På sommaren går matlagningen stundtals på autopilot. Det innebär att slutdestinationen ofelbart blir antingen Fetaträsk eller Gazpachosund. Det är i de nejderna mina somrar tillbringas. Jag kan helt enkelt inte få nog av någondera. Med bra råvaror är det svårt att misslyckas, även när man är omtumlad av milt solsting. (Jag sa ju att det var autopilotsmat. )

Den grekiska salladen är den rätt som hybridiserar mest. Sommarens första veckor nöjer jag mig förvisso med de klassiska: salt feta i kombination med fruktsöt tomat, ettrig lök, svalt distanserad gurka och stickig vinäger. Kalamataoliver, så klart. Senare på sommaren kommer variationerna. Först försiktiga sedan djärvare. Krossad paximadia, rostade kryddfrön, skärbönor … Och så naturligtvis den mest läskande av alla varianter på grekisk sallad: den med vattenmelon. För några år sedan en raritet att imponera med. idag närmast en landsplåga. Men vad gör det när det är så gott?

Eftersom receptet är nästan pinsamt enkelt bjuder jag på några små väganvisningar. Mitt bästa knep för grekisk sallad oavsett om den lagas med melon eller tomat är att välja en enkel vinäger. Sötman i tomat eller vatttenmelon och fränheten hos feta kommer lustigt nog  bäst till sin rätt med en enkel burdus vinäger som ger den bäst fräschören. Jag använder en ekologisk olagrad rödvinsvinäger.

Salladen går att förbereda i förväg, men myntan bör strimlas och tillsättas precis på slutet.

Jag brukar strunta i att kärna ur melonen och istället frankt påstå att kärnorna säker kolesterolet. Ett annat lömskt knep är att strö över rostade pumpafrön – då märks melonkärnorna mindre. Se till att få tag på en god mynta som inte smakar tandkräm. Min favorit är vietnamesisk mynta.

Vattenmelonsalad med feta och mynta

Receptmakare: Generiskt Recept

Portioner: 2 stora eller 4 som förrätt

Tid: 10 minuter

Så enkelt att ingredienserna måste vara perfekta! Prova dig fram till de perfekta proportionerna. Rostad mandel är gott att strö över.

• 600 g vattenmelon med skal
• 1/2 stor gurka
• 1-2 små färska lökar
• ca 150 g feta, ekologisk
• finstrimlad mynta
• ev rostade pumpafrön
• Dressing:
• 3/4 tsk anis
• 10 korn svartpeppar
• 1 1/2 msk burdus rödvinsvinäger
• 1/2 tsk salt
• 1 tsk råsocker
• 3/4 dl olivolja

1. Gör dressingen. Rosta anis och svartpepparkorn i en torr kastrull på låg värme tills den börjar dofta. Mortla fint. Blanda med vinäger, salt och socker. Vispa ner oljan och låt stå.
2. Skär skalet av melonen. Ta bort en del av kärnorna. Så mycket du orkar. Skär i stora kuber. Skala gurkan och skär i stora bitar. Skiva löken och skölj hastigt i kallt vatten och klappa torr. Tärna fetan.
3. Finstrimla myntan precis före servering. Vänd runt med dressingen, låt stå några minuter, kanske en kvart. Smaka av. Kanske några droppar vinäger till? Servera.

Just nu utfodrar jag barnen (och mig själv) med choklad i väntan på att deras far ska komma hem med båten fullastad av godsaker. Det är väldigt tomt i förråden efter att vi med våra förtjusande gäster ätit och druckit enkelt men riktigt gott i tre dagar.

Höjdpunkterna var vinerna som Vinlusen delvis stod för och lovat blogga om, en BBQad nötstek med drag av pastrami. Johans perverst goda blåbärspaj med nykrossad kardemumma i degen, samt den rökta forellrommen jag redan bloggat om. Och naturligtvis att gästerna själva stod för lunch en dag. Själv borde jag jobba med en massa saker och blogga intresssant men kroppen sade med bestämdhet att jag inte skulle göra något alls. Och vem är väl jag att säga mot?

När jag kommer hem ska jag laga mat som en galning. Just nu ägnar jag mig åt att läsa och skriva skönlitteratur. Jag återkommer när jag har något intressant att säga.

Gäster har anlänt till Holmen och vi uppgraderar köket en liten aning. Efter bastun serverade vi därför inte bara öl utan dessutom chablis, kallrökt forellrom, smetana och finhackad rödlök och dess strimlade blast. Var och en fick själv lasta en lövtunn spröd surskorpa med allt det goda.

