Det finns mat som man nästan inte ska bjuda gäster på. Min gumbo är en sån rätt. Med allt jobb jag lägger ner på den och det faktum att den faktiskt tar nästan en vecka i anspråk att laga (om man räknar in korvmakeriet) så kräver den faktiskt lite extra av den som äter grytan.
Alltså den är inte svår att älska på något sätt då smakerna nästan är universellt goda. Kan hända att någon tycker att den är lite för chilistark men det löser man enkelt genom att dra ner på cayennepeppar och jalapeno. Nej, risken är att den som bjuds grytan inte riktigt märker den maffiga kompositionen som faktiskt är det jag är mest stolt över. Tänk er matversionen av demonproducenten Phil Spectors berömda uttryck "Wall of sound" - "I was looking for a sound, a sound so strong that if the material was not the greatest, the sound would carry the record. It was a case of augmenting, augmenting. It all fitted together like a jigsaw.". Precis så fast smak istället för ljud och i en gryta med rötter i Louisiana. Lyssna på Beatles Get back eller Beach Boys Good Vibrations så fattar ni. Den senare var inte Spector direkt inblandad i men Brian Wilson i The Beach Boys var Phil Spectors största fan.
Helvete vilken pretentiös jävel han är den där Anders, det är en kycklinggryta med lite räkor, sluta åbäka sig!
Ja, jag blir lite töntig när jag pratar om viss mat, men det beror nog på att det betyder så mycket för mig.
Hur som helst så skrev jag om mina hemgjorda grytkorvar igår. Syftet med dem var primärt att hamna i den just den här grytan. Ska du alltså behöva ställa dig och göra korv och kanske köpa en smoker för att röka dem också för att kunna göra gumbo? Nej så klart inte. Det finns självklart genvägar i receptet, men för varje genväg är det lite "wall of sound" som går förlorad. Den mest självklara genvägen är kanske att skippa att göra korven själv, leta istället upp en kryddig, röt och välsmakande korv och kör med den istället. Bra chorizo går utmärkt, den får gärna vara av färskkorvstyp. Den andra stora genvägen är att du kör med köpebuljong och kycklingfiléer. Det skulle jag aldrig göra själv då det stjäl lite för mycket av smakbilden. Men jag tog faktiskt en genväg i det att jag använde konserverade musslor istället för hemkokta. De har tydligen inte färska musslor på Coop i Kilafors.
Gumbo är den officiella maträtten i staten Louisiana och det finns ungefär lika många sätt att göra det som det finns kockar som lagar gumbo. Maten från Louisiana är i sig ett bevis för att saker i samhället blir bättre och mer intressanta om vi blandar etniciteter och i Louisiana hittar vi en salig blandning mellan franskt, västafrikanskt, tyskt, spanskt och mat som den ursprungliga indianbefolkningen (mest choctaw) åt.
Namnet "gumbo" har ett lite omtvistat ursprung men troligtvis kommer det från bantuspråkets ord för okra och sassafras (ett lagerväxtsläkte som använts och används av den amerikanska ursprungsbefolkning). Både okra och sassafraspulver (och även roux) används för att reda gumbo, jag föredrar helt klart roux på riktigt brynt smör. Grunden i grytan är som i många andra rätter från Louisianaköket selleri, paprika och lök, som där kallas för "treenigheten" (tillsätts vitlök kallas det för "den heliga treenigheten").
Laga maten och fråga dig själv vilka som förtjänar att äta den. Kommer vederbörande känna att du föredrar roux i din gumbo framför okra eller sassafras? Kommer din gäst njutningsfullt torka sig i pannan och skynda efter en till öl i kylen? Det här är faktiskt festmat när den är som bäst, men ändå funkar den fint i matlådan. Men vem fan behöver matlådor på semestern?
Nu ska jag börja fundera på ett nytt matprojekt. Ni kan ge er i kast med receptet.
Jag har skrivit om gumbo två gånger förr på min gamla bloggplats och det här receptet är i princip likadant som det senaste receptet där men lite uppdaterat är det och jag tycker det här är det bästa.
Receptet är ganska omständligt men det går så klart att ta genvägar. Använd köpt buljong och stekta kycklingfiléer så har du klippt tre timmar matlagning ungefär, men du förlorar i smak.