Läs artikeln först! Varför tror företagen att produktutveckling går ut på att peta in olika smaktillsatser i maten? Eller är det en bekväm genväg till god snabblagad mat? Vilka är dina favoriter bland de smaksatta produkterna? Bekänn färg och smak i kommentarerna nedan!
Egentligen undrar jag varför vi dresserar barnen att tro att höjden av lycka är en påse med av rätt patetiska kemikalieblandningar att ta med hem efter kalas. Igår stod vi för mat och gottepåsar när yngste pojken firades med kalas.
Förr om åren har vi smugit med lite godis med högre kvalitet och en bit ekologisk choklad i påsarna. Men igår var vi för sent ute och var lata. Barnen fick godis som var babianstjärtsfärgat, babyblått och choklad som smakade smågammalt.
Det är inte det att smågodis med artificiellt är omedelbart dödande. Eller ens farligt. Själv petar jag skamlöst i mig en hel del Läkerol och dessutom lite smågodis när jag är bakis eller sjuk. Men många av oss vuxna hetsar verkligen barnen att tycka att det är fantastiskt med bjärt godis utan naturliga smaker.
På bilden ser du ett något mer naturligt och ekologiskt alternativ (och ovanligt gott). Det finns blanda annat på Matdistriktet. Tro bara inte att det är hälsokost. Men det är i alla fall ett snäpp bättre än det uttorkade okänsligt smaksatta snasket i lösgodislandskapen.
Nåja, det mesta andra var rätt bra. Tack vare Mia Öhrns generösa bidrag på sötsaksfronten:
Så. Nu behöver vi inspiration till nästa barnkalas. Vad har ni för förslag? Tycker ni att jag är löjlig som vill ha naturligare smaker på kalaset? Shooot! Mest inspirerande förslaget blir nästa veckas matnörd. Det får gärna vara snabblagat. Alla har ju inte en Mia Öhrn i bakfickan.
Marie-Louise Danielsson-Tham är en av mina favoritpersoner. Inte minst som debattör. Jag har jobbat för mycket för att orka bena upp diskussionen runt Den hemliga kocken. En hel del av den är bra. Men konsumenternas flathet inför undermåliga produkter får inte ersättas av E-nummerskräck uppiskad av okunniga kvällstidningsjournalister. Det finns E-nummer som gagnar konsumenterna, det finns andra som industrin tillsätter av snålhet, slöhet och dumhet.
Tyvärr är det svårt att skilja agnarna från vetet. Därför behöver vi experter som Marie-Louise. Problemet är att nyanserade personer inte får höras i debatten tillräckligt ofta. Till skillnad från Mats-Eric Nilsson (som vill väl, men inte riktigt kan sitt ämne) är Marie-Louise gediget kunnig. Hon vägrar att förenkla.
Jag har en enkel tumregel när det gäller vetenskap. När saker låter så enkla och självklara att det blir bekvämt och gråskalorna försvinner är det dags att dra öronen åt sig och ifrågasätta.
Medan min man sitter och knåpar ihop nyhetsbrevet vill jag passa på att puffa för chilibönpasta (aka chili bean paste). En blandning av fermenterade bönor, chili, vitlök och lite olja som du hittar på välsorterade asiatiska butiker. Ha den alltid hemma i kylen så kan du leva lite tryggare.
Så fort sommarkålen får lite mer styrsel och bönorna dyker upp brukar jag snabbfräsa dessa sommarprimörer i olja och tillsätta lite chilibönpasta efter någon minuts stekning på hög värme. Sen steker du vidare och spetsar till sist med några droppar lime eller äppelcidervinäger och serverar till grillat eller stekt fisk. Om sparrisen inte ärså tipptopp som den borde skyler chilibönpastan snällt över skavankerna. Dessutom passar den fint i marinader.
Försök få tag på sorter utan MSG och konserveringsmedel. Inte för att jag jagar dessa tillsatser med blåslampa för min hälsas skull utan för att sorter utan tillsatser i regel är bättre.
RSS 2.0