Nu är det dags att städa och packa inför Finland. Ön finns i mina tankar året om. De skrovliga klipporna som slätas ut och rundas av när de når ner mot havet. Gölarna med grodyngel. Blåbären. Johans och mina långa kaffestunder på morgonen. Barnen sover, ön är tyst förutom de små vänliga ljuden av vind i tall och vågor mot sten.  Vi sitter helt nära varandra i slitna badrockar och ser ut över havet utan att prata. Länge.

Jag undrar om snokarna kommer att synas i år. Eftersom det är otroligt viktigt att hålla stilen inför ungarna har jag nästan helt kommit över min milda ormfobi. Inte för att det hade behövts för de är ohyggligt intresserade av ormar, helt utan de primitiva reflexer som styrt mig.

Det viktigaste är naturligtvis att packa matsäck. Häromåret åkte ungarna till Finland med sin mamma och bonuspappa och efteråt berättade de för oss att det fanns restauranger på Silja Line med speciella barnmenyer. Efter att ha åkt av och an otaliga gånger genom årens lopp var detta med restaurangerna en nyhet för dem. Om vi hade varit typen som tror på familjedemokrati hade vi naturligtvis oroat oss för att barnen skulle kräva att få äta på restaurang och bo i lyxhytt när de reste med oss också. Johan är med sin lärarlön den överlägsne höginkomsttagaren av os två. Desutom är vi notoriskt småsnåla. Nåja, jag oroade mig lite för att det vi haft skulle förminskas.

Men nej, utan korvmackor, hårdkokta ägg och hysteriska sagor om en anka som heter Pepys i billigaste sunkhytten blir det ingen riktig sommarresa. Just de här resorna till ön ska vara på det sättet och muminmenyerna var visserligen trevliga men inte nödvändiga. Möjligen var vi överens om att det var ett lyft med fönster i hytten den gång vi uppgraderades på grund av platsbrist. Men varför investera i ett fönster för ett par timmars utsikt när vi ska tillbringa flera veckor på världens vackraste skärgårdsö?

Och pengarna vi sparar in på det primitiva levernet gör jag och Johan av med i den fantastiska vinbaren. Jag tror det kallas resursallokering och det är tusen gånger bättre än demokrati.