Förra veckan fick jag diagnos av min optiker. En märklig sådan. Jag kan inte låta bli att hoppas att hon var en smula imponerad. Rejält långsynt på ena ögat, lika närsynt på andra. Förmodligen har jag haft problemen länge men hjärnan är en förunderlig tingest som kompenserar för det mesta. (Läs: duperar dumma tanter.) Nu är det linser som gäller; dyrt och bökigt.

Men trots allt är jag lättad över den tämligen odramatiska förklaringen till senaste tidens dubbelseende dimsyn och trötthet. Framför allt hoppas jag att kunna läsa bättre när bokstäverna inte längre skuttar ystert över sidorna. Och redan under min Skåneresa var det som om höstluften var klarare och horisonterna skarpare trots gråvädret. Världen har blivit lite mer tredimensionell.Och jag har redan hört fler Puy-linsskämt än jag orkar räkna.

Det är bara att konstatera att de småskaliga mathantverkarna i sydvästra Skåne är på frammarsch, ja, i andra delar också naturligtvis. Underbar ofiltrerad äppelmust finns att köpa på allt fler ställen. I de små gårdsbutikerna säljer varandras produkter och samarbetet blomstrar.

Jag besökte bland annat Larsviken där man det odlas 500 sorters potatis för att bevara den genetiska mångfalden. Ture, den charmerande mannen på bilden, bjöd mig för ett par år sedan på min första Amandine-potatis under en skördefest på Sofiero, utanför Helsingborg. Trots att jag egentligen är skeptisk till potatis var jag såld efter en enda len och krämig tugga. Nu har jag en påse Anya med mig hem och ett par påsar av deras fantastiska chips på rosenskimrande potatis och rotsaker från deras gårdsbutik. Kanske är det just den här vintern som jag blir potatisfreak på allvar. Att vara Sydsvenskans matskribent och förhålla sig svalt till potatis håller ju bara inte.

Nå, ge mig lite inspiration snälla ni! Vad är era favoritpotatissorter och hur tillagar ni dem? Om ni vill kan ni gissa vad det är som skymtar på bilden uppe till vänster. Rätt svar vinner som vanligt titeln Veckans Matnörd. Förra Veckans Matnörd blir Patrik för hans idé om produktutveckling som blev en så bra önskelista.

Igår plåtade jag mat för Sydis hela dagen. Bland annat plåtade jag en rulle på lammlägg som enligt mig och Mia Öhrn hade stora likheter med en penis. En ganska håglös och inte särskilt frisk sådan. Men stor.  Fotografen Linus undrade vad vi träffade för män och vi undrade om han inte hade någon fantasi. Ja, så där går man på för att klara av långa stressiga dagar. Se det absolut inte som uttryck för någon som helst vulgaritet utan en beundransvärd och ändamålsenlig försvarsmekanism hos den mänskliga organismen.

Hur som helst konstaterade jag hur löjligt lätt det är att göra lammrulle av den goda billiga tunna bringan. Bena ur (eller på slaktaren/köttmänniskan göra det). Lägg på goda grejer, rulla samman, knyt om och stoppa in i din Le Creuset i svag värme två tre timmar. Mottag folkets jubel!

Huka er! Penisarna Lammrullarna kommer att hagla här närmaste tiden. Hur gör du din lammrulle? Eller hur vill du göra den? Bästa förslag på smaksättning vinner den åtråvärda titeln Veckans Matnörd. Vinnaren får dessutom sitt förslag upplagat, upptecknat (stor ära) och fotograferat (tveksam ära) av mig och blir en del av Taffels receptbank.

Visst var det shisofrön (Perilla frutescens) som låg i den lilla skålen och prydde min kålsallad. Emma på fina bloggen Matsagor gav sig ut på en vild nätjakt och kammade hem titel Veckans Matnörd. Finaste Örjan kom tvåa.

Shisoblad har jag skrivit om flera gånger tidigare. Men jag repeterar för nytillkomna läsare: De har en mild säregen arom av spiskummin, melon, kanel, körvel, rostad sesam, kayang, skalet på gula äpplen, lite mynta och en massa andra saker. Den gröna varianten anses ha en mer raffinerad arom men jag tycker att de som skimrar i dovt lila är så vackra att jag alltid köper dem. gat ska ha sitt! Det är för övrigt de purpurtonade bladen som ger umeboshi-frukter den älskligt rosa färgen.

