Matmirakel: Pekingmormors dumpleria
En av de vanligaste frågor jag får är vilka asiatiska restauranger som är bäst i Stockholm. (Med asiatiska menar de i regel sydostasiatiska.) Det är en fråga som gör mig djupt olycklig eftersom jag påminns om den prekära situationen. Jag har skrivit om problematiken tidigare: även de självutnämnda integrationsivrarna ser invandrad mat som mindre värd än den svenska.
Det finns nämligen inga riktigt bra asiatiska restauranger. Malaysia brukade vara fantastisk och är fortfarande acceptabel. Men ”acceptabel” gör ingen matnörd lycklig lika lite som en fluga gör sommar. Arirang håller stilen, men hetsar inte upp. Lao Wai är fantastisk om man gillar vegan-mat och inte har något mot att fylla buken med vitt ris, vilket jag har. Men sen? Många hyllar Hos, men jag klarar inte av den tokglutamatdopade maten.
Därför var jag extatisk efter besöket på Pekingmormors dumpleria som startats av utbrytare från En ful och en gul. En lysande röd mjuk mata leder från Drottninggatan upp i den dimunitiva dumpingbutiken på nummer 70. Enbart fem sorters dumpling serveras med en söt plommonsås och en något för söt men trevligt korianderkryddad sallad.
Dumplingarna är inte de expertmässiga silkessladdriga man kan stöta på i Asien, utan snarare de stadiga doningar en kinesisk mormor skulle truga på en. Jag testade en lammdumpling som var fantastisk: saftig, välkryddad och med generös fyllning. 5 stora dumplingar med tillbehör kostar 86 spänn och är värd varenda en. Dessutom är personalen charmerande.
Det är här jag kommer att lägga min kaloribudget av snabba kolhydrater närmaste tiden. Jag hoppas att vi ser början på ett imperium.

