Posts Tagged ‘sill’

Huka er, här kommer julsillen!

Det är en illa dold hemlighet att jag ogillar sill. Burksill rent av avskyr jag. Det är något med sötman och den alltid närvarande härskna bismaken. Nåja, nästan alltid närvarande. Pinfärsk sill som inte är för söt och kryddas väl kan vara utsökt. Min mammas gravade senapsströmming är ett sådant där undantag från mitt sillhat.

Det här är ett annorlunda recept som tilltalar även dem som är skeptiska. Krydddoljan är ett förstadie till en kryddolja som ska ingå i ett matreportage. Och några varianter hamnar säkert här på Taffel.se.

Citronsill med yoghurt och rostad kryddolja

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 6 portioner som liten förrätt

Tid: 15 minuter (om sillen är klar)

Även personer som är skeptiska till sill brukar gilla den här kryddiga anrättningen. Du kan även använda kryddoljan till urvattnade sillfiléer som snabbt vänts i lite citron och socker och sedan marineras i kryddoljan över natten.

  • 1 sats citronsill
  • 3 dl tjockyoghurt
  • 1/4 rödlök
  • ev finhackad saltinlagd citron till garnering
  • Kryddolja:
  • 2 msk + 2 msk olivolja
  • 4 kryddpepparkorn, grovt krossade
  • 1/2 tsk hel koriander
  • 1 tsk spiskummin
  • 1/2 tsk chiliflingor
  1. Förbered kryddoljan i god tid. Hetta långsamt upp 2 msk olivolja med kryddpeppar, koriander och spiskummin. När kryddorna börjar dota drar du snabbt kastrullen av spisen och slår i resterande olja. Lät svalna.
  2. Låt sillen rinna av ordentligt. Arrangera sillen på ett fat. Droppa över 1/3 av oljan. Skiva rödlöken lövtunt och lägg de över. Klicka på yoghurten. Ringla över resten av kryddoljan.
Etiketter: , ,

Recept: Snabb sillsallad (Kirresill)

Jag har just pratat midsommarmat med Lotten mfl på Radio Sörmland och tipsat om att ägg är det perfekta livsmedlet. Inget nytt under solen alltså. Sen passade jag på att tipsa om min favorit kirresill.

Kirresill

Receptmakare: Traditionellt recept

Portioner: 4

Tid: 1o minuter om äggen är kokta

En sill så snäll att till och med barn brukar gilla den. Annars kan du göra en sillfri variant åt ungarna. Halvera tomaterna på tvären och pressa försiktigt ut kärnorna om du inte ska äta sillsalladen direkt.  Annars blir salladen vattnig. Men då får du öka på tomatmängdentill tre tomater.

  • 2 hårdkokta ägg
  • 2 matjesfiléer eller 1 liten burk avrunnen anssjovis
  • 2 tomater  (3 om de ska kärnas ur)
  • 10 cm purjo
  • Sås:
  • 1/2 dl chilisauce
  • 1 dl gräddfil
  • 1 dl majonnäs, helst hemgjord
  • ev 1 msk sherry, helst torr
  • nymald vitpeppar
  1. Vänd försiktigt samman alla ingrediener till såsen.
  2. Skala äggen och tärna grovt. Skär sillen i små bitar. Tärna tomaterna (kärna ur dem först om sillen ska stå ett tag).Rengör purjon och stimla den tunt.
  3. Vänd samman alla ingredienser. Ät gärna med knäcke eller på rostat bröd.

Snabb sillsallad med gräddfil, purjo och libbsticka

Kinderna hettar, näsan fjällar och alla råttorna i magen har kommit till ro. Det är det en helg i lummig grönska just vid vattnet gör med en. En annan sak det gör med kroppen är att ett ofrånkomligt sillsug skapas. Till och med hos mig som egentligen inte gillar sill.

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 minuter

Jag är rätt positiv till Abbas nya 5-minuterssill. Sill som är inlagd men okryddad. Den saknar den där härskna smaken nästan all burksill har. Det bara är ett problem, det är å andra sidan rätt stort; sillen är på tok för söt. I viss mån går det at kompensera med en syrlig sås. Det här var helgens komposition.

  • 1 pkt 5 minuterssill
  • 1 tsk brunt eller svart senapsfrö (inte gula)
  • 2 dl gräddfil
  • 1/2 msk fransk osötad senap,
  • 15 cm purjolök
  • 2 tomater
  • 1 msk finstrimlad libbsticka
  • nymald vitpeppar
  1. Skär sillen i centimetertjocka strimlor och låt dem rinna av i ett durkslag.
  2. Hetta upp senapsfröna i en panna på medelvärme. Rosta dem tills de börjar poppa och sedan ytterligare ca 20 sekunder. Frönsa ska ha fått grå färg och dofta nötigt. Låt svalna.
  3. Skiva purjon tunt. Tärna tomaterna grovt. Vänd samman alla ingredienser och smaka av med vitpeppar.

Färskpotatispremiären uppskjuten (i alla fall för mig)

Igår var jag på färskpotatispremiär på Långbro Värdshus. Champagne, Fredrik Erikssons sillrecept. En Svecia som fått ligga till sig i 16 månader. Tal av Jens Eriksson, den kunnige och entusiastiska talesmannen för svensk potatis. Duktige Andreas Hedlund, kökschef på Pontus!, som lyckligt berättade om hur potatisen skulle serveras med enbart rört smör från Väddö och salt från havet för 175 pix per portion.  Det hade varit fantastiskt. Om det inte vore för det där med smaken.

Jo, visst är det högtidligt att sätta tänderna i årets första, späda knöl. Men smaken, smaken … De är helt enkelt inte goda ännu med min mun smakat. Sorten Swift, som är sitt namn trogen och är snabb som attan, har aldrig fått mig att gå i spinn.  Konsistensen saknar den där betagande vaxiga, smörigheten som kommer om ett par veckor. Potatisen kostade igår 500 kr kilot. Hummerpris. Det var den inte värd, hur mycket jag än längtat.

Att kappas om att få fram den första potatisen kräver expertis. Redan i januari började man väcka sättpotatisen med ljus i lagringslokalerna, sedan slår man på värmen och i mitten av mars sätts potatisen. Potatisarna är då taggade med groddar, explosiva som stubiner, 25-28 mm långa. Sedan sker ett pyssel: täckning med fiberduk och allmänt duttande. Numera ger man inte lika mycket konstgödsel som tidigare vilket leder till att potatisen får bättre konsistens.

Nå, till det trevliga. Jag vet ingen som komponerar så bra sillrecept som Fredrik Eriksson. Sillarna var gjorda på Abbas femminuterssill, en bekvämvara som föll mig på läppen. Inte lika gott som mammas heminlagda men utan den där räliga bismaken av tran och åldrig lök som jag anser att burksill har. Något för söt kanske men det kan balanseras med kryddning. Därför kommer vi publicera recepten trots att det är ”fådda” recept med produktplacering. Men inte förrän potatisen är värd ett sånt fint sällskap.

Jag gillar jippot som tusan. Svenska råvaror kan behöva firas.  Och säsongerna behövre markeras ordentligare. Men för mig är den riktiga potatispremiären den gången jag tar en tugga och munnen och sen hela jag fylls av varm lycka. Jag längtar ännu ett tag till.

Annons