Den kallrökta forellrommen var en ny och kär bekantskap, den rena rökigheten konkurrerade inte ut den fina fisksältan som jag befarat. Tvärtom förhöjde smakerna varandra så att de gav löken motstånd.Jag är inte så svag för röd lök till fin fiskrom annars eftersom jag tycker att den lyfter fram den där lite vassa stärkelsesmaken som påminner om den i rökt potatis. Gräslök eller salladslök passar bättre till. På sommaren får lökblasten göra tjänst. När du använder lökblast är det viktigt att bara använda den späda, spänstiga. Och låt den aldrig ligga uppskuren långa perioder utan använd den direkt. Slokande, grov eller ofräsch lökblast har nämligen en förfärlig tvålig beska.

Jag gillar verkligen smetana som gjorde ett kort gästspel i Sverige när Valio gav sig in på marknaden. Smaken är något mildare och med lägre syra jämfört med närmaste släktingen creme fraichen. Jag kan inte säga om den är godare, men det trevliga med fler mejeriprodukter är att mjölken får visa upp fler sidor. Till rom är den betydligt bättre i min mun. Romens smak framhävs mer.

Citron och ingefära är ett radarpar. Igår sammanförde jag dem med miso och tycke uppstod. Jag använde inte mison på bilden nedan utan en snordyr variant från Clearspring, som gör riktigt, riktigt bra grejor. Inte minst deras nudlar är förbluffande bra. Mison var ochså utmärkt men i mildaste laget för just dressingar. Återkommer med utförligare rapport när jag använt den mer. Den finns bland annat på Matdistriktet.

Även om jag tjatar om att man ska hålla sig till råvaror från samma världsdel i en och samma rätt tvangs jag att blanda olivolja i dressingen, Eftersom olivoljan var dyr, mild och fruktig funkade det utmärkt. Med en billigare mer dominerande olja kan det nog bli katastrof. Hade jag haft mitt stadsbatteri av oljor hade jag använt mandelolja eller neutral rapsolja av hög kvalitet.

Igår fick vi en flundra med två svarta ovansidor i fångsten i nätet. En intresant mutation, dock hade bara ena sidan ögomn till vår besvikelse, men märklig var den. Möjligen hade den kunnat föra forskningen framåt på oanade vis. Kanske var den här dubbelflundran just den öppningen som behövs i kampen för att få fram ett cancervaccin. Nåja, den var i alla fall god.

Johan har vilda planer på att bygga en rök på vår lilla ö. Förmodligen kombinerat med en liten spis så att ungarna kan leka restaurang.

Dippsås med miso till broccoli

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Tid: 10 minuter

Portioner: 4

Citronskalet hyvlas av med en osthyvel och hackas fint, det ger bättre smak än riven i det här receptet. Det enklaste sättet att få skalet av ganska ung inefära är att skrapa av det med en liten sked. Grovhackad lätt rostad mandel är nog suveränt i såsen om den serveras till broccoli.

• 2 msk ljus mild miso (shiro)
• 1 1/2 msk pressad citron
• 1/2 msk finhackad citronskal, enbart det gula
• 1 msk finhackad skalad ingefära
• 1-2 tsk chilibönsås eller sambal oelek
• 1 1/2 dl olja av mild typ
• ca 1 dl vatten

1. Se till att alla ingredienser har rumstemperatur. Blanda alla ingredienser utom olja och vatten i en liten skål.
2. Rör ner oljan lite i taget till en jämn sås. Späd med vatten till önskad konsistens.

Precis som Gitto faller jag ofta för fruktfrestelsen. Det vill säga att köpa frukten; för det tycks som vi är lika usla på att käka upp den. Därför kokar både jag och Gitto gärna marmelad på frukten. Egentligen handlar det bara om att skjuta upp problemet. Jag är nämligen om möjligt sämre på att äta marmelad och kompott. Undantaget är när de matchas med ampra ostbestar.

Jag tycker att det bästa sättet att äta frukt är att blanda den i salta rätter. Frukt i sommarsallader är en självklarhet, men så fort man går till spisen blir det knepigare. Jag har en återkommande pervers fantasi om hur köket skulle se ut om en annan söt frukt hade samma självklara roll i det salta köket som tomaten har. Den intressantaste kandidaten hittills har varit plommon eftersom skalet ger en trevlig beska. Hur gör man en ketchup med plommon? ( Det här blev första resultatet, men jag har en till mer traditionell version på gång.) Och det här blev ett spin-offrecept. En tomatsås fast på kiwi då? En pastasås på nektarin? En varm macka med äpple?  Frågan om det borde göras uppehåller jag mig bara som flyktigast vid.

Just nu funderar jag på salta fruktrecept till Sydis. Kombinationen av körsbär och lever, varma nektariner med femkrydda och sockerstekt fläskfärs, samt kvartetten aprikos, avokado, mandel och kyckling. Närmaste dagarna blir det provlagning på högsommarens frukter, ännu skojigare blir det i höst.