Smaklust: Fynd och minor
Det finns en gammal journalistregel att man ska vara snäll mot barn och amatörteatersällskap. jag föreslår att vi till detta lägger mathantverkare. de mathjältar som vill så mycket men inte alltid håller måttet. För säga vad man vill; repertoaren på Smaklust är inte bara tilltalande varierad den är också hisnande ojämn. Men eftersom jag är larvigt lättrörd började jag nästan gråta ett par gånger idag när jag pratade med de generösa och modiga mathantverkare som gör Matsverige så underbart mycket roligare.
Här är några av de bästa fynden:
På Smakeriet hittade jag en Gruvost som vid första tuggan var blek och oansenlig men som i munnens värme blommade ut med finstämd ren mjölksmak och kolatoner med en pigg liten syra. Jag åt också en trist stabbig getost vars namn jag förträngt. Avundsskinkan med grönpeppar av mald pressad skinka är godare än den låter. Rökt kaninsadel är god men överrökt.
Bockhornsklöverosten från Lakene är en favorit från förra året. Osten i sig är bara drygt passabel men tillsatsen av de lönnsirapsdoftande bockhornsklöverfröna är ett genidrag.
Jag häckade mest på Skåneavdelningen. Tony Gylleneiden som vi skrivit om i nyhetsbrevet har en häggdricka som kanske är god och helt säkert mindboggling. Han står på den skånska avdelningen där ni också bör köpa Österlentomaters nästan perfekta gazpacho och en påse av deras vackra saftiga körsbär. Hilleshögs täta hallonmarmelad med anis är en annan höjdare här. Kivikås äppemust med fina mandeltoner av kärnor är ett måste för äppelälskare.
I avdelningen för Jämtland/Härjedalen hittade jag en förträfflig ostkaka på getmjölk.
Det var en mikrorapport för nu måste jag sova efter en natt på ett skumpigt nattåg från Malmö. Snälla tipsa om vad ni tyckte var godast så hjälper ni mig och alla som ska dit i helgen. Eller skriv på era bloggar så länkar jag. Godnatt!
Senare: Helena på Ragazze har också en rapport med tips.

Minns ni hur bra det var sist? Eller tillhör ni dem som missade spektaklet förra gången det begav sig? Jag måste erkänna att jag var skeptisk. Muttrade något ironiskt om ”lokalproducerad mat från hela landet”. Och någon marknad tänkte jag då inte gå på fast den låg runt knuten på Matlabbet. Dels gillar jag inte stora folksamlingar, dels vill jag äta mat i lugn och ro. Men jag sles med av yran, den allmänna feststämningen och entusiasmen från småproducenterna.