja är det i regel lite finare firrar i burken.

Lovar att publicera en mer uttömmande sardelltext lagom till påsk.

När jag var liten hatade jag sallad. Mitt hat var sammanbitet och kompromisslöst. Först när rucolan kom in i mitt liv vid en Londonresa för mer än femton år sedan veknade jag. Jag insåg långsamt att det jag hatat inte var gröna blad i sig, utan den vidriga dressingen som på 70-talet i regel bestod av Kronolja, stickig vinäger och italiensk salladskrydda. Numera har jag till och med tagit isbergssalladen till nåder igen. I alla fall när den serveras med smakrika tillbehör.

Vi äter sällan sallad under vintern men när Årstiderna skickar med gröna blad i lådan blir vi glada. Sist var det två huvuden cos-sallad med trevlig beska. Om du vill äta mer klimatsmart kan du använda samma tillbehör till ljumma ugnsrostade palsternackor.

Beska blad passar suveränt med sardeller. Jag, som är svag för caesarsallad, filar hela tiden på olika varianter av kombinationen. Den här som skapades till Anninas ära är fantastiskt god och passar bra som förrätt. Den är också fin till grillad lax eller lamm. Om du vill ha en något smalare dressing kan du ersätta en deciliter av rapsoljan med matlagningsrädde.

Mängden dressing är stor, använd så mycket du vill. Det ska vara vådliga mängder salladsblad och varje gäst ska ha ett ansenligt berg på tallriken.

Anninas sallad med sardelldressing och rostade valnötter

Receptmakare:Lisa förare winbladh

Portioner: 4

Tid: 25 minuter

• 2 bastanta huvuden cos eller annan god sallad
• 1 dl grovhackade valnötter
• 2 msk god olivolja
• 1 stor klyfta vitlök
• 1 msk fintrimlat citronskal (enbart det gula)
• 1 dl smulad Allerum XO eller annan extra lagrad prästost
• nymald svartpeppar
• Sardelldresing:
• 1 ägg
• 2 tsk fransk senap (gärna Bornier)
• 8 sardelfiléer
• 1 liten klyfta vitlök
• 1 msk pressad citron
• 1 nypa socker
• 1 1/2 dl neutral rapsolja
• 1 dl dyr smakrik olivolja

1. Gör dressingen i god tid. Lägg ägget i kokande vatten. Koka ägget 1 1/2 minut och lägg över i iskallt vatten.
2. Gröp ur ägget ner i en mixer. Tillsätt senap, sardeller, vitlök och pressd citron. Mixa blandningen helt slät. Tillsätt rapsoljan lite i taget under fortsatt mixning. Fortsätt med olivoljan. Smaka av dressingen med peppar.
3. Hetta upp valnötterna i oljan. pressa ner vitlöken ovh vänd ner citronskalet när nötterna börjar få färg. Rör runt i 10 sekunder och tippa snabbt up nötblandningen i en liten skål så att det inte bränns.
4. Tvätta salladen noga och klappa eller slunga den torr. Riv bladen i stora bitar. Vänd runt med dressingen i en stor skål. Vänd ner nötter och ost och tossa lite till.