Jag har ganska rigida, för att inte säga fascistoida idéer om vilka smaker som passar ihop. Som ni förstår var min gom hårt prövad när jag runt millennieskiftet arbetade som krogkritiker i svallen av den fusionsbomb som briserat. Öst mötte väst och syd på en stackars värnlös tonfiskbit. Mycket var Melker Anderssons fel. På sin nydanande krog Fredsgatan 12 parade sig krabba, marulk, mango och koriander oblygt på tallrikarna.

Fast det var en liten sak som skilde Melker från de flesta andra cross-kockarna. Melkers mat var alltid sagolikt god. Jag menar ALLTID, karln är ett smakgeni. Efter att ha ätit en makaber men just genialisk rätt på kalv, tonfisk, salmiakgelé och grapefrukt har jag uppgivet insett att gastronomins lagar helt enkelt sätts ur spel när Melker är i närheten.

Därför var det med spänning jag igår begav mig till Kungsholmen igår för att smaka på de fyra såser Melker och Danyel Couet skapat med Ridderheim. Ridderheim som annars för tankarna till de där snuskiga tapastrågen med E-nummerknökat ditt och datt har nämligen en hel del ambition också. Mina höga förväntningar infriades nästan helt. Förpackningarna är lysande (se bild, det är inte prototyper), smakerna balanserade och generösa. De hade bara behövts skruvas en aning till för att få full pott.

Där fanns en senapsvariant på asiatiska senapsfrön och mycket apelsin, en kryddpepprig karibisk tomatsås, en mild len rouille-spinnoff med paprika och franska örter och en Thai BBQ som var en god men lite mesig variant av Peter Gordons sweet chili sauce. Såserna kommer att kosta 35-39 kronor i butik. En på alla sätt god investering.

Nu väntar jag med spänning på Ridderheims lansering av Taffel (vackert namn va?). Prestigesatsningen som beskrivs som ”lokalproducerad mat från hela landet”. Är det någon mer än jag som tycker att formuleringen är hysteriskt rolig?