Hej Lisa!

Imorse köpte jag underbara scones från ett bageri, och då kom jag på en fråga som länge gäckat mig, som du kanske skulle kunna besvara! Hur lyckas man egentligen med hemmagjorda scones? När jag följer recept från diverse källor blir de alltid fullkomligt döbakta. Inte lite då, utan en ren hård klump. Det känns synd, för scones är ju så fruktansvärt gott! Finns det några särskilda ”amatörmisstag” som jag kan tänkas lida av? Jag har funderat på att börja justera mängderna smör, mjöl och mjölk lite för att se om det ger bättre resultat… Eller är det något annat som jag gör fel?

Här skulle jag med min vanliga berömda finkänslighet helt enkelt kunna skriva. ”Felet du gör är att överhuvudtaget baka något med bakpulver. Bakpulver är äckligt.” Sen mindes jag att jag brukar försöka hålla något slags tolerant och blid världsfrälsarprofil här på bloggen och svarar i stället:

Kära Kim, så underbart att du tar de första stegen in i sconesens förlovade värld. Detta traditionstyngda bakverk kommer att förgylla många testunder och ge dig välbehövlig energi (läs: snabba kolhydrater). Eftersom min man med en bråkdels millimeter (läs: ljusår) överträffar mig vad gäller bakandet föreslår jag att du utgår från hans recept. Inspirationen har han i sin tur hämtat från kaklegendaren Rose Beranbaum.

Knepet att få scones fluffiga är att se till att det finns luft i degen i form av små bubblor. Vid gräddningen bildas vattenånga ur vatten, koldioxid från bakpulvret och gaser expanderar – då blåses befintliga bubblor upp i degen. Men att skapa bubblor är en annan femma! I sockerkakor skapas bubblor genom vispning av smör eller ägg. Lär du bakar scones handlar det om att bevara mjölets luftighet, det skapar små luftfickor i den färdiga degen. Därför ska scones inte knådas, bara röras samman, och mjölet ska helst siktas eller vispas i t. ex. en matberedare eller med en handvisp. Ett annat bra knep är att göra ganska små scones, då orkar de lyfta bättre och dessutom hinner de bli genomgräddade innan kanterna blir torra.

Och när jag kommit så långt i mitt svar minns jag att scones faktiskt är ganska gott – bakpulvret till trots – och börjar fundera på hur jag ska tubba min man att baka åt mig. Kära läsare, har ni fler bra scones-tips eller recept kan ni gärna dela med er i kommentarerna nedan. Har ni frågor ställer ni dem i frågelådan.

Genom kommentarerna hos Ola hittar jag en länk till marknadsföringsmyten bakom dinkel (intressant forskarblogg för övrigt, men på tok för långa inlägg). Det finns inget som tyder på att det är mer ursprungligt än vårt vanliga brödvete. Jag har själv gjort misstaget att kalla dinkel för urvete och en hel del annat tramsigt. Jag rodnar av skam och ber härmed världen om ursäkt.

Och blir oerhört sugen på dinkelscones naturligtvis.

På tal om brunch … Ni har väl inte missat Jens fina afternoon tea i DN? Det får mig att svälja allt förtal om veliga varkenmåltider. (Fråga inte Petter vad han tycker om afternoon tea, är ni snälla!)

Jag vill passa på att påpeka att Johans scones-recept inspirerade av Rose Beranbaum inte heller av för hackor. Scones är dessutom praktiskt taget det enda som kan få mig att använda marmelad.

Jag gillar att breda ett tunt lager creme fraiche på min ascones och sen en riktigt god syrlig, gärna lite rinnig plommonmarmelad med kanel.