Shiso smakar särskilt bra till biff och kallas därför biffsteksört. jag tycker att shison är magisk tillsammans med hästbiff. Dessutom ingår den vackra örten i ett av mina bästa recept någonsin. Sofia har lagat en hjärtskärande vacker rätt på konserverade shisoblad och rodnande grapefrukt. (Hmm, lite shisofrön ovanpå hade nog suttit som en smäck.)

Hur som helst var jag ju fruktansvärt sugen på att slita upp burken på stående fot i det lilla koreanska varuhusets korridorer på Manhattan. Jag höll mig och spänningen växte. Wild sesame, stod det på burken men mig lurade de inte.jag mistänkte med all rätt att det var fröna till en av mina favoritörter i den anspråkslösa förpackningen. De kvillrade mystiskt och inbjudande när jag skakade på burken.

När jag äntligen fick smaka fröna var det något av en antiklimax. De smakar inte just mycket alls. lite som mild sesam, litet drag av rostade hampafrön eller vallmo. Poppad hirs eller quinoa kommer ganska nära. Pfft, tänkte jag de här kan man ju bara ersätta med… Ja, vaddå? Man vill ju ha den där lätta spröda konsistensen, den neutrala rostade, lite brödiga smaken. och den där subtila kryddigheten jag saknar ord för. Kort sagt ju mer jag tänker på saken desto mer övertygad är jag om att shiso-fröna förtjänar en plats i mitt skafferi.

Nu måste jag bara tubba någon handlare att in dem. Sen startar vi en ny trend!

Edit: igår konstaterade jag att de faktiskt smakade lätt av lax. Jag tror det har med det höga omega-3 innehållet att göra. Tro nu inte att det är hälsokost, omega-tre-fettsyror i vegetabilier är mindre effektiva än de i fisk och dessutom är en normal portion perilla frön uppskattningsvis två gram.

Kålsallad med nektariner, örter och shiso

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4 jätteportioner

Tid: 10 minuter+ tid att dra

Om du inte har shisofrön (perillafrön) hemma som de flesta normalbegåvade mäniskor. Kan du ersätta dem med tex puffad quinoa eller andra rostade milda frön. Salladen ska bara vara fuktad av dressingen, den får inte dominera. Servera till asiatiskt grillat, snabbstekt fläskkarré eller som del av en buffé.

• 7 dl (350 g) tunt strimlad färsk vitkål
• 2 morötter
• 2 mogna nektariner
• 8 blad ngo gai eller 1 dl grovhackad löst packad koriander
• 1/2 dl finstrimlad mynta, helst vietnamesisk
• 1/2 dl tunt strimlad salladslök eller lökblast
• 1 1/2 msk shisofrön
• Dressing:
• 1 tsk fisksås
• 1/2 tsk salt
• 1 tsk socker
• 1/2 dl pressad lime

1. Vispa samman ingredienserna till dressingen. Skala morötterna och strimla dem mycket fint. Blanda kål, morötter och dressing i en stor skål. Låt stå och dra i kyl så att salladen slaknar lite, ca 30 minuter, gärna längre.
2. Skär nektarinerna i fina bitar och blanda ner. Tillsätt örter och frön precis före servering.

Middagen igår blev galet god och inspriationen var på topp efter en kulinariskt torftig vecka av snuva och feber. Receptet på sommarrullar med anka kommer jag att köra i Sydis i slutet av augusti med en hel liten skola om sommarrullar. Men dippsåsen, som påminner om Gittos, har jag redan bloggat på det där andra stället igen! Och snart lägger jag upp ett sjusärdeles recept på strimlad fläskkarré och en smarrig sallad här.

Till dess kan ni få gissa vad det här är. Nyligen smakade jag den här ingrediensen för första gången. (Vad jag vet i alla fall.) Om ni nu gissar på korianderfrö blir jag djupt kränkt.

Givetvis vinner det mest kreativa förslaget den åtråvärda titeln Veckans matnörd.

Förra Veckans matnörd blev Gunilla för sitt påpekande att det är en modern dödssynd att inte hela tiden ha sin mobil påslagen. Gunilla är för övrigt en av de mesta engagerade och glödande journalisterna så hennes blogg är mycket givande att följa.

