Jag vet att ni har undrat hur det kommer sig. Hur min gestalt kan vara så värdig, näsan så nobel och mitt sinne så ädelt. Kära vänner, svaret är enkelt sen i fredags då jag överraskande förärades en stamtavla.

Så vad gör det att jag i afton missar Resauranggalan på grund av det nesliga snorhav jag vadar runt i? Att jag inte får dela ut pris, nudla med kockar och annat fint matfolk? Ingenting! Inte saknar jag heller att få sippa champagne och glufsa festmeny. Inte alls!

Gustav Vasas blå blod pulserar nämligen i mina ådror och litt liv kan aldrig bli futtigt igen.  (Jo, jag vet att jag delar detta med 50.000 andra svenskar, men de har inte lika fin stamtavla!) Det enda som grämer mig en smula är att jag kanske måste gå ur republikanska föreningen. Möjligen kan jag istället gå med i Facebookgruppen ”Det är inte det att jag är mot monarki, det är kungen personligen jag ogillar”

Tack snälle Per för årets första julklapp!