Lotta Ohlsson på DN lanserar den utmärkta idén att vi borde adoptera ett ord för att skyda det mot utrotning. Inte ska väl vi vara sämre? Visst finns det någon rätt som orättvist hamnat på undantag som behöver skyddas?

En rätt som man inte får talla på för mycket, som borde fridlysas eller tagas till nåder igen eller som bara borde uppmärksammas för vad den är. En rätt ni tar på er att beskydda och vårda.

Jag håller på bubbert. En mandelpudding med rosenvatten och kanel. Inte bara för att redan mamsell Warg visste hur god den var; utan också för att namnet är så fenomenalt roligt att säga. Faktiskt kan jag tänka mig att adoptera caesarsallad också för att skydda den mot alla dessa vansinniga övergrepp.

Så varsågod och propagera för klappgröt, Flygande Jakob, pulverbea, pressad anka eller vad tusan ni vill!

Den som argumenterar mest övertygande för sin adoptivrätt och varför just du är den som kan ta hand om den på bästa sätt blir Veckans matnörd.

Förra Veckans Matnörd (ehem, kanske förra månadens…) blev Lata mamman för sina tilltug till retsina. Johan får ett hedersomnämnade för att han hade mest ballar.

Har jag sagt att det är askul att jobba med Sydis i Malmö? Förmodligen. Men det tål att upprepas.

Min darling till samarbetspartner Anders Fagerström är ett skäl, Det är svårt att hitta en roligare, kunnigare och mer ödmjuk person att samarbeta med. Hans flödande entusiasm kan du avnjuta i vår blogg eller när han provar viner på webb-teve. I fredags kirrade vi grillfest hos Anders för valda delar av redaktionen. Bilder och recept kommer i Sydis om några veckor. På bilden serverar Anders sanslöst roliga Fru Elisabeth Tequila Sunrise vilket en god maka/make så ofta gör.

Jag lyckades tota ihop riktigt bra grillrecept trots att grillning inte är min grej egentligen. Dricka retsina är däremot precis min grej så de två förrätterna komponerades speciellt för att matcha den tämligen osubtila terpentinsmaken i den kanske mest uppsluppet opretentiösa sommardrycken.

Lite tips: Satsa på att smaksätta maten med framfusiga smaker som anis, stjärnanis, koncentrerad tomat, libbsticka, vitlök, citronskal, timjan, korianderfrö och kanel. Behöver jag säga att feta och fet gris är gott till? Ja, nu har ni nästan recepten…  Eller gör egna bättre! Bästa förslaget på tilltugg till retsina blir nästa Veckans Matnörd. Vad sägs?

Förra Veckans matnörd blev fina Ida som jag träffade IRL för första gången helt nyligen.

Idag lyckades Johan göra en eländigt seg frityrsmet som fick minstingen att glatt utropa att det smakade som på Kina-krog. Själv serverade jag häromdagen ungarna halvrå potatis och serverades förebrående blickar tillbaka. De finfina musslorna som vi fick från Årstiderna idag fick en alltför vintyngd sky.Men i morgon ska jag marinera resten lätt och servera på grönsallad.

Det jag ville säga är att vi precis som alla andra misslyckas i köket och många kvällar klockan fem står vi som paralyserade inför uppgiften att klura ut vad som ska hamna på tallrikarna. Den stora skillnaden sen vi börjat ta leveranser från Årstiderna är att paniken inte inträffar i affären lika ofta utan framför kylen. I alla fall sker det i en trygg miljö där ingen kan se vår förnedring.Fast sen är man ju så dum att man bloggar om det i alla fall.

Allra värst är de dagar man provlagat mat eller haft matpåtning hela dagen för då är man sällan sugen på någonting trots att blodsockret gjort en avgrundsdipp.

Har ni några tips på idiotsäkra kort att ta till när inspirationen är noll och entusiasmen strax under? Rätten som ni kan laga i sömnen, som bara inte kan bli fel. Publicera gärna recept om ni har en blogg. Bästa rätten blir nästa Veckans matnörd!

Den för mig okände Cristian blev förra Veckans matnörd för tipset om bageriet Valhall som jag snart ska besöka (titeln tas dock tillbaka om det är en billig fint och isjälva verket är en klubb för amatör-pole dancing).

Det var alldeles fantastiska filosofiska diskussioner som drogs igång här i kommentrerna. Vad är en rest? Jag var tvungen att utse tre finalister.

Roligast var (som så ofta) Xtian på Fast Food Lovers:

”en avdankad möjlighet “waiting to happen”, typ som Elisabeth Höglund i Let’s Dance.”

Men mest kärnfull var Karin:

”oavsiktlig överlagning”

Lukas mest detaljerad i sin skildring av det obönhörliga förfallet:

”Rester är som en riktigt god ost, fast tvärtom. När vår saga börjar är osten intetsägande och inte alls särskilt god. De blivande resterna däremot är fantastiskt goda, smakrika och vackra. Sedan börjar lagringen, processen som ska förvandla osten och de blivande resterna till något helt annat än vad de var från början. Osten blir bara godare och godare för varje sekund som går medan de blivande resterna tappar mer och mer smak och blir torrare och torrare. Tillslut går en person ner i ostkällaren och hämtar den vällagrade starka osten, skär upp den och njuter av den. När en annan person samtidigt gräver längst in i sitt kylskåp och får fram en plastburk med torra fläskkotletter, smaklösa grönsaker och något som förlorat all likhet med det vi kallar sås, då snackar vi RESTER!”

Och vinnare är… Karin!

Så nu var det avklarat och nu undrar jag om nu kan tipsa mig om bra surdegsbagerier i Skåne till min adresslista som kommer snart i Sydis. Eller bara tipsa om annat ni vill att jag ska skriva om i Sydis. Nördigt, galet, praktiskt? Önska kostar ingenting! Bästa idén belönas med den åtråvärda titeln Veckans Matnörd!

Idag har jag varit på Hötorgshallen för att researcha inför deras nästa nyhetsbrev som jag och Johan tillverkar. Ett arbete jag tog på mig när jag tänkte bli konsult, innan erbjudandet från Sydsvenskan dök upp. Jo, jag vet att man ska bibehålla en journalistisk distans. Men hur ska man kunna distansera sig till Hötorgshallen?

Idag kom jag hem med memma, vildsvinssalami, en ny god ost, en del andra godsaker och minnet av glada leenden som en liten bonus. Ja, just det: smöret från Jersey-kor icke att förglömma. Nu ska jag till Malin Sandström för att äta middag i extraktionskemins tecken.

Mer mat utlovas i morgon. Vad äter ni till middag? Mest aptitretande beskrivningen eller mest övertygande lögnen belönas med utmärkelsen Veckans matnörd.

Och kolla in vår nya blogg!

Vi är alla överens om det: Just det här året kommer att bli det bästa året på länge. Med andra ord har vi en hel del anspråk på vad 2009 ska göra för oss. Men vad ska vi då göra för 2009?

Det är dags för en uppföljning av förra årets nyårslöften. Här kommer den nya versionen (jag har en del icke mat-relaterade saker på listan också):

1. Jag ska även i år undvika inrikesflyg så långt som möjligt. Och även i år vara restriktiv med flygresor utomlands. (Skötte jag bra förra året.)
2. Jag ska bli bättre på att ta hand om rester genom att införa ett sinnrikt märkningssystem. (Gick mindre bra förra året.)
3. Jag ska på allvar lansera begreppet fegvego för alla oss som vill äta kött men vara klimatsmarta. På bilden ser du cannellinibiffar med pyttelite prosciutto.
4. Och så mitt eviga nyårslöfte, ett odiskutabelt bidrag till världsglädjen. Ett nyårslöfte jag håller år efter år efter år. Varje gång jag ser att det råder brist på toapapper ska jag åtgärde detta. På tåg, i främmande land, på banketter; överallt ska medmänniskan som kommer efter mig på toaletten slippa våndan oväntad papperlöshet innebär. Frid på jorden!

Nu är det din tur! Avge ditt gröna nyårslöfte i kommentarerna nedan eller på din blogg. Och berätta gärna hur det gick med de gamla.  Jag länkar till alla som gör det.

Bästa/värsta/roligaste nyårslöftet blir nästa veckas matnörd. Förra omgångens matnörd blev Karin för att hon ställde så bra frågor om molekylär gastronomi.

1. Pytte fortsätter på den goda vägen!
2. Kardemumma vill äta grönare (och vill ha förslag!)
3. Fröken Dill har sagt sitt: Mer baljväxkter!